Övervakningssamhället är redan här

Nu är det någon Susanne Wigorts Yngvesson som har snurrat till det på SvD. Jag vet inte riktigt vad hon vill säga. Vi är överens om titeln, men sen blir det bara konstigt. Möjligen försöker hon peka på någon inkonsekvens hos övervakningsmotståndarna, men det enda hon lyckas med är att säga emot sig själv. Redan i ingressen står det nämligen att:

Övervakningskameror skrämmer oss, men på webben lägger vi gärna ut känslig information. Det verkar som om formen av övervakning avgör om vi uppfattar den som ett skydd eller ett hot.

Jag ska strax återkomma till ett par uppenbara fel redan i det stycket, men först vill jag peka på att Wigorts Yngvesson senare i artikeln hävdar att vi accepterar kamerorna och snarare vill ha fler:

Vad betyder det att vi bejakar kameror men protesterar mot avlyssning och avläsning? Är skillnaden så stor? Är handlingar mindre integritetskänsliga än ord?

Snurrigt är bara förnamnet.

Men tillbaka till det där första stycket. Det tycks som att Susanne Wigorts Yngvesson gärna buntar ihop svenskar till en enda homogen massa, ett slags nutida variant av den gamla kristna synen på människor som får som behöver ledas. Sanningen är en smula mer komplicerad än så. Till att börja med är det sällan samma människor som oanandes lägger ut känsliga uppgifter om sig själva på webben som protesterar mot övervakningen. De jag känner som ändå lämnar ut uppgifter om sig själva och strävar efter transparens är tvärtom väl medvetna om vad de gör och har, såvitt jag kan bedöma, en tydlig gräns för vad som är ok och inte.

För det andra är det en milsvid skillnad på att bli övervakad och att lämna ut uppgifter om sig själv frivilligt. Det ena är övervakning, det andra är det inte. I det första fallet har man ingen som helst kontroll över vilka uppgifter som hanteras av andra, i det andra fallet är det just det man har. Det är skillnad på att knulla och att bli våldtagen, som kurvigheter och Rick så pedagogiskt förklarar.

För det tredje: ”Är handlingar mindre integritetskänsliga än ord”? Frågan är lite märkligt formulerad, men om vi säger så här: Så länge vi inte har kamerorna monterade i våra privata utrymmen, vilket vi inte har (än så länge), ja. En övervakningskamera kan registrera var jag är och vid vilken tid, flera kan registera vart jag är på väg, men den kan inte registrera vad jag tänker. Kameran kan registera vem jag pratar med, men inte om vad. Och även om den kunde det, skulle det ändå vara mindre känsligt eftersom de flesta av oss inte spiller ut våra innersta tankar på offentliga platser. För att vi vet att det finns folk runt omkring som kan höra. Det innebär inte att kritiken mot kamerorna saknas, vilket leder mig till punkt fyra:

Kritiken mot kamerorna finns, och har funnits länge. Att det har blivit just FRA-frågan som blivit het är kanske bara en slump. Kanske var det just den frågan som fick bägaren att rinna över. Som fick folk att sluta gny missnöjt och istället verkligen gå ut och försöka göra något åt saken. Jag hoppas att det bara är så. Alternativet är en värre, obehagligare tanke som legat och gnagt i bakhuvudet på mig länge:

Tänk om folkstormen bara beror på att regimen försökte koka grodan lite för fort? Tänk om det bara hade behövts några fler kameror, ett par ofarliga register till, kanske något extra formulär med personliga frågor som alla måste fylla i ”för allas säkerhet” för att få kliva ombord på ett flygplan? Men så blev någon otålig och höjde temperaturen lite extra, och plötsligt började den satans grodan sprattla och ville ut. Tanken är obehaglig därför att det säger något om hur långt gånget övervakningssamhället faktiskt är, och att vi håller på att slippa undan enbart på en blunder från de styrande.

Jag är för övrigt väldigt orolig för alla övervakningsmetoder vi ska tvinga på våra barn. Först var det någon mobiltjänst som skulle hjälpa oss att hålla reda på ungarna. Nu är det en jacka med inbyggd GPS. För en gångs skull är jag överens med Malin Wollin (oroa er inte – det är bara en mening): Vad sägs om att vara där barnen är istället? Därefter börjar Wollin yra om strålning och pedofilernas årliga konvent fyra meter från sandlådan. Även om det sista är lite underhållande – nej, jag tror inte att Wollin var riktigt allvarlig där – så ser jag flera problem med barnmonitoreringen än rädsla för en strålning vars påverkan på människor är omdiskuterad.

  1. Det indoktrinerar ungarna, vänjer dem vid att vara övervakade, vilket riskerar att göra dem alltför tama för att reagera på statens övervakning.
  2. Indoktrineringen riskerar dessutom att invagga dem i en falsk trygghet. ”Storebror vakar över mig, inget ont kan hända.” Men det kan det. Kameror förhindrar inte brott. Kameror avskräcker inte gärningsmän. Kameror gör det bara, kanske, en smula lättare för polisen att utreda brottet. Förutsatt att de fungerar. De har ju en otrevlig vana att vara ur funktion just när det händer något.
  3. Monitorering istället för vuxen närvaro? Verkar det som en bra idé verkligen? Det är en uppenbar risk att vi förlitar oss på tekniken. Den kritik som riktats mot den amerikanska underrättelsetjänsten före 9/11 och som hävdar att underrättelsetjänsten förlitat sig alltför mycket på elektronisk övervakning och avlyssning och för lite på gammeldags fältarbete är applicerbart även här. En GPS i jackan berättar bara var jackan är, men inte var det tillhörande barnet befinner sig. Eller gör.
  4. Vilket egentligen är den enda positiva effekt jag kan tänka mig; nämligen att barnen lär sig att lura systemet.

Jag fruktar dessutom att det lutande plan vi befinner oss på en dag leder till att GPS-jackor och mobilmonitorering av våra barn är standard. Att jag, när jag är förälder, anses som en dålig sådan och måste försvara mina val för att jag inte vill sätta fotboja på min unge. Och jag förstår föräldrar som ser det här som något bra, jag gör verkligen det. Det är klart att du vill ha all säkerhet du kan komma på för ditt barn. Skitsamma om det leder till att grodan låter sig kokas i godan ro, det är ditt eget barn det handlar om. Insatsen är helt enkelt för hög.

Men problemet är ju att de inte är ett dugg säkrare. GPS-jackor skyddar inte mot rattfyllon. Kameror skyddar inte mot sjuka jävlar som vill röva bort ungarna. Världen är en farlig plats att vistas på, och det enda vettiga försvaret är sunt förnuft. Ersätt inte det med den falska trygghet som paketeras som en trendig vinterjacka eller en billig mobiltjänst.


Andra bloggar om: , , , , , , , intressant?

14 reaktioner på ”Övervakningssamhället är redan här

  1. Applåder från mig. Jag fattar inte varför föräldrar en masse plötsligt fått för sig att alla dessa grejer förhindrar brott, när allt de gör är att det blir lättare att få tag på deras barns mördare och kanske också lik när de väl blivit bortrövade våldtagna och avrättade. (Oj hej kom och hjälp mig, ja jag tar i från tårna men worst case… worst case…)

    Om övervakning avskräckte från brott skulle vi knappast ha några bankrån sedan lääänge tillbaka, varför tror människor att kameror någon annanstans ska ha en icke hittils någonsin observerad effekt?

    :/

    drf’s last blog post..It’s a slippery scoop

  2. Just det, det är ditt eget barn det handlar om, infantiliseringen av era egna barn! Att göra dem oförmögna att klara av riskhantering som vuxen, det om något är farligt och kommer att leda till att flera av dem går en för tidig död till mötes, många gånger av självmord när inte ens vardagliga små motgångar kan hanteras. Livet är fyllt av risker, det är farligt att leva, låt oss därför leva tills vi dör.

  3. ”en strålning vars påverkan på människor är omdiskuterad.”

    Inte då. De som vet någonting vet också skillnaden på joniserande strålning och icke joniserande strålning. När påstådda ”elallergiker” säger sig vara känsliga för elektromagnetisk strålning så missar de totalt att tex ljus är elektromagnetisk strålning. Ser ingen anledning till att blanda in människor som inte förstår sig på grundläggande fysik i en diskussion om vad är farligt eller inte.

  4. Då vet alla kidnappare att det första dom ska göra är att klä av sina offer.

    Jag håller med dig om att lösningen på det mesta är Vanligt Hyfs och Sunt Förnuft som Svenska Akademien sjunger om.

  5. Det känns lite som om även polisen är ur funktion när det gäller. Om kameror bidrog till att lösa brott skulle väl inga undersökningar med en kamera inblandad läggas ned ”av brist på spaningsuppslag”?
    Gever Tulley är ingen mästare på att hålla föredrag, men han har en massa bra idéer om hur barn måste få ta risker inom rimliga gränser för att lära sig hur saker fungerar och vad som gäller. http://www.ted.com/index.php/talks/gever_tulley_on_5_dangerous_things_for_kids.html

    Din poäng att folk fostras till att bli får är mycket tänkvärd. När folk vänjer sig vid att inte behöva tänka eftersom staten tar hand om allt, då ligger samhället och demokratin löst till.

Kommentarer inaktiverade.