Skip to content

Piffi Allkrydda

Den här texten påbörjades för länge sedan, blev aldrig färdig och tillägnas Calle och Caspian Rehbinder.

Periodvis har jag arbetat med folk som med stora portioner spydighet kallat mig ”musikälskaren”. Anledningen är att när mina radioberoende kollegor varit ute på lunch har jag helt sonika passat på att stänga av skvalet. När de sedan kommit tillbaka har det förekommit kommentarer som ”det måste vara den stora musikälskaren som har stängt av”.

För det första fattar jag inte grejen med att kommentera alls. Jag låter dem ha radion igång, jämt och ständigt, trots att jag avskyr att höra skvalet och mycket hellre lyssnar på maskinernas entoniga bullrande och gnisslande. Varför kan jag då inte få stänga av när ingen annan är där? Det är som att de blir kränkta av att musiken inte är på när de ändå inte är där för att lyssna på den. Märkligt.

För det andra är det ju just musikälskare jag är! Det är så larvigt egentligen och jag borde inte bry mig men det gör jag. Att folk som tycker att Idol är det bästa sedan grammofonskivan och ägnar hela dagar åt att diskutera melodijävlafestivalen ska sätta agendan för vem som är musikälskare eller inte stör mig.

Så jag har funderat lite över hur man förklarar vad det är man faktiskt hör. Jag var ett tag inne på att göra en jämförelse med whisky, eftersom en av mina kollegor är stor whiskyfantast. Grejen är att whiskykännare påstår att det går att känna ett par hundra dofter och smaker där andra känner typ sprit och skogsbrand. Det är lite så det är med musik. Där andra hör en melodi de gillar hör jag massor av andra nyanser. Men jämförelsen blir lite trubbig.

Så istället funderade jag på att likna det vid tavlor. Jag tänkte att det faktum att jag inte kan ett smack om målad konst i det här fallet skulle vara till min fördel eftersom det skulle illustrera andras okunnighet om musik. Så jag började skriva lite på de där liknelserna som för mig kändes tämligen självklara, men så ville jag ha lite mer kött på benen för att kunna fullfölja analogin, så jag rådfrågade Calle Rehbinder som ganska omgående och hänsynslöst sågade min idé. Han menade att den stora merparten av de människor som inte kan höra komplexiteten i ett stycke musik troligen inte heller kan se det i en tavla. Analogin skulle således vara slöseri med allas tid. Och han har alldeles rätt i det.

Calles förslag var istället mat. Alla som uppnått en ålder då det går att samtala med dem har ätit (utom lufterianer som ägnar sig åt självbedrägeri) och har således ett förhållande till mat. Mat är dessutom någonting betydligt mer alldagligt, och även om jag tycker att det är larvigt att gradera olika former av konst så kan jag konstatera att musik är mer alldagligt än tavlor. Betydligt fler har åsikter om musik än om tavlor.

Nu kanske någon redan här känner sig manad att invända att mat är en livsnödvändighet. Det är förvisso sant, kroppen behöver näring för att överleva, men om det räckte skulle vi nöja oss med att äta sån där sörja som serveras ombord på Nebuchadnezzar i the Matrix. Det innehåller all näring kroppen behöver. Ändå lever vi inte på sörja. I vår välmående del av världen kan vi unna oss lyxen att låta maten vara en njutning och inte blott en nödvändighet.

Föredrar du en rätt väl tillagad av fina råvaror serverad på porslin, eller samma rätt bestående av en massa E-nummer värmd i microvågsugn och serverad i wellpapp? De flesta har inga problem att svara på den frågan. Notera att vi inte pratar om flådiga franska rätter som chôtômôtô på en bädd av saffranmurkelguldsky, utan helt vanlig mat. Jämför en hemlagad köttfärssås med den kattmat Findus marknadsför som just köttfärssås. Det är vardaglig mat och ändå en värld av skillnad.

En vällagad maträtt är liksom ett bra stycke musik en välbalanserad sammansättning. Man har råvaror och man har kryddor och det ska blandas rätt och tillagas på rätt värme för att bli bra. En av de första läxorna i köket torde vara less is more. Det gäller även i musikvärlden. Om du har bra råvaror bör du inte behöva tjugoåtta kryddor. Och om du använder tjugoåtta kryddor kommer det antagligen inte att vara möjligt att urskilja smakerna. Säkert finns det någon anrättning som ska vara precis så, liksom motsvarande musikaliska skapelser, men vi bortser från det ett ögonblick. En bra råvara är god som den är, men rätt kryddad kan den bli ännu godare. En dålig råvara måste däremot döljas.

Dessutom är det ju så att man använder vissa kryddor för att skapa kontraster. Något syrligt som bryter av mot något sött och förhöjer upplevelsen av bägge smakerna, till exempel. Andra kryddor verkar i det fördolda och är knappt förnimbara, men förstärker en annan smak. En löksås smakar inte sött, men utan en nypa socker blir den inte vad den ska vara.

Så vad har då Radio Rix och de övriga kanalerna på menyn idag? Vad rekommenderar kocken? Snabbmakaroner med ketchup. Findus fiskgratäng. Pulvermos och mamma Scans köttbullar som luktar prutt när man öppnar förpackningen. Veckans och möjligen förra veckans rester dränkta med Piffi Allkrydda så att du ska slippa känna vad det egentligen smakar.

Smaken varierar förstås. Det finns de som tycker att pulvermos är godare än riktigt potatismos, och det är helt ok. Men de kallar sig inte gourmeter heller, och framför allt tror jag inte att de skulle få för sig att håna den som föredrar hemlagat potatismos med smör, kärlek och en nypa muskotnöt. Med musik förhåller det sig annorlunda. Det är inte alls ovanligt att folk pratar om hur mycket de älskar musik, för att därefter prata sig varma om de senaste Idolstjärnorna. Och de är väl talangfulla artister och sångare, det är inte det. Det är bara det att musiken är… tja, Piffi Allkrydda.

Vad de här personerna inte förstår är att för vissa av oss är det smått plågsamt att lyssna på smörjan. Jag har ofta fått höra att ”det är väl bara att låta bli att lyssna”. Nej det är det inte! När jag hör musik så lyssnar jag. Det är skillnad på att höra och att lyssna. Jag tror att det är precis det som är skillnaden i grunden; jag lyssnar. De gör inte det, och och i mina ögon går de miste om så otroligt mycket. Och ja, jag är kräsen, men å andra sidan; när jag hittar något jag verkligen gillar så räcker det länge.

Alla har vi olika intressen, olika smak och olika uppfattningar. Precis som det ska vara. På de allra flesta områden är det också accepterat att några besitter mer kunskap om ämnet än andra. Även den som är av uppfattningen att whisky, oavsett typ och märke, bara går att dricka om man häller cola i den accepterar att whiskykännaren faktiskt kan whisky och uppfattar smaker och dofter som helt gått den förstnämnda förbi. Men när det kommer till musik är det fult att påstå att man har mer kunskap i ämnet än någon annan, och att man uppfattar mer av det man hör. På gott och ont, för även om det är frustrerande ibland så skulle jag inte vilja ha det på något annat sätt. Musik är och ska vara folkligt. ”Vanligt folk” må skita i tavlor, fransk mat, whisky och skulpturer, men när det kommer till musik har alla en åsikt, även om en del passionerat försvarar Piffi Allkrydda.

Detta är tjusningen. Detta är förbannelsen. Musik är mer än kultur. Det är ett fenomen.


Andra bloggar om: , , , , intressant?

Published inKulturMusik

30 Comments

  1. +1. Som vanligt insiktsfullt och välskrivet. Det är på grund av det du skriver som jag har en blockad mot mainstream media. Jag vägrar helt enkelt konsumera sådant jag inte finner njutningsfullt eller intressant. Därför föredrar jag att lyssna på t.ex P1 framför P3, Radio Rix eller Mix Megapol. Jag lyssnar hellre på någon som pratar om något vettigt än lyssnar på massproducerad dynga som får mig att må fysiskt illa.

  2. Magnus Magnus

    Rix fm ger mig ångest. Jag hatar den jävla skitkanalen och den smörja kanalen spelar dygnet runt. Fysiskt illamående är resultatet av att tvingas lyssna på den kanalen mer än 30 sekunder.

    Rix fm är vidrigt. Det är den sämsta form av musik! Massproducerat och helt utan hjärta eller intelligens.

    Om den kanalen var påslagen på min arbetsplats så skulle jag också stänga av skiten.

    Innan resultatet blev att jag kände för att gå och hänga mig själv på en toa.

  3. Jag är såååå glad att jag slipper arbeta på en kollektiv arbetsplats där andra sprider sin akustiska avföring i hela lokalen. Tips: Kom först till jobbet på morgonen, och spela dina favoritlåtar från några bland-CD du har satt ihop själv.

    Tack för referensen, förresten. Du skriver som vanligt roligt, inspirerande och tänkvärt.

    Jag minns ett tilfälle då jag diskuterade musik med en person som påstod sig vara musikentusiast, och så dristade jag mig till att påstå att jag är väldigt bra på att välja musik till olika tillfällen, något som uppenbarligen väckte harm hos den jag diskuterade med. Jag ÄR bra på att välja musik, eftersom jag vet att jag har en väldigt utvecklad känsla för vilken slags musik som passar i olika sammanhang. Men personen jag pratade med förstod inte ens tankegången, och ansåg att alla är lika bra på att välja musik, eftersom det är totalt subjektivt vad man gillar.

    Jaja – om han skulle ha rätt, skulle alla DJ’s bli arbetslösa direkt. Radioproducenter också.
    Och det spelar väl ingen roll vlken musik vi spelar på bröllopet, eller begravningen – blås på med Rammstein till meditationsstunden, bara. Allt passar.

    Så ja, jag instämmer verkligen i din liknelse med Piffi Allkrydda.

    Fram för obligatoriska hörlurar på dem som vill lyssna på RixFM, eller för den delen Lugna Favoriter.

    Calle Rehbinder’s last blog post..Avslöjad av Agent 42 på Kärleksministeriet!!!

  4. Andreas och Magnus: Tack för medhållet. :)

    Calle: Givetvis passar olika musik olika bra vid olika tillfällen, och lika självklart är vissa bättre på att välja ut den än andra. Själv är jag nog ganska dålig på det. Precis som olika viner eller öl passar vid olika tillfällen. En stekhet sommardag när man har klippt gräset kan en iskall Bud eller Corona sitta perfekt, medan en mustig stout troligen gör sig bättre framför brasan en kulen höstdag. Att byta plats på dem blir inte bra.

    Jag vet inte om jag vill lyssna på min favoritmusik på jobbet heller. Då fastnar jag i musiken och glömmer bort vad jag är där för att göra, eller irriterar mig på att jag blir avbruten i lyssnandet. Nu jobbar jag ihop med en snubbe som gillar country och spelar en hel del sånt, och även om det inte är min favoritmusik så fungerar det. Det är inte sådär irriterande dåligt om än slätstruket. Fast det är svårt att inte charmas av Johnny Cash. :)

    Av samma anledning är Lugna Favoriter mindre dåligt än Rix FM. Rix FM sänds från helvetet.

  5. De blir inte kränkta av att musiken inte är på när de inte är där. De blir kränkta av att du anser att det inte är musik de lyssnar på. För dem är det det och det är ungefär som att du kallar dem imbecilla för att de lyssnar på Rix. Du vet…lite som att du är aristokraten som fnyser åt pöbeln. Ingen gillar att stå som mottagare av fnysen. *gissar*

    Carina’s last blog post..Sista för året?

  6. Så kan det förstås vara, men jag hävdar inte att det inte är musik, bara att det är dålig musik. ;)

    Men jo, du har en punkt. Definitivt.

  7. Som aristokrat har jag alibi för att fnysa åt pöbeln – men jag försöker verkligen att inte göra det alltför mycket. Det är ett bra sätt att göra sig impopulär.
    Men majoriteten har som bekant inte alltid (sällan?) rätt, och nån gång då och då måste man fan sätta ner foten och visa var skåpet ska stå.

    Det finns en väldigt rolig historia från den svenske konstnären Nils von Dardels liv – som ung gick han på Valands konstskola, och blev vid tillfälle utmanad av en mer burdus elev, en proletärtyp som ville fajtas med nävarna. Han muckade rätt ordentligt – men den noble von Dardel svarade lugnt – ”Nej tack, jag slåss inte med ofrälse, men vänd dig om så kan jag sparka dig där bak!”

    Sånt tycker jag är roligt.

    Calle Rehbinder’s last blog post..Avslöjad av Agent 42 på Kärleksministeriet!!!

  8. Och ja, jag håller med om att Johnny Cash lirar i en liga för sig.
    Det är liksom inte country – det är… Johnny Cash, helt enkelt.
    Willie Nelson funkar också, tycker jag.

    Jag har över huvud taget lite svårt för den här tendensen att man lyssnar på en viss musikstil, snarare än specifika artister. Bra musik är bra musik, helt enkelt, alldeles oavsett genre.
    Den som har sett min musiksamling kan intyga att den är extremt eklektisk – där finns allt från Rammstein till Il Giardino Armonico, från afrikanska trummor och indiska tablas till julsånger och Queen.
    Jag letar upp vad jag bedömer som kvalitet – inte efter genre.
    Jag gillar förvisso vissa stilar mer – jag gillar verkligen soul och blues, men det betyder inte att jag gillar allt i genren.

    Jag säger som Oscar Wilde – ”Jag har så enkel smak – jag nöjer mig med det bästa”

    Calle Rehbinder’s last blog post..Avslöjad av Agent 42 på Kärleksministeriet!!!

  9. Jag håller med, jag gillar bra musik snarare än specifika genrer, men jag har börjat se ett visst mönster i det jag gillar även om jag inte kan sätta ord på det.

    Willie Nelsons julsång ”Grandma got ran over by a reindeer” är underbart rolig. Han måste ha spelat in den på fyllan.

  10. Axel Axel

    Fina jämförelser, jag håller med, det ÄR plågsamt att lyssna på skvalet, och man blir ofta labeled som nördig och svår om man vidhåller att man har lite mer avancerad musiksmak.

  11. Axel Axel

    Oj, just ja, måste säga: Tack för att du berättade om Twelve Step Suite, plötsligt hamnar de låtarna i ett helt nytt ljus, uppskattar dem mer nu än förut.

  12. Wilberforce Wilberforce

    Jag lider med dig, att dela rum med en flock ”rixlikare” är ingen njutning. Gillar man mer exotisk musik leder det lätt till konflikter. Jag önskar jag kunde blunda med öronen.

    Ett jobb för en oherrans massa år sedan var däremot rena drömmen. Jag jobbade ett halvår i ett fotolabb. Jag hade två medarbetare som delade min smak, och som också tillbringade i stort sett all tid i mörkrummet. Vi spelade i stort sett hela utgivningen från Dead Can Dance, varvat med semi-ambient för att slippa direkta hotelser från resten av personalen. Vi var sanslöst produktiva.
    Eftersom vi var i majoritet när det röstades om musik, och höll tempot med vår egen musik i stället för radioskvalet, hade vi chefen på vår sida. Detta har sedan aldrig upprepats på någon annan arbetsplats. :-)

    Jag rekommenderar dig att köpa en FM-sändare med god uteffekt, ett UPS-batteri att driva den med och en MP3-spelare med bra mix av egen musik. Ställ in sändaren så att den dränker skitkanalen. De här ickelyssnarna brukar egentligen strunta i vad som spelas så länge det låter hela tiden. Skulle de få för sig att byta kanal när du spelar Residents eller Dalbello på mordhumör så är det bara att byta låt, och sedan ratta ikapp dem på sändaren igen. Problemet löst.

  13. AToTheK AToTheK

    Bra skrivet som vanligt.
    Garvade som fan när jag såg videon, påminner om en polare till mig som dränker all sin mat (menar verkligen all mat) i ketchup.

  14. Axel: Ja visst hände det nåt med låtarna när de hamnade i nytt ljus? Det är coolt.

    Wilberforce: Jag skulle gärna jobba med folk som inte delade min smak, bara de hade en (elakt uttryckt). Det är kul att jobba med countrysnubben till exempel, inte för att jag gillar country nåt vidare, utan för att han har historier att berätta kring låtarna vilket gör dem mer intressanta.

    AToTheK: Jag hoppas att din polare själv drunknar i ketchup en dag! :)

  15. linda linda

    … Och ändå är musiken bättre än Morronzoo eller vad eländet kallas…

  16. *asg* Du har sorgligt nog rätt. Där har du ytterligare några som bokstavligen borde dränkas i ketchup.

  17. Axel Axel

    Fast Morgonzoo är ganska roliga när de inte spelar ”musik”.

  18. Besökaren Besökaren

    ”maskinernas entoniga bullrande och gnisslande” – kan du inte spela in det åt mig – det låter som musik i min smak! :) I övrigt håller jag bara med. Jag hatar radions audiella nedskräpning. Jag hamnade i en diskussion med någon angående TomasLedin-skvalet (aaaarghh!!) på Ica och denne frågade: ”Gillar du inte musik”. ”Jo”, svarade jag, ”det är ju just det att jag gör det”
    /industrinoisefanatikern

  19. Tee Tee

    Fan va bra jämförelsen med mat var. Jag har en (avlägsen) polare som önskar att man kunde kasta i sig ett piller till middag istället för att kladda i sig en massa växter och djur! Dessutom tycker han att kultur är allmän fånigt. TACK, nu fick jag ihop det.
    Jag tror jag går och silar ner ett ostron i strupen, av ren upplysnings tillfredsställelse!

  20. Besökaren: Jag får nog inte spela in ljudet. Det räknas bergis som industrispionage. Och förresten har arbetsgivaren upphovsrätt till ljudet och måste få betaaalt.

    Tee: Kul kille. Ingen mat, ingen kultur. Vad är han mer emot? Sex? Det är ju kladdigt och jobbigt (om det görs rätt). Humor är också rätt onödigt.

  21. Anders Troberg Anders Troberg

    Annat exempel på hur folk kan lyssna utan att höra därför att de inte har intresset:

    För ett tag sedan så hade en kompis problem med bilen. Vi fick igång den med startkablar, och när jag står där med huvudet under huven så hör jag hur ventilerna klapprar för att de är dåligt inställda. Jag påpekar att han borde ställa in dem, men han kan inte höra att det låter fel, trots att för mig så låter det som om det bodde en kastanjettorkester under huven. Han visste helt enkelt inte vad han skulle lyssna efter, för honom lät alla motorer lika. Är man dock lite intresserad av ljudet så hör man det direkt.

  22. Anders: Bra exempel! Själv hör jag om bilen startar eller inte, men det är ungefär allt. Intresse och träning, det är vad det handlar om.

  23. Martin Widmark Martin Widmark

    Ugh, det är ren tortyr med de förbannade skval-kanalerna till radio. Samma smörja om och om igen, och sedan samma jämrans reklaminslag! Efter nån timma kan man alla utantill. Det är så man vill skrika, GRAAAH! Enda radiokanalen jag står ut med nån längre tid är P1. Just det. Fast rätt som det är blir det gudstjänst, då får man stänga av.

    Mix-skivor är bäst dock. När jag får råd ska jag köpa nån sorts bärbar mp3-spelare av nåt slag. Sen kan folk få spela radio hur mycket de vill…

  24. JET JET

    Det är intressant att du använder en matliknelse för musik, för det har jag länge gjort i ett annat sammanhang, när det gäller begreppet ”känsla”. Jag brukar säga att känsla är salt; det förstärker anrättningen, men har inget direkt värde i sig. När folk hyllar musik först och främst på grund av sin känsla så är det oftast ett tecken på att den saknar andra kvaliteter. Att säga, ”Lyssna på det här, det är sån känsla” är precis lika absurt som att säga, ”Wow, du måste smaka på det här, det är så SALT!”

    Men vad det gäller musik så är det så att de flesta människor inte lyssnar på musiken, utan de lyssnar på *ljudet*, och det är ju inte alls samma sak. Det är därför musikrekommendationssajter ofta ger oerhört bisarra rekommendationer för den som faktiskt lyssnar på hur musiken är komponerad.

    Och ibland, som när man är på fest hos nån som tycker att Absolute Music är ett vettigt inköp, så önskar man innerligt att man hade förmågan att inte lyssna, men det är som sagt omöjligt.

  25. Martin: Jag hör inte skillnad på musiken och reklamen. ;)

    JET: Jag tänkte protestera först men insåg att jag håller med när jag tänker efter. Det är skillnad på att ett stycke har känsla och att det väcker känslor. Så skulle jag enkelt sammanfatta det efter att nyss ha kommit hem från nattskiftet.

  26. Kom hit igen på grund av ett blogginlägg, och kom på att jag inte kommenterat, trots dedikationen! Fy på mig! Fantastiskt skrivet, hur som helst. Detta är en av de absolut bästa bloggarna som finns i min lista.

    Att jämföra musik och mat är mycket bra. Jag brukar också jämföra mat med bild, då jag sysslar lite med bildredigering på fritiden. Jag brukar se smaker i maten som lager i en bild. Vissa lager kan sticka ut och skapa den speciella smaken, medan vissa inte riktigt märks, men är en bra och tydlig bas. Inga färger är fula i sig, men färger passar inte ihop med varandra. Med för många lager blir det oöverskådligt och inte snyggt, och med för många smaker blir det oöversmakligt (bra uttryck!) och inte gott.

    Allt detta är även applicerbart på musik, förstås.

    Caspian Rehbinder’s last blog post..Rulltrappor

  27. […] Till att börja med så är det ju svårt att betala för någonting som inte finns tillgängligt via någon “laglig” tjänst. Att 26% fildelar, tycker jag mest visar att 74% av svenskarna nöjer sig med Piffi Allkrydda. […]

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: