Skip to content

Bekännelse från livbåten

Nu har det snart gått två veckor sedan jag hoppade av som Piratpartiets medieansvarige. Det är med andra ord inte dagsfärska nyheter längre, men jag känner fortfarande ett behov av att få det ur systemet så att jag kan sluta snegla i backspegeln och se framåt istället.

Låt mig redan från början säga att valet att avgå helt och hållet var mitt, att det inte är ett förtäckt ”fått sparken” och att det inte på något sätt beror på några konflikter. Jag valde att kliva av mitt uppdrag helt enkelt för att jag inte mådde bra och behövde förändra saker och ting.

När jag i slutet av förra året blev erbjuden uppdraget som medieansvarig tyckte jag att det kändes som en kul och intressant utmaning. Och så ville jag, som alla andra, ställa upp för partiet. Med facit i hand var det måhända ett överilat beslut, men jag tror att jag hade tagit uppdraget även om jag hade avsatt mer tid till att fundera på det. För att det kändes rätt, då.

Med tiden började jag emellertid känna mig alltmer stressad. Varje gång jag kom hem från jobbet var jag redan nio timmar efter, det var den allmänna känslan redan innan och den förstärktes ytterligare av att jag faktiskt hade ett uppdrag som förutsatte att jag hade koll på vad som skrevs i media. Jo, jag hade såklart en mediagrupp som höll koll läget, men ändå. Och ju längre tiden gick desto mer ångestladdat blev det. Så till den milda grad att jag vissa dagar faktiskt inte ens slog på datorn, och om jag ändå gjorde det och det blippade till på Skype så ville jag instinktivt huka mig.

Ett tag ville jag tro att det bara var en fas, att ”det är mycket nu” och att jag skulle hitta en hink med ork någonstans. Men jag insåg snart att det inte skulle hända. Så jag sökte lite stöd hos andra, hade ett långt samtal med Klara vilket fick mig att komma till insikt om varför det var jobbigt, och ett annat med Emma vilket fick mig att inse att det var rätt beslut att hoppa av. Återigen: Ingen har övertalat mig till någonting, men ibland inser man att man redan vet vad man borde göra först när man pratar med någon om det.

Skälet till att jag knäade var inte att jag hade enormt mycket att göra i den rollen. Egentligen. Utan det jag har kommit att inse är helt enkelt att eftersom jag inte har den erfarenhet och kunskap som behövs så ägnade jag massor av tid åt att grubbla fram minsta lilla. Jag hade huvudet fullt av det. Vilket gjorde mig till en dålig medarbetare på jobbet, en mentalt frånvarande pappa och sambo hemma, och en obefintlig bloggare. En natt strax innan jag fattade mitt beslut vaknade jag fem gånger på natten med funderingar som ”kanske man borde… nej”.

Nu låter ju det här helt bedrövligt och destruktivt, men så enkelt är det inte heller. För som motvikt till det här så är det mycket riktigt ett spännande uppdrag, jag hade bra kontakt med partiledningen och en mediagrupp som jag trivdes ihop med och hade rätt mycket kul med. Därför ville jag ju att det skulle vända. Men till slut insåg jag att det inte skulle göra det, och framför allt insåg jag att om jag inte gör jobbet bra måste jag flytta på mig så att någon annan får chansen. För det finns två sätt att ta sitt ansvar. Det ena är, vad jänkarna med sina baseballreferenser skulle kalla, ”step up to the plate”. Eller ”gör’t bara” på svenska. Och det andra är ”step aside”. Ur spår.

När jag väl bestämt mig och meddelade först partiledningen och därefter mediagruppen så var jag lite orolig över vilka reaktioner det skulle få. Även om jag trodde att många skulle förstå så var jag rädd att det skulle blandas med besvikelse eller rent av ilska, att det skulle uppfattas som ett svek, etcetera. Istället har jag över hela linjen, både från partiledningen och mediagruppen och andra inom partiet som jag ventilerat mig till, mötts av en enorm respekt och förståelse. Från alla.

Och här kommer den paradox som börjat kännas kännetecknande för Piratpartiet: Hur kan en organisation som består av så empatiska och omtänksamma människor ha så fullt upp med interna konflikter? Det går inte ihop (även om jag har en teori på gång, men det är en annan historia).

Nu, efter att ha kapat bort en del som inte riktigt passade in i ”livspusslet”, är jag på väg upp igen. Blockeringen är borta och jag kan tydligen skriva igen. Och faktum är att jag gör mer nytta för Piratpartiet som engagerad bloggare än som kraschad medieansvarig. Jag önskar såklart att jag hade kunnat göra på annat sätt. Jag har lite samvetskval över att jag surrade vice gruppledare vid rodret och själv hoppade i livbåten. Och jag saknar mediagruppen.

Men jag fattade rätt beslut.


Andra bloggar om: , intressant?

Published inPirat

22 Comments

  1. Vi saknar dig, otroligt mycket

  2. Det finns inget starkare än att komma till insikt om att något måste bortprioriteras i ens liv. Det handlar inte om misslyckande, inte om att det som måste bort är oviktigt – det handlar om att dygnet har 24 timmar och att en del av den tiden måste ägnas åt sömn, familj och sig själv. Jag jobbar som doktorandombudsman och det du beskriver är en av de vanligaste anledningarna till att doktorander går rakt in i väggen. Som intelligenta, intresserade och engagerade människor är de vana vid att jobba intensivt, ha många bollar i luften och ställa enorma krav på sig själva. Tills de till slut är heltidssjukskrivna då de inte låtit sig känna av de signaler kroppen och hjärnan närmast skriker åt dem. Inte lika smart.

    Du hade insikten nog att dra ned på farten innan det gick så långt. Än bättre, du respekterade uppdraget för mycket för att få det att handla om dig själv och ditt ego.

    Ladda batterierna igen, se till att få tid för ditt barn. Världen försvinner inte.

    ArchAsa’s last blog post..Förmedlingens dilemma

  3. […] Enligt min humla: Bekännelse från livbåten: Nu har det snart gått två veckor sedan jag hoppade … scriptorium.se/josh/2010/05/08/bekannelse-fran-livbaten – view page – cached Tweets about this link Topsy.Data.Twitter.User[’razorfeeds’] = {”photo”:”http://a1.twimg.com/profile_images/665448508/Razor_normal.jpg”,”url”:”http://twitter.com/razorfeeds”,”nick”:”razorfeeds”}; razorfeeds: “Josh: Bekännelse från livbåten http://bit.ly/bcpnEA ” 4 minutes ago view tweet retweet Topsy.Data.Twitter.User[’piratbloggar’] = {”photo”:”http://a3.twimg.com/profile_images/111798359/Piratpartiet.svg.preview_normal.png”,”url”:”http://twitter.com/piratbloggar”,”nick”:”piratbloggar”}; piratbloggar: “Enligt min humla: Bekännelse från livbåten: Nu har det snart gått två veckor sedan jag hoppade av som Piratp… http://tinyurl.com/32hjd5l ” 14 minutes ago view tweet retweet Filter tweets […]

  4. Terobi: <3

    ArchAsa: Tack! Du satte just, på ett mycket enkelt sätt, ord på något jag ofta undrat: Varför det så påfallande ofta verkar vara klipska människor som borde veta bättre som kör slut på sig själva.

    Och beträffande ”världen försvinner inte” så tänker jag på Christian Engströms redan klassiska ord, apropå att ta en paus när man behöver det:

    ”Man behöver inte oroa sig för att det ska ta slut på ondska i världen.”

  5. Daniel Daniel

    Skönt att du fick insikten om att det inte höll ihop innan du sprang in i väggen. För övrigt vet jag inte vad din roll som medieansvarig har inneburit, men om din avgång från den posten ger dig mer tid och ork att blogga så är jag nöjd. Du brukar oftast träffa väldigt rätt med dina bloggposter. :-)

    Sen apropå din paradox? Det är väl inte en paradox? Om vi i partiet skulle vara helt känslokalla, så skulle det ju aldrig bli några konflikter. Eller hur?

  6. Det här kändes helt absurt att läsa eftersom jag inte hade en aning om att du ens innehade en dylik post. Vilket är anmärkningsvärt, tycker jag.

    Men det råder nog ingen tvekan om att du gjorde helt rätt som hoppade av – det är starkt att inse och acceptera att det inte håller. Man vill ju så gärna klara allt. Och lite till.

    Bra!

    Mia*’s last blog post..Tips: Lester Brown (Plan B) i Stockholm på lördag

  7. Håller med Mia… jag var inte heller medveten om att du hade posten, bara om de destruktiva effekterna det haft på ditt bloggande.

    Otroligt starkt beslut. Jag vet själv hur det är att sitta på uppdrag som är roliga men som inte riktigt passar ens förmågor. Det är alldeles för lätt att låta det rinna iväg ut i något slentrianmässigt tvångsbeteende där man av någon egentligen ospecificerad anledning ”måste” fortsätta.

    Mikael Hedberg’s last blog post..Censur medelst upphovsrätt, del 2

  8. Nu tänker jag varan sådär jobbig och inte ett dugg omtänksam. Jag tycker inte alla är omtänksamma i partiet. De allra flesta är det, men en hel del är rakt ut otrevliga. Det är dem som fått mig att fundera i banorna att sluta arbeta så mycket. Men jag skiter i det, jag hittar ork hos de som ger mig den, och tuffar på!

    Hanna Dönsberg’s last blog post..Pride and prejudice

  9. Daniel: Du är nog på rätt spår om paradoxen.

    Mia*: Nej jag vet. När det tog tvärnit på bloggandet slutade det komma info från det här hållet.

    Mikael: Det är nog ett mycket vanligt fenomen att folk klamrar sig fast vid poster de inte riktigt behärskar. Se på justitieministern till exempel. ;) Och beträffande din gamla länk så kör jag Commentluv. Dexion klagade häromdagen också. Det är nog något fel som är trasigt.

    Hanna: Nu menade jag inte att påstå att alla är omtänksamma utan att många är det, men jag kan se hur min formulering kan tolkas. Hur som helst så gör du klokt i att hitta ork hos de som ger dig det, och lägga energin på rätt ställen. Jag ser dock inte på vilket sätt din kommentar skulle vara oomtänksam.

  10. Tack för att du tog det som jag menade, d.v.s ren personlig förvåning och ingen sågning av vare sig dig eller dina insatser. Jag inser så här i efterhand att min förpaffade kommentar skulle kunna tolkas annorlunda. Själva ordet ”anmärkningsvärt” används alltför ofta rent negativt.

    Mia*’s last blog post..Tips: Lester Brown (Plan B) i Stockholm på lördag

  11. Robert Nyberg Robert Nyberg

    Ja det är vi, var och en som måste ta och sätta våra personliga gränser inför partiet och de roller som vi tar på oss.

    Tror många i partiet vill alldeles för m,ycket och ser att det finns miljarder med saker att göra , och som idag inte görs.

    Så med det sagt, känner du inte att det du gör inom partiet/up idag, gör någonting annat, i den omfattning som du känner att du klarar av.

    Dock då du bor ”här nere” så skulle jag tycka du vore en perfekt resurs att ha till yttre arbete så som flygblads utdelningar runt om i orterna här nere södertörns området:)

    Och som sista ord är du inbjuden att titta förbi partiets/butiken/up sth:s lokal i aspudden:)

  12. Starkt beslut. Du är en av de visaste personer som finns. Glöm inte det.

  13. Jag kan ofta uppleva en liten gnagande känsla av dåligt samvete, att jag – som liksom du är riksdagskandidat – borde göra lite mer, skriva lite mer, engagera mig lite mer, debattera mer, göra mer för att göra partiet synligt, ta mer ansvar, mer, mer, mer.

    Liksom du har jag också ett arbete att sköta, som tar rätt mycket tid. Jag och Jennie har ju ett företag – och på ett sätt kan det bli ännu jobbigare, eftersom jag rent teoretiskt sett disponerar min tid mera fritt än om jag vore anställd.
    Jag måste alltså medvetet välja bort politiskt arbete emellanåt, för att administrera vår verksamhet.
    Och det kan tyvärr så ett och annat litet frö av dåligt samvete.

    Jag har också alltid haft det väldigt svårt att säga nej till roliga och viktiga engagemang.
    Men man kommer alltid, förr eller senare, då till den smärtsamma insikten att det faktiskt inte går att göra allt man vill göra.
    Dygnet har bara 27 timmar, 28 om man skippar lunchen, men man behöver faktiskt äta också.

    Jag har också insett att det är viktigt att hushålla med krafterna, att sätta in stötarna där de behövs mest.
    Och då måste man också känna sin egen förmåga – vad gör just jag bäst, vad är min styrka?

    Två av dina största kvaliteter är det du skriver och det du säger.
    Du ska alltså blogga – mycket! Och du ska ut och prata, debattera och sprida piratpolitik.
    Men bara när du är på bettet, inte av plikt, utan av entusiasm och engagemang.
    Då blir det bäst, och effektivast.

    Jag ser fram emot att träffa dig lite oftare, och kanske vi kan hitta på något kul ihop – en informationsstund nånstans, där vi bjuder in folk att få höra mer om vår politik, kanske?

    All respekt, broder!

    Calle Rehbinder’s last blog post..Hej Pirat! Visa vem du är och vad du står för!

  14. Även om det är synd att du hoppade av så förstår jag dig, och jag är faktiskt sjukt glad över att du har börjat blogga igen. Och det viktigaste är ju faktiskt att man mår bra i det man gör, annars blir det liksom inte bra någonstans.

    Puss på dig!

    Victoria’s last blog post..Valstugan 2010

  15. Tee Tee

    Inte för att jag vet i detalj vad en medieansvarig har för agenda, men i min värld så ska du nog använda din kreativitet till detta skrivande som syns här på bloggen tex. Du håller i mitt tycke en skithög kvalitet på analyser och formuleringar.
    Sen tillbeder jag ju inte tidspressens altare precis. Jag tror inte för ett ögonblick att man blir lyckligare av att pressa sig genom tidshysterin.
    Take your time.

  16. Som du sagt själv ger dig detta en helt ny drivkraft som i slutet ger Piratpartiet mer tillbaka än att du sitter kvar och våndas på posten. Får förhoppningsvis någon ny hungrig medieansvarig med nytt perspektiv och massor av drivkraft nu när denna åtråvärda post är ledig.

    Om du efter ett tags frånvaro märker att du saknar mediegruppen kan väl ett alternativ vara att delta som ”vanlig” medlem i gruppen och därmed ha mycket mindre ansvar och stress på dig?

  17. Madmax Madmax

    Om bara fler politiker hade samma självinsikt som du skulle vi leva i ett mycket bättre samhälle (ja, jag tänker på tant Gredelin, batong-Johan, Bodström (varför har han inget roligt smeknamn?) m.fl.).

  18. Det är starkt av dig Joshen! :)
    Vi behöver fördela arbetsbördan mer inom partiet generellt. Men det är svårt ibland. Och vi vill ju alla göra så mycket vi kan.
    Det är inte lätt att ta ett steg tillbaka och ta en andningspaus

    maloki’s last blog post..Min energi

  19. Anonym Anonym

    Tyder på ett schyst mått av både insikt och moral, och ovanpå det självbevarelsedrift. Du kan nog bli en bra folkvald om du får chansen att begränsa engagemanget till rimliga arbetstider, vi har cirka 349 vakanser att fylla och en av dessa borde definitivt bli du.

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: