Min politiska bakgrund

Det finns ett raljant uttryck om skillnaden mellan höger och vänster: ”Den som inte varit vänster före 30 har inget hjärta. Den som fortfarande är vänster efter 30 har ingen hjärna.” Man ska inte ta alltför allvarligt på det, men med tanke på att vänstern gärna anklagar högern för att vara känslokall och högern gärna anklagar vänstern för att vara naiv, så kanske det ligger något i det. Jag överlåter åt andra att avgöra om jag har både hjärta och hjärna, eller helt enkelt saknar bägge delarna.

Under större delen av mitt liv har jag identifierat mig som vänster. Jag vet att det kommer som en överraskning för många av er, men så är det. Som yngre var jag mycket tilltalad av socialismens fokus på rättvisa och solidaritet. Såpass att jag i gymnasiet prydde min jeansjacka med ett par dekorativa röda stjärnor, något som förvisso var mer i provokativt syfte än något annat. Jag var inte politiskt engagerad, men jag hade starka övertygelser och började pröva mina vingar. Jag ansåg att det fanns ett rätt och ett fel, svart och vitt, på och av. Jag var digital.

Ju äldre jag har blivit desto viktigare har det emellertid blivit med frihet. Rätten att bestämma över sitt eget liv. Därför började jag alltmer snegla åt det liberala hållet, men det bör alltså noteras att det ingalunda berodde på att jag är ”höger”, utan snarare för att vänstern släppt ifrån sig allt vad liberalism heter. Den frihetliga vänstern finns, jag vet det, men den har liksom drunknat och försvunnit i kollektivismens kölvatten.

Så jag skuttade över staketet och definierade mig som liberal. Då visste ju inte jag att liberalerna samtidigt skulle skutta vidare, men det blev snart uppenbart. Och då menar jag liberal i meningen livsstilsliberal, ty jag var alltjämt tämligen ointresserad av ekonomi. Jag ansåg och anser fortfarande att fria människor har en självklar rätt att välja hur de vill leva så länge det inte är till skada för andra eller inskränker andras svängrum. Jag ansåg och anser fortfarande att yttrandefrihet, budbärarimmunitet och brevhemlighet, rätt att kommunicera fritt och ta del av information, är centralt för att människor ska vara fria, och jag anser att frihet är viktigare än något annat.

Tyvärr visade det sig att de som skulle representera liberalismen inte har samma definition av begreppet som jag har. Det var då jag upptäckte Piratpartiet. Ett parti som drev de frågorna jag ansåg var viktiga utan att låta sig tyngas ner av den fördelningspolitik som tenderar att dominera diskussionen och som jag aldrig varit intresserad av.

Så jag kommer förvisso till Piratpartiet från höger och min retorik må skvallra om det, men jag har själv aldrig definierat mig som sådan. Däremot är jag alltjämt liberal, och jag bordade piratskutan för att jag ser det som den sista liberala livbåten.

Detta är min historia. Vilken är din?


Andra bloggar om: , , , , , , intressant?

26 reaktioner på ”Min politiska bakgrund

  1. Noga räknat lyder uttrycket: den som inte varit kommunist före 19 har inget hjärta, den som är kommunist efter 19 har ingen hjärna.

  2. LOL, spännande att se ”vänstern släppt ifrån sig allt vad liberalism heter”. Precis den anledningen jag släppte högern :D Fast jag länkade min blogg om det till ditt ”Dags att bekänna färg” inlägg.

    Mvh

    /J-O

  3. När släppte vänster ifrån sig liberalismen? De har ju aldrig haft den…!

    Visserligen kan vi se ordet ”frihet” på gamla socialdemokratiska valaffischer (från Brantings tid, inte sant), och att det ”kidnappades” som värdebegrepp(vänsterns ordval) av högern/borgerligheten under senare år (på den Bomanska tiden, om inte redan på Ohlins tid).

    Men jag förmodar att du hänvisar till din egen levnadstid, och här vill jag påpeka ett kardinalfel när man använder ordet ”liberalism”. De liberala partierna bestod i din och min späda ungdom av Centerpartiet, Folkpartiet (och för all del det 1,2% stora Kristdemokratiska samlingspartiet, och idag av Moderata Samlingspartiet). Deras liberalism bestod konkret i att de när som helst kunde bryta upp ur den borgerliga formationen och börja samarbeta direkt eller indirekt med socialdemokraterna (vilket hände titt som tätt). Det var inte en liberalism i den bemärkelsen att man slogs för frihetsfrågor (om vi undantar viljan att stoppa Löntagarfonderna), utan snarare gick i en traditionellt socialistisk riktning med allt ifrån statsstöd till dödsdömda företag till samlagsförbud på scen, med en oroväckande ideologisk labilitet.

    När det kommer till att vara ung och ”högrig” må det kanske vara så att jag saknade hjärta, men socialism och vänsterpolitik har alltid för mig stått för tvång och tolernas för endast de som samtycker. Vänsterns solidaritet räckte i regel endast till dem som var till nytta för de egna syftena (vid denna tid hette det ”befrielserörelse” och inte ”terrorism” när en grupp ville ta makten eller förändra politiken i ett land med vänsterns välsignelse). Jag kunde inte enbart ogilla socialismen; jag bestämde mig för att bekämpa den. Därför blev jag ”höger”.

    Paradoxalt nog har även det mest högriga partiet blivit liberalt i ordets sämsta bemärkelse, d.v.s. att det för ”sosse”-politik och förverkligar Bodström-samhället. Och det finns ingen ambition bland något parti i Riksdagen att ta sig an de frihetsliga idéerna.

    Jag skall dock erkänna att jag personligen är mer radikal än jag var under mitt medlemskap i MUF på 80-talet. Min syn på frihet omfattar betydligt fler faktorer idag än då när jag var ”konservativ”. Därför kallar jag mig libertarian idag, före partitillhörighet. Jag är visserligen djupt tacksam för att Piratpartiet existerar, men jag är också ledsen över att inte ett uttryckligt liberalt parti (som t.ex. Klassiskt Liberala Partiet) lyckades etablera sig i det vakuum som uppstått i det real-liberala fältet. Ty Piratpartiet är en koalition som uppstått där vänsterns och högerns övergivna syn på frihet skapat en gemensam beröringspunkt.

    Peter Harold’s last blog post..Efter Vagnhärad…

  4. Vilken färg du lagt till av för att få lila är högst ointressant, detta eftersom den politiska skiljelinjen inte längre går mellan höger och vänster. Den tiden är historisk och idag går skalan mellan frihetligt och auktoritärt. Vill man färgkoda det så skall det defenitivt vara brunt åt det ena hållet.

  5. Det är ju skit samma så länge man ägnar sig åt denna politik med att försöka övertyga motståndarna i hur rätt man själv har och där alla andra som vanligt har fel.Tycks ju vara det enda denna politik går ut på.Samverkan !?.Vad är det !?.

  6. Ska försöka kommentera detta ngn ggn. Just nu är jag mera inne i den rättsosäkerhetsdebatt som pågår, inte bara pga våldstäktspoliser och de där typerna i t-banan som tvang grabben att förstöra bevis på deras övergrepp. Noterar med glädje att i vart fall en av de ”gamla” liberala hjältarna fortf är liberal, trots att han fortf är fp-medlem. Hans Lindblad givetvis! Han pepprar då och då folk i nuvarande riksdagsgrupp med skarpa inlägg t ex om vår odugliga svenska polis. Ngt som borde fp ex-vis Batong-Johan att få hicka.

    Lars-Erick’s last blog post..Apropå polisverksamhet… (komplettering) Uppdat.

  7. ”Tyvärr visade det sig att de som skulle representera liberalismen inte har samma definition av begreppet som jag har.” Om Du syftar på Folkpartiet så handlar det snarare om socialliberalism, vilket är något helt annat! Folkpartiet har inte varit liberalt sedan slutet av 1800-talet. Centerpartiet/Bondeförbundet har glidit utmed nästan hela den politiska skalan under sin historia. Nya moderaterna har stött bort liberalerna och blivit ett slags socialdemokrater med skattesänkarprofil. Göran Hägglund och KD började efter Ella Bohlins EU-fiasko att tala sig varma för verklighetens folk, bara för att några veckor senare motsätta sig gårdsförsäljning av alkohol. Vänstern har aldrig kunnat stava till frihet. Piratpartiet har lierat sig med de gröna klimatalarmisterna, vars politik idag utgör den största faran för det fria samhället, större än hotet från socialismen eller fascismen. Det är bara att inse, att det inte finns något parti i Sverige för liberaler, men att det förmodligen kommer att bildas ett i framtiden.

    A. Mikael Eriksson’s last blog post..DISKRIMINERANDE DISKRIMINERINGSLAG

  8. Jag blir alltid lika förvånad när någon från högerkanten tror att vänstern inte vill ha frihet. Det är ju just frihet som är målet.

    Visst har det gått väldigt fel ibland. Men det är ändå inte så att målet inte är frihet. (Och högerkantens dröm om frihet har också gått/går väldigt fel ibland.)

    För mig känns den borgerliga varianten av frihet en smula uppgiven. Som om man gett upp hoppet att alla ska kunna omfattas av frihet.

    Och förnekandet av höger-vänster skalan, dvs ekonomin är väl inget annat än ett psykologiskt förnekande. Det är väl ett välkänt fenomen att den som anser att diskriminerande faktorer inte är betydelsefulla är benägna att diskriminera – och förneka det för sig själva. (Senaste exemplet jag såg var en undersökning som visade att yngre rekryterare glatt diskriminerade äldre och samtidigt sa att åldern inte var något problem.) Jag har svårt att begripa hur någon under den pågående diskussionen om sjukförsäkringarna kan förneka att människor kan drabbas hårt av dålig ekonomi, blir sjuka och kanske utslagna. Trots att landet (ännu) är rikt.

    Det så ofta citerade ”Den som inte varit vänster före 30 har inget hjärta. Den som fortfarande är vänster efter 30 har ingen hjärna.” är kanske ibland inte så mycket mer en ett narcissistiskt självhävdande?

    Jag hoppas förstås att det inte är så. Att det är med en smula självironi man yttrar det. Och att lösningen inte finns i självgodheten. Om den finns så finns den nog snarare i erfarenheten. Allas.

    LeoB’s last blog post..Att fiska efter fusk-hatare

  9. Så som jag har hört talesättet lyder det så här:

    ”Den som inte är radikal när han är ung har inget hjärta, och den som inte är konservativ när han är gammal har ingen hjärna”

    Ingen höger-vänsterskala där, alltså.

    Jag är född 1962, och upplevde alltså merdelen av mina tonår under 1970-talet.
    Det mest frihetliga och radikala man kunde bli på den tiden var ungmoderat.
    Etablissemanget svepte sig alla i röda fanor, så det bästa och mest radikala upproret var förstås att vara superliberal höger. Sen kom Frihetsfronten.

    Trots min tilltagande ålder (nåja, har inte fyllt 50 än), så har jag inte vippat över och blivit konservativ än.
    Det kanske är så att jag har mer hjärta än hjärna, vem vet?

    Calle Rehbinder’s last blog post..Grattis på födelsedagen, min älskade Jennie!

  10. @Calle:

    Intressant. Men varför i all världen tror du att etablissemanget svepte sig i röda fanor? Sverige utmärker sig ju för en extrem ekonomisk ojämlikhet vad gäller ägande. Det är väl det som borde kallas etablissemanget?

    Det är ju till största delen i ägandet den långsiktiga makten finns. Så länge vi inte har ekonomisk demokrati (vad det nu kan vara). Jag avstå från att tjata om exempel på det som nyss varit aktuella (och ännu är det).

    LeoB’s last blog post..Att fiska efter fusk-hatare

  11. Nja, nu är du nog ute och cyklar i månskenet, LeoB.

    Skulle Sverige utmärka sig för en extrem ekonomisk ojämlikhet vad gäller ägande?
    Jämfört med vem?

    Vi har världens högsta skattetryck, och en stark utjämningspolitik, som gör att den ekonomiska jämlikheten jämfört med de flesta andra länder är ganska hög.

    Och du kanske inte var med på 1970-talet, men då var det verkligen socialism som var det STORA IDEALET, och liberalism var något nästan okänt. Gösta Bohman och Moderata Samlingspartiet var de enda som stod för frihetliga frågor i politiken, vilket då gjorde valet av parti väldigt lätt för mig som en äkta frihetskämpe.

    Tyvärr har Moderaterna halkat av banan rejält efter Bohman. Ingen högerledare har kommit i närheten av hans visionära förmåga, eller starkt liberala frihetskamp. Adelsohn var mest ett skämt, Bildt en elitistisk fundamentalist (den enda vägen), och Reinfeldt – ja, Reinfeldt, den nya socialmodekraten. Patetiskt.

    Calle Rehbinder’s last blog post..Grattis på födelsedagen, min älskade Jennie!

  12. @Calle:

    Orkar inte svara så mycket, men det kanske räcker med att säga att

    ”Sverige sticker ut som ett av de länder i världen med mest ojämn förmögenhetsfördelning. Enligt många studier (till exempel Luxembourg Wealth Survey) är till och med USA:s förmögenhetsfördelning mer jämn än den svenska.”

    enligt debatt-artiklen på DN Opinion 2010-02-08.

    Att du som moderat missat detta förvånar mig inte så mycket. Det är inte menat som något nedlåtande, det är bara det att man ofta missar de fördelar man själv har.

    Att vänstern också missat det förvånar mig mer.

    LeoB’s last blog post..Att fiska efter fusk-hatare

  13. Till att börja med är jag inte moderat. Det har jag inte varit sedan 1980. Trettio år sedan, alltså.

    Preskriberat?

    Fördelar jag själv har? Jag har aldrig haft någon förmögenhet, så begreppet är rätt främmande för mig.

    Du får gärna skriva in en länk till aktuella artiklar i ämnet.
    Man blir aldrig för gammal för att lära sig något nytt.

    Calle Rehbinder’s last blog post..Grattis på födelsedagen, min älskade Jennie!

  14. Extra!!!

    Det var Churchill som sade det, och han använde ordet liberal istället för kommunist.
    Liberal betyder något helt annat i England och USA än vad Stureplans unga liberalister anser sig vara.

  15. Jag började som höger, gick med i MUF som… hm 13 åring tror jag det var. Gick ur när jag blev 18 dock, sedan har jag dragits mer åt vänster och därefter som du, hamnat lite mitten med det liberala men insett att deras syn på liberalism inte är samma som min, och slutligen har frihetsövertygelsen by far överglänst de andra åsikterna och då blev det PP. :)

Kommentarer inaktiverade.