Skip to content

Hur en debattartikel blev till

Det började med att jag skrev om fildelning i olika former här på bloggen. Det fick en viss spinn i bloggosfären och flera andra bidrog med ytterligare sorters fildelning, vilket givetvis var bra. Men någonstans kände jag att det här borde lyftas fram ytterligare. Att det inte nådde fram till den som borde läsa det. Jag står fortfarande stadigt på jorden och är väl medveten om att jag till största del predikar för de redan frälsta. Att det i sin tur genom ringar på vattnet kan nå långt utanför min sfär ska förvisso inte förringas, men större stenar gör större ringar.

En av de som hade kommenterat min ursprungliga bloggpost var Unni Drougge och eftersom hon gillade den och vi uppenbarligen tyckte ganska lika i den här frågan drog jag helt enkelt iväg ett mail till henne. Det här är en av de saker jag älskar med Internet; närheten mellan människor. Vi är inte längre låsta i våra snäva kretsar. Man definieras inte längre lika självklart utifrån sitt arbete, sin utbildning, sin ålder, var man är uppväxt, etcetera. Man måste inte längre umgås med ”de sina” i ett slags klassperspektiv utan kan snarare välja själv vilka ”de sina” är. Alla finns ett mail bort. Vilket säkert en del också uppfattar som obehagligt – vill man sitta i sin jaktstuga på tryggt avstånd från pöbeln så förstår jag att Internet ter sig mycket otäckt.

I alla fall. Eftersom gammelmedia har en tendens att lägga stor vikt vid avsändaren snarare än budskapet insåg jag att budskapet skulle ha en större chans att publiceras med en känd avsändare; Unni Drougge. Något jag också skrev till henne redan från början. Hon var snarare av åsikten att jag skrev tillräckligt bra för att klara mig själv (hon hade fel, jag återkommer till det) men nappade på idén och verkade tycka att det skulle vara roligt.

Efter ett par mailväxlingar föreslog Unni att vi kanske skulle diskutera saken över telefon istället. Jag höjde med att föreslå en fika på stan, vilket hon i sin tur höjde med att föreslå en öl. Jag synade och vi träffades på Soldaten Svejk på söder i Stockholm för ett par timmars trevliga diskussioner. Det här är en annan av de saker jag älskar med Internet; det är på riktigt. När man väl upptäckt att någon bara är ett mail bort och att man kan välja vad man vill definieras av och som, kan man också upptäcka att man är ganska nära geografiskt och faktiskt träffas. Den som hävdar att Internet är asocialt har verkligen ingen aning.

Själva arbetet med debattartikeln var inte så tidsödande. Åtminstone inte för mig. Jag började med att stryka alla ”jag”-referenser ur den ursprungliga artikeln. Där så passade bytte jag ut det till ”vi”, men det allra mesta av personliga referenser och erfarenheter förpassades till papperskorgen. Därefter skrev jag en ny avrundning men kunde inte få till inledningen. Vi hade diskuterat det och var överens om ton och vinkel. Unni löste det smidigt med en alldeles klockren inledning som satte tonen precis. Därefter gjorde hon ett jättearbete med att redigera ner texten till rätt antal tecken utan att tumma på andemeningen. Suddgummit är mäktigare än pennan? Personligen tror jag att redigering många gånger är svårare än skrivandet. När man väl fått upp ångan är det ingen konst att ordbajsa, men att med kirurgisk precision redigera ner en text med en dryg femtedel (i det här fallet) utan att skada helheten…

Så mycket om själva skapandet. Det verkligt intressanta har mer med publiceringen att göra. Unni skickade in artikeln (då var den fortfarande inte beskuren eftersom utrymmet i de olika tidningarna varierar något) till fyra stora tidningar och därefter gick saker lite fortare än vad jag trodde. På onsdag förmiddag ringde Unni mig och sa att hon hade fått svar från två tidningar. Den som svarade först ville emellertid stryka mitt namn!Jag bestämde mig för att inte skriva vilken tidning eftersom jag inte har pratat med dem själv och inte kan styrka mina påståenden. Utöver det är jag inte ute efter att ”hänga ut någon” eller starta en vendetta, jag tycker bara att det är intressant och lite roande. De hade någon förklaring om att det skulle bli tydligare så, något som varken jag eller Unni förstod, och hon hade bara svarat att ”det begriper ni väl att det inte går – ni kan inte stryka den ena författarens namn, vi har ju skrivit det här tillsammans”. Då ville de ha lite tid att fundera på saken. Under tiden svarade den andra tidningen, Aftonbladet, och ville köra, förutsatt att texten kortades ner.

Ställd inför de två alternativen var valet givet för oss bägge. Aftonbladet hade redan från början varit förstahandsvalet, mycket tack vare Lotta Gröning. Men är det inte väldigt intressant hur den där andra tidningen resonerade? De får in en debattartikel som indirekt handlar om upphovsrätt, och de vill göra intrång i just den? Hur gör man en sådan tankevurpa? Jag har tidigare skrivit att det inte finns någon självklar rätt att få betalt för vad man har skapat. Vad som däremot finns är en rätt att förknippas med sitt verk.

Om det finns en skevhet i fildelningsdebatten som Unni och jag försökt balansera upp så finns det kanske en ännu större skevhet i upphovsrättdebatten. Den har nämligen kommit att handla helt och hållet om ekonomisk den ekonomiska biten, vilket lätt ger ett intryck av att det är allt upphovsrätt handlar om. Så är det naturligtvis inte. Den verkligt viktiga biten av upphovsrätten torde rimligen vara rätten att förknippas med sitt verk. Att det inte diskuteras kan förvisso bero på att bägge sidor är överens om detta, men det borde ändå lyftas fram att upphovsrätt handlar mycket mer än bara pengar.

På ett sätt är agerandet av den där tidningen rolig för att det gav mig rätt – i gammelmedia finns det fortfarande en tendens att bedöma budskapet utifrån avsändaren. Är du inte någon så är det inte intressant att publicera. Vilket är ytterligare en sak jag älskar med Internet; online är det budskapet som definierar avsändaren, inte tvärtom. Har du något att säga? Säg det!

Sammanfattningsvis var det väldigt roligt att göra det här tillsammans. I slutänden kvittar det nämligen om jag hade kunnat bli publicerad själv, för med facit i hand hade jag inte velat det.


Andra bloggar om: , , , , , intressant?

Published inKulturMediaSociala medier

17 Comments

  1. Tack för detta. Resan fram till debattartikeln blev ju en fantastisk historia i sig själv!

  2. INtressant redovisning.
    INte minst att alla (?) tidningar gillar kända namn, mera än intressanta åsikter.

    Detta är ngt jag har emot DN-debatt. T ex. Man ska ha ett namn för att komma in.

    Och betr den text jag nämnde att jag fått in. Grovjobbet gjordes där av de andra undertecknarna. Jag putsade en aning. (Men att ”killa sin el andras darlings” är extra svårt när texten har tekniska/formella inslag.)
    Tror dock att mitt namn är mera känt lokalt än de andra undertecknarna… se där. Men PT och NV ska hedras för att de inte ville stryka de andras namn!

    larserick’s last blog post..Debattartikel publicerad i PT och NV

  3. ”Men vi kan väl inte ha med en långhårig kille heller. Han är ju inte ens känd.”
    ”Och det där med ’industriarbetare’ … Kunde han ändå inte ha varit poet?”
    ”Du minns väl vad som hände när vi lät Öijer prata?”

    *gemensam rysning*

    ;)

    Joakim Andersson’s last blog post..Usch!

  4. Josh, nu kan dit namn användas för att få andra smutsiga bloggares debattartiklar publicerade. Cool va!

  5. Josh.Den där bekräftelsen du fick på att en del av gammelmedia fortfarande sitter kvar i gamla hjulspår, är ju ironi på hög nivå…!
    :D

    Om du nu har rätt i att ”suddgummit är mäktigare än pennan”, råder det dystra tider…
    *Ser mig desperat omkring efter en egen ”Drougge”, inte det, nähä…suck.*

    Ja, det är ju detta som är så underbart med Internet…att ”alla bara är ett mail bort” och att de ”normala” indelningarna faller bort!

    Nina’s last blog post..Nu haver jag kastat mig över våra Eurepresentanter igen.

  6. Hemlige Arne Hemlige Arne

    Det pratades i somras på radion om korta böcker. De som tyckte till var överens om att det är betydligt svårare att ta bort än att skriva.

    (Författare som spyr ur sig alster skriver vanligtvis tjocka böcker.)

  7. […] om man går in på bloggen Enligt min humla och läser om Johnny Olsson och Unni Drougges möte för att sammanställa debattartikeln framkommer precis det som är Internet för mig. […]

  8. Larserick: Visst är det bra att de inte vill stryka namn, men det borde egentligen vara självklart. Kul att ni har skrivit ihop. Jag ser allt fler samarbeten, både över bloggränser och blockgränser och tycker att det är vackert.

    Joakim: Hehe, du skulle se hur jag rimmade hos Nima för ett tag sen. Värsta poeten, jag svär!

    Widham: Jag vet inte om det räcker med att ha sampublicerat en debattartikel. Jag tror att man måste göra något viktigare och mer intressant. Som att ligga med Linda Rosing eller hitta en insekt i chipspåsen. ;)

    Lake: Tack, jag är rätt nöjd själv.

    Nina: Visst är det ironiskt men… ja, det är som det är. :)

    Arne: Jag hörde nån teori om att böckerna har blivit längre sen datorn konkurrerade ut skrivmaskinen. Att det helt enkelt är enklare att skriva och redigare med de nya verktygen, men att det inte nödvändigtvis gör att texterna blir bättre, utan kanske rent av tvärtom. Intressant var det hur som.

  9. Håller absolut med om att Internet är socialt!! Min tid som arbetslös hade varit mer än eländig om jag inte haft Internet som gett mig massor av trevliga kontakter bl a.

    Din blogg är en positiv upplevelse i sig – jag läser den ofta!!

  10. ”Perfection is achieved not when there is nothing left to add, but when there is nothing left to take away”

    ”Suddgummit är mäktigare än pennan?” Var förövrigt vacker! =)

    Yrvaken’s last blog post..Ursäkta?

  11. Tant Grön: Jag känner igen beskrivningen. Det sociala nätet höll mig upprätt under en period också.

    Yrvaken: Snyggt citat där!

  12. Håller med om att redigeringen är den marigaste biten, möjligen efter att lista ut hur de överhuvud taget tänker om de vill ta bort en författares namn…?

    Luktar Expressen…

  13. […] Industriarbetaren Johnny Olsson skriver om hur hans debattartikel tillsammans med Unni Drougge tog sig från hans blogg till Aftonbladet i inlägget Hur en debattartikel blev till. […]

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: