Att få lön för sitt arbete

Kampen om kulturen eskalerar snabbt just nu. Debatten har varit glödhet sedan Ipred röstades igenom och katalyseras ständigt av nya händelser, som rättegången mot The Pirate Bay, införandet av Ipred och domen mot TPB. Det går knappt en dag utan att någon företrädare för upphovsrättslobbyn, antingen en direktör eller en upphovsman, gråter ut i media, ondgör sig om tjuvar och vädjar om att rätten att få betaaalt för sitt arbete. Jag försökte länge ha överseende och förståelse för åtminstone upphovsmännens känslor och rädslor, men jag har fått nog nu. Tills dess att ni själva börjar använda er av hyfs och visa respekt för era meningsmotståndare, fans och läsare kan ni dra åt helvete för min del.

Med hyfs och respekt menar jag till att börja med att kalla saker för vad det är. Att ständigt kalla saker för stöld när det inte är stöld är intellektuellt ohederligt. Vilselededande. Eller varför inte lögn? Upphovsrättsintrång må vara ett brott, men det är inte stöld, det är inte våldtäkt, det är inte rattfylla, mord, kidnappning, hemfridsbrott eller landsförräderi. Det är upphovsintrång. Och medhjälp till upphovsrättsintrång är givetvis då inte heller stöld, våldtäkt, rattfylla eller något annat. Det är inte ens medhjälp till stöld, våldtäkt eller rattfylla. Det är medhjälp till upphovsrättsintrång.

Vidare vore det fint om man slutade ljuga om hur mycket pengar man förlorar. Vi känner ju alla till den pinsamma historia som Liza Marklund och hennes vän Johan ställde till med nyligen, när han förklarade hur mycket Stockholm Stoner förlorat på fildelning och hon helt okritiskt skrev om det. Det tog svärmen några minuter att göra den research Marklund inte orkade göra, och så var lögnen avslöjad. Historikern Dick Harrison gör samma sak. Han vet minsann något som ingen annan vet – nämligen hur många böcker han borde ha sålt. Det måste han veta, ty han vet hur hårt hans ekonomi drabbats av fildelning. Han är faktiskt en av de som drabbats hårdast av fildelning, enligt Aftonbladet. För övrigt är han en ouppfostrad rövhatt som inte låter sina meningsmotståndare tala till punkt. Att avbryta sina motdebattörer är stöld, våldtäkt och rattfylla!

En intressant detalj när det gäller Dick Harrisson är att om man söker på hans namn på The Pirate Bay så får man… ingenting! Dick jävla Harrison är inte fildelad på The Pirate Bay, men han vet minsann att det är deras fel att han inte har ett fetare bankkonto än han har. Det måste vara så bekvämt att leva i en sådan föreställningsvärld. ”Om inte om vore så vore jag rik som ett troll”. Det finns alldeles säkert en psykologiterm för slikt.Edit: Caspian upplyser mig i en kommentar att om jag stavar rätt i min sökning (Harrison, inte Harrisson) så finns han faktiskt, men knappast storskaligt fildelad. My bad. Jag brast i min research. Tur att jag inte har betalt för att skriva… Eftersom det är ohyfsat att stava människors namn fel korrigerar jag härmed min stavning, utom i det överstrykta stycket för att behålla spårbarheten i min rättelse.

Och så var det ju det där med att få betalt för sitt arbete. Det är också en intressant inställning, att man har rätt att få betalt för sitt arbete. Vi vanliga löntagare vet att någon sådan naturrätt inte existerar. Lön för sitt arbete får man om arbetet efterfrågas. Annars får man skaffa sig ett annat arbete eller stämpla. Om jag går ut och gräver ett hål i gatan här utanför utför jag ett arbete, men jag är ganska säker på att när jag går till gatukontoret för att kräva lön för mitt arbete kommer jag istället att bli åtalad och bötfälld. Vafalls!? Ska jag betala för mitt arbete? Vad är det för jävla samhälle vi lever i!?

På samma sätt kan jag inte kräva att jag ska få betalt för det jag skriver eller för mitt gitarrspelande. Betalt får jag om någon är villig att anlita mina tjänster eller köpa vad jag skapar. Om jag kysser en Opel på skiva kommer jag inte att få en spänn för det, men är det verkligen fildelningens fel? Om Stockholm Stoner kysser en Opel på skiva får inte de heller betalt för det, men i Liza Marklunds och Dick Harrisons verkligheter är det givet att det beror på fildelningen.

Om Per Gessle däremot kysser en Opel på skiva så kommer han att tjäna pengar på det. Där har vi den verkliga ”stölden” – det faktum att det finns en gräddfil i kulturbranschen som gör att om du blivit tillräckligt känd är du garanterad att dra in pengar oavsett vad du släpper för skit. Aktörerna i gräddfilen stjäl från alla andra upphovsmän. Fildelning kan ändra på det. Alla dessa upphovsmän som aldrig får någon som helst hjälp med marknadsföring men ändå bör avstå större delen av intäkterna för sitt arbete till ett bolag enbart för ynnesten att bli utgivna har en möjlighet att bli sedda, upptäckta, älskade, genom fildelning. Klart som fan att gräddfilen bävar!

Tillbaka till det där med rätten att få lön för sitt arbete. När Anna Troberg försökte debattera med Dick Harrison uttryckte han att det där med kontakt med sina läsare inte var något som roade honom. Han var inte intresserad av att ägna sig åt dylikt. Liksom Anna tycker jag att det är märkligt att just författare ska ha privilegiet att bara syssla med sådant de tycker är kul, och naturligtvis få betalt för det. Tror du att jag står på ett fabriksgolv för att jag tycker att det är kul, Dick? Är du dum i hela huvudet?

För större delen av befolkningen är det faktiskt så att man får betalt för att göra saker som inte är så roliga, men som behöver göras. Saker som är roliga gör man gärna gratis. För en klar minoritet existerar förhållandet att man faktiskt får betalt för att göra något man tycker är roligt att göra, som att skriva böcker eller spela musik, lira hockey eller meka med bilar. Eller vad det nu må vara. Det finns givetvis en hel del knegare som verkligen älskar sitt jobb, det måste inte vara ett kreativt yrke, och jag gläds med alla som har den ynnesten, men att det skulle vara en självklarhet att tjäna pengar på att ha kul är världsfrånvänt.

Det är här problemet uppstår för just upphovsmännen, för de är faktiskt beroende av människors betalningsvilja. Visserligen har upphovsrättindustrin skapat en del fiffiga insamlingstjänster som gör att upphovsmännen får betalt även om ingen köper skiten, genom offentligt framförande i radio och tv till exempel, men i längden räcker inte det. Säljer man inte så framförs man till slut inte heller offentligt. Man kan bara kyssa en Opel på skiva så många gånger innan folk vänder en ryggen, även om det kan vara svårt att tro.

Betalningsviljan är heller inte enbart upphängd på huruvida människor är beredda att betala för det man skapat. Det räcker inte att folk älskar det du skapar. De måste också älska dig. Du är ditt varumärke. Om du inte är intresserad av dina fans är de inte intresserade av dig. Om du kallar dem tjuvar kommer de att be dig dra åt helvete och gå vidare. Det är tämligen enkel psykologi och det är obegripligt att somliga inte förstår det. Fråga vilken näringsidkare som helst och de kommer att berätta att a och o är att hålla sig väl med sina kunder. Det finns en anledning till att man säger kunden har alltid rätt. Vad tror ni händer med Sibas kundunderlag om deras personal står utanför entrén och skriker ”tjyv!” efter alla som går förbi och istället besöker Elgiganten?

Vill ni ha betalt för ert arbete? Skapa något som människor är beredda att betala för. Sätt ett pris som människor är beredda att betala. Och, framför allt, var rädd om era kunder. Utan kunder har ni ingenting.

Slutligen hoppas jag att alla de upphovsmän som nu sjunger upphovsrättsindustrins lov får duktigt betalt för sitt lobbyarbete. Det är nämligen de sista betalningarna ni kommer att få. Era fans vänder er ryggen för att ni spottar på dem, och när de slutar köpa era verk, när pengarna slutar ramla in, då kommer bolagen också att dumpa er.

All work and no play makes Jack a dull boy.

– ur The Shining.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , intressant?

82 reaktioner på ”Att få lön för sitt arbete

  1. Om man däremot stavar rätt och söker på Dick Harrison, med ett s, hittar man… litegrann. 57 träffar, varav elva är relevanta och tre är seedade. (Totalt antald seedare: 5.) Så han är långt ifrån idogt fildelad, och har knappast varit ”en av de stora förlorarna” om man ser det som en förlust att bli fildelad, men han har ”drabbats”.

    Jävligt bra skrivet annars. (Och då jag inte så hemskt ofta kommenterar din blogg kan jag påpeka att den i princip alltid är hemskt bra.)

  2. Ouch! My bad. Jag gick på den stavning jag såg just då och tänkte mig inte för. Se där, fler än Marklund kan misslyckas med sin research. Tur att jag inte får betaaalt för att skriva.

  3. Jag såg det. Trodde jag hann ändra. Fan, det blir så fel när man är jäktad och har många trådar att hålla reda på. Jag *vet* att han heter Dick, ändå både tänker och ser jag Peter Harrysson framför mig. (Förlåt mig, Peter!)

  4. Jag har för övrigt korrigerat texten nu så att Harrisons namn är rätt stavat utom i stycket som avslöjar mitt snedsteg.

  5. En av dem som vill ha betaaalt och som särskilt värnar om upphovsrätten han fick rätt så nyligen tillbaka 58 miljoner i skatt.
    Jag svarar med att skicka tillbaka de CD JAG har betalat för/köpt i skivhandel till skivbolaget. Nån jävla ordning får det lov att vara på girigheten.

    Jessika’s last blog post..Surt

  6. Det här är ett argument som jag tycker kommer fram alltför sällan i debatter — varför är det så att vissa föreställer sig att dom har rätt att tjäna pengar bara för att dom rör på fingrarna?

    Det är liksom en högre nivås argument, men samtidigt kan det bli rätt personligt, för så fort man använder det så påstår man ju att personen i fråga faktiskt inte är så duktig och bra som han/hon föreställer sig vara.

    I vilket fall som helst — mycket bra skrivet (i vanlig ordning).

  7. Jag måste citera Neil Gaiman här: Also, as I have said many times, the enemy of writers is not piracy or letting your stuff out for nothing, it’s obscurity. (http://journal.neilgaiman.com/2009/04/unsorted-mailbag.html)

    Och han är en av de författarna som lever på att vara författare (med allt vad det inbegriper). Han har förstått att det viktigaste för en artist är att synas, att höras, att läsas. Sen om det sker via länkar på TPB eller google eller att man lånar hans böcker och serier av en kompis spelar det ingen roll. En artist är INGET utan sin publik.

  8. Inom den konstmusikaliska världen, där jag då och då befinner mig (fast oftast bara på internet, av olika skäl), är det sedan länge välbekant att upphovsmän inte automatiskt kan räkna med att få bra betalt för sitt arbete. Om man inte får i uppdrag att skriva ny musik för någon etablerad institution (orkester eller ensemble med god ekonomi) och inte blir spelad i radio eller TV (vilket ger ganska hög STIM-peng per minut för sådan musik) har man att välja på att antingen komponera gratis – och med bara mindre utgifter för material och utrustning – för byrålådan och den egna datorn, eller att SJÄLV BETALA musiker för att de framför ens musik. Det finns de som tycker att det är värt en egen investering för att bli lyssnade på, kanske för att göra en skivinspelning (det finns skivbolag som har ”samarbeten” med nya kompositörer som affärsidé). Häromdagen läste jag en historia om en kompositör som 2004 betalade en orkester 70.000 dollar för instudering och framförande av ett nytt stycke. Tyvärr tänkte han inte på att musikerna ville ha extra betalt för att spela på övertid på konsertkvällen, så eftersom stycket var ganska långt spelades det inte ända till sista taktslaget, utan tills pengarna var slut… http://musicalassumptions.blogspot.com/2009/04/life-in-totally-unjust-musical-world.html

    Maritune’s last blog post..En eller annan vacker dag mitt i livet

  9. Fan va bra, och skönt att läsa efter att precis ha hört Christian Engström debattera TPB-domen med just Dick H-son och en rätt märklig filur som kallades sig för Magnum Coltrane Price. Dick (ja, Rick, jag förstår namnbytet) gjorde verkligen allt för att nöta in begreppet stöld, tomater på ICA och allt vad det var, medan Magnum-killen gjorde bort sig som om det gällde livet. Jag blir så arg. Tack Josh för att jag fick skratta åt de debila eländena, nu kommer jag inte kvävas av adrenalin medan jag sover.

  10. Tack för det här. Jag fascineras av att så många musiker, författare, filmmakare eller vad dom nu är inte begriper hur stötande det är att de säger sig ha ”rätt att leva på sin konst”.

    Jag menar – det är ju jättefint om du kan leva på din konst men det är i helvete en ”rättighet”.

  11. kul att läsa att fler är trötta på dick harrison. har tyckt att han har varit en överreklamerad, uppblåst idiot som fått utala sig om allt mellan himmel och jord i flera års tid nu. en av dem jag verkligen retar mig på.
    sen är han även urtråkig både att höra på och att läsa. tror att skälet till att han inte säljer är att man inte orkar läsa hans böcker, de är ointressanta. jmf med englund som kan historia och skriva

  12. Synd att du inte har en knapp för frivilliga donationer. Det här var en artikel jag gärna gett några tior för.

  13. Den så kallade ”litteraturen” är för övrigt full av lögner. En inte helt okänd ”författare” blev förra året ertappad med att ha fyllt en hel bok med lögner om en ”förföljd” familj från Sverige som fick ”fly” till Chile och därifrån till USA, där familjen även fick asyl på grund av lögnerna, som publicerats i stora upplagor med undertiteln ”en sann historia”.

    På 1950-talet cyklade en annan ”författare” runt i Minnesota och memorerade ortnamn som han senare nämnde i en falsk historia om emigrerande svenskar. Problemet var att inte ens dessa svenskar hade existerat i verkligheten; deras namn, födelsedata och andra personuppgifter var fejkade. I verkligheten skulle de knappast ens ha kommit in i USA om de hade rest med förfalskade papper. Sedan spelade en ”filmregissör” in en falsk dokumentär om samma ”personer” som hade ersatts av utklädda ”skådespelare”. Falsariet avslöjades genom att de filmade händelserna antyddes ha ägt rum på 1800-talet, flera decennier innan tekniken med rörliga bilder uppfunnits. Ridå!

    Det blir värre. En av dessa lögnare har gått så långt att han hittat på ett helt land på en likaledes påhittad kontinent, samt hittat på icke-existerande och fullkomligt osannolika folkslag, som ”dvärgar” (vilka finns, men inte utgör något folkslag), ”alver”, ”hober”, ”orcher” och (håll i er) ”troll” som påstås befolka detta påhittade land.

    Och dessa lögner har ”författarna” mage att kräva betaaalt för? Tror de verkligen att vanliga konsumenter är villiga att betala för att bli ljugna rakt upp i ansiktet?

    Lögn är i sig inte ett brott än (det borde det vara), men om lögnerna sprids för vinnings skull så kallas de bedrägeri, och det är ett brott. Lögnarna själva försöker dölja sin brottsliga verksamhet, till exempel genom att kalla den ”fixion” eller ”författeri”, men alla vet ändå att det handlar om lögn.

    Ett par av de ovan nämnda bedragarna är numera avlidna, men det innebär inte att deras lögner har tystats. I stället har deras barn och barnbarn tagit över bedrägeriverksamheten genom arv, varför man kan betrakta hela spektaklet som en arvslögn.

    Genom filter kan vi kanske hindra de grövsta lögnerna från att få fäste på Internet och blockera åtkomsten av sanningsenlig information. En lögn är en lögn är en lögn.

  14. Kampen om kulturen eskalerar snabbt just nu.

    Har du någon idé om hur man rättar till maktbalansen i den kampen? Vad som hänt är ju att Internet har gett vanligt folk mmöjligheten att publicera verk, men inte någon makt som balanserar den makt som de multinationella jättarna har.

    Ja, vi kan rösta på PP som vill förändra vissa lagar, men jag kan inte se hur något av Piratpartiets förslag skulle rätta till den skeva maktbalansen. Multinationella jättar står fortfarande emot privatpersoner, både vad gäller rättsfall och lobbying av politiker, rättsapparat och journalister. Hur skapar vi ett samhälle som ger alla ekonomiska incitament som behövs för byggandet av organisationer som agerar motkraft till dessa jättar? Det är en fråga PP måste besvara. Den dag denna motkraft finns, framförallt vad gäller ekonomiska muskler, så kommer jättarna av idag tänka till både en och två gånger innan de rör upp himmel och helvete för något de knappt ens kan bevisa som en förlust. Den naturliga maktbalansen som gjuter olja på vågorna saknas helt idag, det är därför vi får lagar som IPRED osv.. det är därför TPB blev fällda samtidigt som Google inte ens anklagas, och det är därför debatten består av två skyttegravar.

    Har PP ns funderat i termer av maktbalans?

  15. Japp, verkligen snyggt skrivet! Ibland önskar man att vissa av dina punchlines kunde komma fram i agenda, debatt och andra sånna program. Skulle du kunna leverera live i en studio tror du? :)

  16. Jag kan inte ens komma på nåt bra sätt att kommentera. Helt klockrent! På samma gång som man blir förbannad på alla dessa puckon som förstör för oss stackars oskyldiga fildelare så tycker man nästan synd om dom helt plötsligt, bara för att dom är så dumma. Förresten så skrev jag en novell på ett par sidor i högstadiet som blev såpass beryktad att en kille från en av mina paralellklasser, som jag inte kände, kom och lånade den av mig. Han tyckte den var skitrolig och drar fortfarande citat från den till denna dag. Borde jag inte få betaaalt då?

  17. Word.

    Jag ser en framtid utan skivbolag där artister, som inte ens skulle släppas in i deras marmorglänsande foajéer, sköter sin egen marknadsföring via Youtube, MySpace etc. Tack vare de kanalerna får idag nya artister möjligheten att bli bokade för konserter de aldrig skulle fått annars.

    Frågan är vem i helvete som ska intressera sig för förnyelsen av branschen och ta upp stafettpinnen. Problemet är kanske att någon måste förlora lite för att många ska vinna mycket i slutet. Gessle, allt är förlåtet om du slutar att ösa ur dig skitmusik och tar lead för detta? Ska vi säga så?

    Fredric’s last blog post..Dear, rich bastard.

  18. Förvisso är Liza Marklund hela bloggosfärens hatobjekt, och Per Gessle gjorde musik för föräldragenerationen (därför skäms vi), men …

    Börjar det inte bli lite uttjatat att jämställa _alla_ kreatörer med en pytteliten minoritet kreativa miljonärer?

    Majoriteten artister, författare, skådespelare, konstnärer och musiker tjänar ytterst lite. Majoriteten skriver, musicerar, skådespelar – nästan gratis.

    Men kanske blir det ett debattfel, enär det inte går att vinna några retoriska päng på att framhålla hur en redan fattig yrkeskår blir ännu fattigare, att ta Kjell-Ove Nilsson, basist i Leif-Eriks, som exempel på en ”kreatör”?

    ”Vill ni ha betalt för ert arbete? Skapa något som människor är beredda att betala för. Sätt ett pris som människor är beredda att betala. Och, framför allt, var rädd om era kunder. Utan kunder har ni ingenting.” skriver du.

    Här uppstår dilemmat att du redan sparkar på den som ligger. Kreatörer – vare sig författare eller andra artister – har _ingen kontroll_ över prissättning. Priset sätts av helt andra krafter – och det är De du borde rikta din vrede mot, inte kreatörerna.

    Kreatörer och produktionsledet är två helt skilda väsen. Det är inte Liza MArklunds fel att hennes böcker går på 450 spänn – det är F-pris, distrivutionskostnad, prudktionskostnad, förlagsersättningar, författareförbundets rekomendationer, bokmoms, transportkostnad, återförsäljarnas påslag etc etc etc som är problemet.

    Liza blir säkert lika glad för att någon läser hennes böcker även om de drogs ner i .pdf-format och skrevs ut.

    Eller är problemet just att det är Liza Marklund?

    Joakim Andersson’s last blog post..Vilket jävla sätt, det där med p-piller!

  19. Joakim: Men det är ju den pyttelilla minoriteten som framställer sig som talesmän för hela klabbet! Senast var det Ulvaeus som pratade om att det var en bra dom för ”oss upphovsmän”. Jag säger som min vän West – tala för dig själv, gubbjävel. Jag jämställer inte, varför tror du jag tog upp gräddfilen?

    Kreatörer kan ha jättemycket kontroll över prissättningen, om de dumpar sina bolag. Och det _är_ främst bolagen jag är förbannad på, men jag blir lika förbannad på den stenrika minoritet som gjort sig själv till dess lakejer. Någonstans har faktiskt kreatörer, vare sig det är Per Gessle eller Kjell-Ove Nilsson, ett ansvar att vårda sitt varumärke och sin kundkrets.

  20. Mikael: Klart man inte har rätt att få betalt för att man rör på fingrarna, det är en märklig föreställning som jag tror kommer sig av att man hamnat i den där gräddfilen.

    Kristina: Det är ett känt problem, men okänd orsak. :)

    Maritune: Det där var en mycket intressant vinkel, och en rolig historia. Du får gärna berätta mer om hur situationen ser ut i den branschen, för det tror jag de flesta av oss har mycket dålig koll på.

    Anders: Hahaha :D

    Mart: Stäm fanskapet!

    Alla: Tack för alla kommentarer. Jag har jobbat natt och sovit förmiddag och är helt efter.

  21. [Comment ID #64121 Will Be Quoted Here]

    Det här är intressant. Jag tror inte att PP diskuterar maktbalansen i kultursektorn. Däremot ställer jag mig tvekande till att det behövs en ”makt” som balanserar det hela, om man med makt menar en auktoritet. Jag tror att fildelning annars kan vara just det verktyg som balanserar. Fri fildelning.

  22. @Joakim Andersson
    ”Kjell-Ove Nilsson” lär ha minimalt med intäkter på exemplarförsäljning (med eller utan fildelning). Tror du inte han har mer på att vinna på om dom lyckas boka en spelning till i månaden än vad han någonsin skulle tjäna på skivförsäljning via ett skivbolag!?

    ConnyT’s last blog post..Dumslut i TPB-rättegången

  23. Jo, jag förstår, men i din ilska så slår du vilt omkring dig. Även om Ulvaeus förtjänar en TKO för sina åsikter, så drabbar din rallarsving alla andra kreatörer.

    Ulven är ensam, han är livrädd om sina pengar ungefär som Scrooge. Marklund, Gessle och alla andra som blivit rika på att sluthuvuden gått på myten om ”det här är en bra [låt, bok, film, tavla]” är _inte representativa oavsett vad de själva tror_.

    ”Kändisar” är väl sällan representativa för majoriteten, inte sant?

    Jag förstår att du är arg. Jag är också arg. Men jag får känslan av att du och många andra inte ser skillnaden mellan en Artist och Producenten. Ulven är en av få svenska kreatörer som lyckats saluföra sig – han ÄR SITT EGET VARUMÄRKE, s as (ursäkta versalerna, tänk på dem som fetstil :) ).

    På så sätt gör han vad varje företag gör – skyddar sitt eget varumärke. Men en dag är han borta och då får vi se Mamma Mia på datorn, nerladdad – legalt eller illegalt är sak samma. Björn Ulveus, Liza MArklund, Per Gessle, Jan Guillou, Lars Ullrich, Prince och alla andra giriga artister är, på det stora hela, en detalj i historien.

    De som _inte_ är en detalj i historien är de som just nu drabbas hårdast av uteblivna inkomster. Kjell-Ove, t ex. Sant – småkreatörer kan förändra sättet att sprida sig, men för det krävs gung-ho och ett stort nätverk.

    Kulturskapande är en i grunden tämligen ensam sysselsättning. Eller – vem har tid att nätverka medan man letar fram coola riff?

    Jag tror att ”ni” helt enkelt begär för mycket av kreatörerna. Och den här ”vinna eller försvinna”-retoriken som används, t ex att om du gör något tillräckligt bra så betalar folk, är tvärtom en hämsko för de som vill skapa något.

    Var ilskna på de massiva bolagskonglomeraten, som slavdriver sina artister. Men var snälla mot artisterna – även om de råkar ha tjänat en miljon, mm-kay :) ? Artisterna gör ju faktiskt vad de tycker är roligt.

    (Den dag jag tjänat ihop 10 K på mitt författande så ska jag bjuda dig på öl. You may quote me on that. Och 10 K räcker lagom till mina skulder, min hyra, kattmat och öl till oss bägge :)

    Deal?)

    Joakim Andersson’s last blog post..Vilket jävla sätt, det där med p-piller!

  24. Joakim: Det är inte min mening att slå mot allt och alla, och jag är ledsen om det uppfattades så. Jag tror att en förklaring till att du tolkar mig så faktiskt är att Ulven och de andra i gräddfilen gjort att bra jobb att förankra sig i de andra, så att de liksom åker med på köpet. Men jag ska vara noggrannare framöver.

    Jag har ingen önskan att vara stygg mot skapare. Tvärtom. Jag, Anna Troberg och många fler försöker ju för bövelen hjälpa och visa på alternativen. :)

  25. Faktum är att här finns en dimension av ”kollegial anda”, en eterisk upplevelse jag tror det är svårt eller omöjligt att få andra att förstå sig på.

    Liksom … Jag har mer gemensamt med Hermann Hesse än med folk omkring mig. Ibland. Och här kommer vi in på det metafysiska i ”skapande”, en känsla jag slår mig i backen på att jag delar med alla andra skapare.

    När något Känns Rätt så är det Rätt. Och då, givet att man också vill inkassera på det Rätta, så vill man skydda det. På nåt sätt.

    Ulvaeus & co går på offensiven – och du har rätt. De drar med sig andra. Svårigheten är att hålla sig nykter, att försöka se dels deras synvinkel, dels ens egen. De är _vana_ vid ett system som fungerat utmärkt för dem, men nya kreatörer är ovana vid deras system (inte minst för att Deras system stänger ute en majoritet av kreatörerna; jag har blivit refuserad av samtliga stora förlag och _vet_ vad en refusering innebär för självkänslan … vilket är samma sak som för en musiker, som blir dissad av MGM Records, typ.)

    Troberg & co har sina ljusa ögonblick, svårigheten för många – här delar jag, tror jag, många andra ”traditionella” kreatörers erfarenhet – är själva omställningen. Just nu verkar den allmänna sentensen vara att vi ska förändra oss igår, helst, annars är vi inget värda. Vilket kanske hänger ihop med att internet, som medium, är oändligt mycket snabbare än de tre månader ett förlag tar på sig att svara. För musiker som slängt iväg sin demo är det förmodligren likartat, men därom vet jag intet.

    Många kreatörer är helt enkelt _rädda_. Vi _vet_ ju inte hur något annat än det vi har nu fungerar, och därför försöker vi behålla det. Det är en ganska allmänmänsklig känsla, vet du … och även om Ulvaeus är miljonär så är han fortfarande människa.

    Jag slår mig i backen på att att han fortarande har mardrömmar om hur ABBA blir refuserade.

    Joakim Andersson’s last blog post..Vilket jävla sätt, det där med p-piller!

  26. @Flimsan och bloggägaren (Josh?): Nu pratar ni nog förbi varandra. Även om vi skulle tillåta att privatpersoner tillåts kommunicera fritt (tänk så kontroversiell formulering..), så kommer fortfarande multinationella jättar att vara emot det och de kommer att springa hos politikerna för att ändra på det. Någon motkraft i jämförbar styrka finns inte. Vi talar faktiskt om koncerner med omsättningar som överstiger många länders BNP! Piratpartiet vill korta det ekonomiska monoplolet till 5 år. På vilket sätt påverkar det maktbalansen? Knappt alls, även med detta infört så innebär det 5 år av jättar som står emot privatpersoner och detta för varje nytt verk som skapas nu och i framtiden.

    Tänk på min formulering ”Även om vi skulle tillåta att privatpersoner tillåts kommunicera fritt”, det säger en del om hur mäktiga intressen vi talar om och vad de redan ställt till med. Alla dessa problem och konflikter som fildelning, censurivrare, material som tas bort redan genom informella påtryckningar osv.. Vad har det sin grund i?

    Låt oss då titta på vad som hänt. Vi har haft en lång period av mediakoncentration oavsett om vi talar om nyheter, musik, film, böcker osv.. Sedan kom Internet som gav alla människor ett verktyg för publikation och spridande av information. Den enskilde kunde nu klampa in på områden som de stora trodde sig ha mutat in sina områden inom. Inte helt olikt kyrkans reaktion på tryckpressen.

    De flesta problem vi ser grundas i att makten hos enskilda människor ställs emot multinationella koncerner. Alltså en oerhört skev maktbalans. Denna obalans påverkar oss alla i stort som i smått, allt från juridik och rättsfall till allmän rättsuppfattning och lobbying av politiker.

    Jag skrev nyss en kommentar hos Opassande där någon annan besökare hade postat ett citat av centerns Lena Ek. Hon hade skrivit: Det går heller inte att vid varje tillfälle kampanja en reglering åt rätt håll.

    Just det, mycket klarsynt och riktigt när man plockar in den skeva maktbalansen i ekvationen, där kampanjandet består av privatpersoner som ställs emot multinationella jättar med oerhörda muskler på alla sätt som tänkas kan. Vi behöver finna lösningar som förändrar själva maktbalansen, då löser sig resten per automatik, både vad gäller rättsfall, rättuppfattning, journalistik och lobbying av politiker, därmed även framtida lagstiftning och utveckling. Vi behöver skapa förändringar som ger ekonomiska incitament i näringslivet som förändrar maktbalansen så att privatpersoner inte direkt ställs emot multinationella jättar. Tänk om Disney, Warner, IFPI osv.. automatiskt ställdes inför en lika stark part varje gång de ens försökte nyttja en lag som IPRED. De skulle nog tänka sig för, ordentligt. Framförallt skulle en lag som IPRED inte ens funnits om inte maktbalansen var så skev som den är idag. Hur fixar vi incitament som rättar till maktbalansen?

    Så, nu fick ni något att fundera över och detta är den viktiga underliggande frågan som gör alla andra frågor sekundära.

  27. Fixa era spamfilter! Jag är less på att skriva långa och seriösa kommentarer för att föra debatten frammåt, bara för att hamna i spam och bli raderad.

  28. ”Lön för sitt arbete får man om arbetet efterfrågas. Annars får man skaffa sig ett annat arbete eller stämpla.”
    Men efterfrågas inte arbetet när någon vill lyssna på musiken…? Eller, ah, iofs, om någon efterfrågar musiken efter att den skapats har personen ingen rätt att få betalt. Efterfrågas musiken innan den skapas och de kommer överrens om ett pris bör dock artisten få betalt.

    Calandrella’s last blog post..Välkomna, nya medlemmar!

  29. ”Eller, ah, iofs, om någon efterfrågar musiken efter att den skapats har personen ingen rätt att få betalt. Efterfrågas musiken innan den skapas och de kommer överrens om ett pris bör dock artisten få betalt.”
    Fast å andra sidan, om någon skapar en stol till exempel och jag sedan efterfrågar den, får jag ju ändå inte nyttja den… Iofs, det får jag så länge jag inte omöjliggör för ägaren att nyttja den. Jag skulle få skapa en likadan stol.

    Calandrella’s last blog post..Calendern: JA! TPB fällda! (PP) ökar inte alls!

  30. Jag förstår att en del ”skrattar så de skriker” när de läser dina inlägg. Själv har jag ingen humor, ändå får du mig att le. (Det där lät kanske inte så bra) Asch, jag menar att det var ett skitbra inlägg, igen.

  31. Joakim >> Kjell-Ove Nilsson, basist i Leif-Eriks är ett osedvanligt dåligt exempel eftersom dansbandsmusiker tillhör de hårdast arbetande och därmed ofta bäst lönsamma musikerna i vårt land. Spelar du ett par set i veckan för ett gage om cirka 25000 (vilket verkar vara ett rimligt snittgage enligt mina efterforskningar) så kan du göra dig ett okej (om än slitsamt) liv.

    Harald’s last blog post..Don Q skryter om sina bravader

  32. Kul!

    Bara en sak om vad som är roligt: När musiker förvandlas till gräddfilsåkare är risken stor att de tappar kontakten med publiken, dvs de tappar tvåvägskontakten. Då blir det lite tråkigt tycker jag. De roligaste konserterna är de små, där publiken deltar, kanske någon sjunger med på scenen, kanske någon spelar med. Det är liksom då det finns dans och kropp i musiken.

    LeoB’s last blog post..Att fiska efter fusk-hatare

  33. Nicke Nick: Jag förstår vad du försöker säga och du har helt klart intressanta poänger, men jag hävdar likväl att svärmen i sig kan vara den där motvikten, by share volume, så att säga. Den maktbalans vi talar om fanns före tryckpressen. Då hade kyrkan makten. Tryckpressen förändrade detta. Plötsligt kunde andra än de kyrkligt korrekta åsikterna gå i tryck och föras ut. En kulturrevolution.

    Idag står vi i samma läge, fast det är mediabolagen – de som äger tryckpressarna – som har makten. Men Internet har redan hävt en del av den makten, och andra än de politiskt korrekta åsikterna kan föras fram. Mediabolagen kommer att springa till politikerna, ja. Än så länge får de gehör. Jag har svårt att se att det skulle kunna fortgå i längden, inte utan att införa en regelrätt totalitär diktatur, och även om det ser mörkt ut så är vi fortfarande en bit från det.

  34. Calandrella: Du vidrör något där som kan vara av intresse för vissa kreatörer. Förskottsbetalning. Visserligen måste man redan vara hyfsat etablerad för att det ska fungera, men det finns absolut en möjlighet i det. Undrar om inte det är Marit Bergman som låter folk prenumerera på nya låtar, mot en avgift.

  35. LeoB: Visserligen har jag varit på U2-konsert med sisådär 50-60 000 åskådare och känt att det är något av det mest intima jag har upplevt, men jag tror att U2 är ganska unika på den punkten. Annars håller jag med dig. Närheten berikar. Det borde inte bara vara en upplevelse för publiken utan även för den som uppträder.

  36. Tyvärr är verkligheten inte fullt så enkel som ditt inlägg kan få en att tro. Britney och Madonna klarar sig alltid, men alla de studiemusiker som spelar på skivor kan inte sälja sitt namn på tshirtar eller åka på turné. PÅ sikt urholkas musikvärlden om inte musiker kan få betalt. Det betyder inte att domen mot Pirate Bay är vettig och ipredlagen är integritetskränkande. Fildelning motas bäst genom vettiga lagliga alternativ.
    Men att all musik och film skulle släppas fri och gratis, det är ingen vettig väg.
    Jag känner otroligt många musiker och vet att det är jättetufft får många.
    Om de har studerat och satsat massor av sina år för sina jobb och har försörjt sig och sina familjer på det tycker jag det är hånfullt att jämföra det med att gräva ett hål i marken.

    Rosemari’s last blog post..Sundhage står på sig och sätter inte sin fot i Vita Huset – och vem tror att Henke lämnar HIF?

  37. Rosemari: Men nu läser du väl lite krokigt? Jag jämför inte musicerande med att gräva hål i marken – jag jämför illusionen att det finns en automagisk rätt att få betalt för ett arbete med en annan. En sådan rätt finns inte.

    Senast igår fick jag berättat för mig om ett band som gör spelningar i ett land där de aldrig släppt skivor. De har fans där ändå, tack vare fildelning. Varför måste diskussionen hela tiden utgå från att fildelning är något som måste motas? Varför är det så otroligt omöjligt att se det som flera undersökningar visar – att de som fildelar mest också köper mest? Varför är det otänkbart att fildelning kan öka försäljningen, när bokförlagen GER bort sina författares alster ihop med tidningar för att få spridning och därmed hoppas öka försäljningen? Varför är det ena gratis bra men det andra dåligt?

  38. Du skriver helt underbart bra.

    [Comment ID #64116 Will Be Quoted Here]

    Ja? Vart har du gömt den knappen?

  39. Jag förstår inte snacket om att somliga musiker till exempel inte har de nätverk som behövs för att bli kända eller inte kan åka på turné eller ha sina namn på t-shirtar.
    Varför skulle de? De fanns en tid före internet då konstnärerna också fick kämpa för att ta sig fram. Jaga spelningar, charma till sig fans med bra produkter, bygga bygga och bygga i flera år innan ett break. Vad är det som säger att det är en självklarhet att bli världskändis över en natt?

    Studiomusiker som inte kan turnera? Sprid det på myspace, facebook och whatever. Är det bra kommer det att efterfrågas och spridas, efterfrågas det kommer det att säljas. Punkt. Är det inget att ha…ja då händer inget. Och så ska det vara. En sotare som inte kan sota anlitas inte och får inte betalt.

    Det ÄR svårt att vara/bli känd idag, men det är sannolikt för att så många fler vill ha sina 15 minutes of fame. Det innebär dock inte att det är ngn kvalitét i allt som alla presenterar.

    Man kan inte bara sitta på sitt arsle och skaaaaapa och vråla om sin betaaaaalning om man bara skapar för sig själv och skiter i sina fans/konsumenter/köpare. I så fall kan man sitta där på sin kammare och skapa i sin ensamhet och försörja sig på annat sätt.

  40. Tjenare, vad snyggt skrivet. Det är skrämmande – extra skrämmande då jag inser det på riktigt först nu – hur enkelt det är att låta sig luras av den där alltigenom heliga, automagiska Rätten till Betalt. Det är så djupt ingjutet i hela västvärldens själ, tycks det, att man knappt ens vågar tänka på att ifrågasätta det på allvar. Ofta i debatter om den Heliga Rätten hörs motståndarna (jag i synnerhet) undvika ämnet med argument som att ”skaparen kan få betalt ändå”, och diverse tips om hur detta skulle ske. Ditt inlägg var en hink kallvatten, på ett uppfriskande och bra sätt. Tack!

  41. Tack själv för de vänliga orden. Och jag tycker att det är bra att det finns folk på vår sida som är beredda att bistå med tips och råd om hur man hitta alternativa vägar att tjäna pengar på sitt skapande. Om man bara kan låta bli att grinigt försöka kräva rätt till betalning och istället är hövlig finns det massor av hjälp att tillgå.

  42. @Joshua_Tree: men jag hävdar likväl att svärmen i sig kan vara den där motvikten, by share volume

    Ja, den skulle kunna vara det, men är det inte. Idag är det multinationella företag mot enskilda människor i varje enskilt fall. Det finns ett mycket stort värde i ”svärmen” genom sin storlek. Jag är inte så förtjust i ordet svärm, vad vi talar om är ju ”the long tail” egentligen, men jag känner inte till någon försvenskning av begreppet.

    Jag tror jag måste ta ett exempel. På Youtube laddas det upp en himla massa saker, det mesta har inte så stort värde som enskilda verk, men sett till helheten så är värdet enormt. Låt nu säga att Anna 14 år laddar upp en hemknåpad video där hon spelar gitarr och sjunger. Videon tas ned – påstått rättighetsintrång.

    Upphovsrätt är komplicerat, högt skolade jurister träter om fall och har svårt att enas. Men poängen är att intrång kräver en juridisk bedömning. Vem tar Annas parti? Anna själv lär inte bråka, inte mot Google som äger Youtube och vem som sagt åt Youtube att censurera känner Anna inte ens till. Vilken makt har svärmen i detta fall? Ingen skulle vilja påstå, såvida inte Annas fall skulle spridas världen runt som en löpeld och hela svärmen tar just Annas parti. Sånt händer förstås i sällsynta fall och de är verkligen sällsynta. Material tas ned dagligen från Youtube, det sker tom. automatiserat i vissa fall. Som Lena Ek skrev: ”Det går heller inte att vid varje tillfälle kampanja en reglering åt rätt håll.” Det gäller i ännu högre grad här än i politiken eftersom ”regleringarna” här sker jättemånga gånger varje dygn. Inte ens inom politiken där kampanjer med en enad svärm bara behövs några gånger per år så går det. De gånger det händer är happenings, undantag som ännu mer sällan lyckas.

    Har Google några incitament att ta Annas parti? Man kan ju tycka det eftersom Youtube lever på den stora volymen. Men Youtube har också avtal med de stora bolagen som lägger ut officiella videos hos dem. Om Anna piper: ”Lyssnar ni inte på mig så tar jag bort allt mitt material! (tre andra små filmer)” Vad händer tror du, när Warner Music också säger samma sak till Youtube? Hade ”svärmen” någon makt? Google som ägare till Youtube är ingen balanserande maktfaktor för Anna.

    Det här leder också till att folk får en skruvad uppfattning om upphovsrätten. Se bara hur många som sväljer det där om stöld och tom. själv börjar använda ordet. I den stora skala det sker idag, på grund av den skeva maktbalansen, så har det långt djupare konsekvenser än vad vi ens kan föreställa oss. Socialpsykologi i denna skala är rent snuskigt potenta saker i att förändra samhällen i grunden.

    Det är uppenbart att upphovsrätten inte fungerar för Anna, hennes fall kommer inte ens att prövas, hennes video blir censurerad. En 14 årig flicka går inte i clinch med Google i en rättssal, enskilda privatperoner ur en svärm har inte någon ekonomisk makt, inte som enskild. Google ser till sina intressen och Warner till sina, det är först när Warner spräcker alla gränser och hotar hela svärmen som det möjligtvis hotar Googles intressen, men Google kan acceptera att väldigt många Annor kommer i kläm innan den gränsen nås, att Google går en runda med Warner i rättssalen.

    Här borde det kunna finnas en stor affärsmöjlighet, väldigt stor, vi snackar omsättning i klass med mindre länders BNP och detta i att företräda enskilda i svärmen. Jag talar inte om ständiga rättskaruseller här, för de skulle inte uppstå särskilt ofta när makbalans uppnås. Tänk dig en entitet med affärsidé: ”Vi försvarar dina intressen och samlar in royalties i de fall de uppstår för din räkning, du kan ladda upp material precis var som helst på Internet och vi ser till dina intressen”

    Låt oss först klara ut en sak. Vad folk gör helt privat har de flesta av oss inget emot, det är när företag inkräktar som de flesta har ett å annat att säga om saken. De mesta som skapas av svärmen har inget större värde att tala om, men en del av det har det och sett i stort adderas det till mycket stora värden.

    Låt nu säga att Google gillar idén och blir ett sådant företag, Warner också.. Vad händer? Jo nu har Google plötsligt ett incitament, annars flyttar svärmen och laddar upp till någon som bättre ser till deras intressen. Men redan här så är scenariot mycket mindre troligt, för Warner skulle inte gå en match med Google över småsaker. Med denna modell så skulle givetvis Anna likväl ha kunnat registrera sig och sitt verk hos Warner, och ändå laddat upp det på Youtube! I detta fall så skulle Warner haft ännu större incitament att låta det vara kvar, för nu skulle de haft rätt till en micro-andel av annonsintäkterna hos Youtube. Med sådana här incitament kors och tvärs med enorma mängder användarskapat innehåll överallt, så innebär det stora pengar och stora incitament att skydda innehåll på sociala nätverk. Det skulle framförallt innebära en maktbalans och en lobbying som för tillbaks upphovsrätten till sitt syfte att främja skapande och spridande av kultur, inte att låsa in den och låta upphovsrätten krypa in i privat kommunikation.

    Men allt kräver fårstås registrering av verk, något som är en smal sak att införa idag med dagens teknik. Registrera data är vad datorer är bra på. Detta skulle också öppna upp för varierande skyddstider efter faktiskt behov. 5 år gratis och helt automatiskt vid uppladdning. Förlängning 2 år på begäran mot en avgift och vid 10 år ökar avgiften i en progressiv skala osv.. Så om Disney vill fortsätta skydda Musse Pigg, som de fortfarande tjänar pengar på, så får de vackert betala.

    Här har du en som funderat mycket mer detaljerat på saken: Proposal for Privatizing the Copyright Registration Process. Moderater borde finna idén tilltalande medan vänsterpartister kanske ryggar tillbaks lite reflexmässigt och istället funderar i statliga termer. Men det ligger onekligen något i saken, mycket för att det gamla argumentet om att registrering är en kostsam process som skulle skada den lille kreatören inte längre håller, idag kan vi göra det till nollkostnad.

    Detta är dock säkerligen inte enda sättet att fixa maktbalansen, det måste dock göras på något vis eftersom alla problem vi ser idag härstammar från det.

  43. Jag förstår definitivt om man som kreatör och skapare känner sig rädd för hur den nya ”världen” fungerar. Första gången jag såg att böcker jag skrivit fildelats i hundratals exemplar (jag skriver inom en niche, inom en niche – psioniska rollspelsböcker främst till D&D, och då är hundratals exemplar MYCKET), blev jag lite chockad, lite rädd och framför allt fundersam. Med tiden insåg jag dock att många av de som laddat ner återkom till min sajt för att köpa våra nya böcker, eller för att införskaffa vår Print-on-Demand böcker. Jag insåg, att jag skrev för att läsas och om fler läste och gillade det jag skrev var det bara en netto-vinst. Istället för 600 läsare, så har jag 1200. Av dessa sexhundra nya läsare blev minst 20 nya kunder över tiden (smarta människor som har samma användarnamn på fildelarsajter och på vår sajt).

    Med tiden har jag slutat vara rädd och omfamnat nätets förmåga att sprida mina verk och hitta nya kunder åt mig. Jag skriver på beställning, inom Custom Design, och jag tjänar mer pengar idag på mitt skrivande än för ett år sedan. Kila förbi XtremeCreator och läs några av våra artiklar är min rekommendation och om du känner att du är lite vilse i den nya världen, ta kontakt med oss!

  44. Nicky Nick: Jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta det där. Du har gott om poänger kort och gott, men jag sitter inte och funderar så mycket i just de där banorna. Jag vill försöka lyfta fram fördelarna med nätet och att fildelning kan vara en fantastisk möjlighet. Min förhoppning är att kreatörer kommer att inse det, och därigenom förändras balansen.

    Andreas: Din historia är jätteviktig och kan inte lyftas fram för mycket. Du och Anna gör ett fantastiskt jobb och jag är medlem på XtremeCreator. :)

  45. Jag vet Josh, det är inte så många som funderar i de banorna. Det är just därför jag nyttjat din blogg för att lyfta frågorna lite. Det behöver diskuteras och jag påstår inte att jag sitter inne med någon lösning. Fasen, jag håller inte ens med den där Dan Heller jag länkat till, inte i allt. Han har ett litet små-vurm för t ex. DRM och har nog liksom inte tänkt varken färdigt eller hela linan ut. Men det finns klara poänger, särsilt om man kombinerar lite PP med Lessig och Hellers idéer (Heller står inte så långt ifrån Lessig).

    Jag har fö. varit och gjort några långa kommentarer på Infontology som jag tror du kan finna intressanta, som lyfter fram fördelar och förklarar. Till försvar för (den sociala) individen och Klargörande (?) messande.

  46. Vet du, Nicke? Om du skulle vilja skriva ihop en artikel om dina funderingar så är du välkommen att författa ett gästblogginlägg, så kommer fler att läsa och ha åsikter.

  47. Hej. Tänkte bara säga att din blir den första bloggen jag slänger ett bokmärke på. Iom att jag gått med i Piratpartiet och vill följa utvecklingen kring alla dess skitlagar som finns i görningen så har jag precis börjat ge mig in blogosfären. Mycket gött finns att hämta, men det här var fantamej bland det bästa jag har läst =)

Kommentarer inaktiverade.