Skip to content

Bloggposten som blev något annat

Många bevingade ord är förvrängda. Det är en tragisk sanning att flera av de bästa saker som uttryckts aldrig uttrycktes. Åtminstone inte av den som påstås ha sagt det, och i vart fall inte på det sättet. Vilket innebär att andra mer okända personer i själva verket kläckt de bevingade orden, eller putsat till de ursprungliga. Ett av de flitigast använda är Voltaires: ”Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem.” Som inte alls sas av Voltaire utan skrevs i en bok om Voltaire 128 år efter hans död, av Evelyn Beatrice Hall, alias S.G. Tallentyre. Hall menade att det påhittade citatet skulle spegla Voltaires hållning gentemot Claude Adrien Helvétius (där är ett namn att vara avundsjuk på!) och dennes verk De l’esprit som väckte uppståndelse och bland annat brändes offentligt av det franska parlamentet såväl som det bannlystes av kyrkan.

Voltaires bevingade ord uttalades alltså aldrig av honom, och var heller aldrig avsett att användas i allmänt bruk utan bara i ett specifikt fall. Ändå är vi många som gång på gång drar fram dessa ord och som gladeligen bortser från det faktum att det var Evelyn Beatrice Hall som gav upphov till dem, inte François-Marie Arouet, alias Voltaire. Helt enkelt för att det är enklare så. Poängen med bevingade ord är att det är ett slags one liner med avsevärt mer djup än de Arnold Schwarzenegger brukade leverera på film och fortfarande levererar i talarstolen. Ett slags kort men kärnfullt argument som måste vara just kort och kärnfullt för att fungera. Då duger det inte att ägna en kvart åt att förklara uttryckets ursprung, såsom jag gör precis nu.

En annan man som fått stå som upphovsman för något han aldrig sa är Charles Darwin. På svenska påstås det inte helt sällan att Darwins evolutionsteori går ut på att ”den starkaste överlever”. Det är fel på ganska många sätt. Det ursprungliga uttrycket lyder ”survival of the fittest”. Någon har under historiens gång felaktigt översatt ”fit” till ”stark”. Det kan det förvisso betyda, om man är ”fit” är man ”vältränad” eller ”i form” i dagligt tal. Men ”fit” kan också betyda anpassad. Vilket var vad Darwin var ute efter. Den art som är bäst på att anpassa sig har bäst chans att överleva. Eller till och med de gener som är bäst på det. Därav evolution.

Men det blir bättre, för den som ursprungligen myntade uttrycket var inte Charles Darwin, utan Herbert Spencer, brittisk filosof och liberal. Denne gav upphov till det som kommit att kallas socialdarwinism som är ett försök att överföra Darwins evolutionslära på samhällsstrukturer. Spencer menade att klasskillnaderna var en följd av det naturliga urvalet och med utgångspunkt i den medeltida teorin Scala Naturae, tanken om att allt går att rangordna från det enklaste och mest lågstående till det mest avancerade, och eugeniken, en liknande tanke formulerad av Charles Darwins kusin, Francis Galton, byggdes teorin att det fanns en naturlig ordning som sa att svarta och kvinnor stod längst ner i kedjan, och att vita tjocka män var det mest högstående naturen kunde uppbringa.

Charles Darwin tog för övrigt avstånd från socialdarwinismen. Undrar varför. Kanske tyckte han inte att tjocka vita män var det mest avancerade naturen kunde uppbringa. Kanske tyckte han inte att tjocka vita män var att anse som fit i något av ordens betydelser. Kanske insåg han att tjocka vita män inte var de som bäst anpassade sig efter världen, men väl de bästa på att anpassa världen efter sig själva.

Nu är det som så att jag skulle egentligen skriva om något helt annat. Fullkomligt och totalt. Min passage om uttryck som felaktigt tillskrivits någon skulle bara leda mig vidare till ett resonemang om anpassning. Det får bli en annan gång. Grejen är nämligen den att jag håller på att plöja mig igenom Dennis Lehanes Ett land i gryningen som utspelar sig i USA och främst Boston vid 1900-talets början, och utifrån de idéer jag just läst om socialdarwinism (som senare kom att leda till rasbiologi och andra otrevliga saker) förstår jag bokens personer på ett nytt sätt. Jag inser plötsligt att lika självklart som det är för oss idag att alla människor är lika värda, lika självklart måste det ha tett sig att de inte var det en gång i tiden.

Och det riktigt obehagliga med den insikten är att dåtidens människor förmodligen var lika övertygade som vi är nu. De hade fel. Hur vet vi att vi har rätt? Jaja, vi kan förstås bevisa det och vi har förstås tillgång till en långt mer utvecklad vetenskap än de hade. Men vi har knappast nått vägs ände ännu. Alltså finns det alltid en chans att framtidens människor kommer att se tillbaka på oss och undra: ”Vad fan tänkte de på?” Den tanken är inte särskilt upplyftande. Alternativet, att vi inte kommer längre än så här, är å andra sidan ännu mer deprimerande. Och i slutänden finns det knappast något annat att göra än att lita på att det vi vet är det vi vet och inte något vi tror oss veta. För nog ska man ifrågasätta saker och vara beredd att ändra sig, men man kan å andra sidan inte gå runt och ompröva precis allting hela tiden. Fatta hur lång tid det skulle ta att gå till affären om man inte litade på att asfalten var solid under fötterna. Vilket är ungefär hur bokens konservativa skitstövlar tycks resonera; försök inte ändra tingens ordning för då kollapsar världen. Ifrågasätt inte!

Slutligen önskar jag att mer av dylik historia lyftes fram i skolorna. Låt ungarna lära sig om vilka idéer som formade historiens samhällen och människor, istället för att slå i dem namn och nummer på kungar från Hedenhös och framåt. Låt dem lära sig mer om tänkarna, de olika lärornas anfäder. Sätt saker i ett sammanhang. Jag är övertygad om att man genom att förstå sin historia bättre förstår sin samtid.

In science the important thing is to modify and change one’s ideas as science advances.

– Herbert Spencer


Andra bloggar om: , , , , , , , , intressant

Published inKåseriPolitikSamhälle

11 Comments

  1. Ja, om det är nåt vi borde lärt oss så är det ödmjukhet inför vår kunskaps begränsning och framtiden. Vi vet mycket men inte allt och om framtiden vet vi ju ingenting alls.
    Tänk hur idiotförklarad den som i slutet på 80-talet sagt att om några år är kommunistpartiet förbjudet i Sovjet (vilket det var ett kort tag), Nelson Mandela är president i Sydafrika, Sverige gå med i EU efter Östtyskland, minneskapacitet kommer att räknas i GB och teven är platt etc, etc.

    Men jag tycker att det är speciellt tänkvärt att det som en gång var politiskt korrekt kan fördömas idag när kunskapen är större. Såväl tvångssterilisering som förbudet för judar att komma hit var ju knappast politiskt och opinionsmässigt kontroversiellt en gång i tiden.

    Håkan’s last blog post..Janssons frestelse

  2. Dagobert Dagobert

    Det där om ”att det vi vet är det vi vet och inte något vi tror oss veta”..

    Platons grotta gör sig påmind, har rätade ut det där på ett ganska bra sätt.

    För övrigt vad gäller Darwin. Det är inte storlek och styrka som avgör ett väsens överlevnad, det är alltid förmågan till anpassning är det avgörande i det långa loppet. Vad som är ”fit” är ju högst varierande över tid i en föränderlig värld..

  3. ”Hur vet vi att vi har rätt? Jaja, vi kan förstås bevisa det och vi har förstås tillgång till en långt mer utvecklad vetenskap än de hade.”

    Det är bland annat av denna anledning som jag har väldigt svårt att läsa populärvetenskapliga tidningar som Illustrerad Vetenskap och dess likar. Så gott som VARENDA artikel i de tidningarna hävdar i braskande rubriker att EXAKT såhär var det när stenåldersmännen snörde sina leopardskinnsskor. Eller när jorden genomlevde sin andra istid, eller varifrån människor migrerade in i Skandinavien, eller då molluskerna bildades. Inget tvivel eller tveksamhet över huvud taget. Oavsett om hela artikeln utgår från gissningar. Kvalificerade gissningar visserligen, men i alla fall. Lite som Expressen och Aftonbladet, men utan det kvalificerade.

    Lika tvärsäkert visste man att jorden var platt, att atomen var odelbar, att åderlåtning var en bra läkemetod, att jordskorpan absolut INTE rörde på sig (detta ”faktum” kvarstod så sent som på sjuttiotalet) och så vidare.

    Om jag inte rekommenderat den än, så rekommenderar jag ”En kort historik om nästan allting” (A short history of nearly everything) av Bill Bryson. Trots att det är en populärhistorisk bok. Men det visar i alla fall hur lite vi har vetat, och förmodligen hur lite vi fortfarande vet.

    http://en.wikipedia.org/wiki/A_Short_History_of_Nearly_Everything

    buddy jesus’s last blog post..Den stora svenska konspirationen

  4. En Joshua_Tree i högform går minsann inte av för hackor… :)

    Det är bara att tacka och bocka för denna eminenta artikel i folkbildningens tecken. Skönt att få lite hjärngympa så här i mellandagarna, så att inte de grå cellerna slaggar igen fullständigt.

    Björn Felten’s last blog post..För fan Mona, fatta nu då!

  5. Dagobert Dagobert

    Vad fan tänkte de på?

    Jo, en sak kan vi vara säker på, som i alla tider varit närvarande och alltid kommer att vara det, Eros. Med det menar jag inte i första hand knulla, även om det också ingår i begreppet. Att mätta sina begär, ofta offentligt, begär såsom berusning, makt, gemenskap osv.. Makt berusar, är ju ett välkänt begrepp. Det är när Eros styr som tyranneriet föds genom lydig inställsamhet, ni vet, alla de där som är beredd att spela vilken roll som helst för att få vad de vill ha, men när de väl fått vad de ville, stå de där som främlingar. I sitt Eros-styrda liv vill de antingen vara tillsammans med smickrare som de är herre över, eller så är de någon annans slavar. Alla de där som slickar uppåt och sparkar nedåt.

    Den sorten har alltid funnits, och kommer alltid att finnas. Att det var Eros som tänkte åt dem, är något vi kan vara tämligen säker på som svar även i en mycket avlägsen framtid om våra handlingar idag.

  6. iZac iZac

    Vacker text.
    Väldigt vacker!

  7. Intressant text, tankeväckande. Och lika välskriven som alltid. :)

    Alltså finns det alltid en chans att framtidens människor kommer att se tillbaka på oss och undra: “Vad fan tänkte de på?” Den tanken är inte särskilt upplyftande. Alternativet, att vi inte kommer längre än så här, är å andra sidan ännu mer deprimerande.

    Detta skrattade vi gott åt här hemma. :)

    Ylva’s last blog post..Cease-fire

  8. […] gör en mycket bra postning om hur “bevingade ord” helt enkelt kan komma från helt andra källor än de som sägs […]

  9. Det där med häpenhet över hur alla i en generation kan tycka fel (i våra ögon!) känner jag igen. Jag är så gammal att jag varit med om hur man satte utvecklingsstörda barn på barnhem från det ögonblick de var nyfödda. Och hur man hade två personal nattetid på ett sådant hem, dvs band fast en del av dem med spännbälte i sängarna för att de inte skulle bråka och hur man tvångsmatade barn för att det skulle gå snabbt. Jag vet, för jag jobbade på ett sådant hem en sommar i mitten på 60-talet, men orkade bara med halva den tiden jag skulle ha gjort där eftersom jag inte kunde hantera de här stackars baren som ting, vilket man måste kunna för att klara av jobbet. Man måste i likhet med en del andra ideologier, förtingliga människor för att orka med att hantera dem medvetet kränkande. Jag häpnade länge över den ondska som kunde ligga bakom detta fenomen. Men insåg så småningom att de som ledde de här verksamheterna och de som beslutade verkligen var övertygade om att barnen fick det bättre på barnhem än hemma. Det handlade inte om nödlösningar i deras ögon, utan om den bästa lösningen för barnen.

    En lång och ovidkommande utvikning men på samma tema på något sätt:

    Gott Nytt År!

  10. Håkan: Just det där med det snabba svängningarna i vad som är pk och inte har gång på gång lyfts i FRA-debatten. För döva öron och för de redan övertygade, givetvis.

    Andreas: Tack för länken!

    Buddy Jesus: Det kallas väl ”dramatisering” det där när man beskriver saker i detalj som man egentligen inte kan veta. Jag tror iofs att popvetenskapliga tidningar och tv-program fyller en funktion. Det skapar intresse och det bildar, låt vara att det ibland är förenklat eller ytligt. Jag är inte den som går på djupet i diverse ämnen heller. Jag har alltid föredragit att veta något om allt möjligt än att veta allt om en sak. De kunde dock vara tydligare med vad som är just dramatiseringar.

    Ylva,iZac och Björn: Tack!

    Dagobert och Inga: Intressanta sidospår. Det är det här som är kul med bloggosfären, det som Opassande ibland kallar för ett enda stort grupparbete. Någon skriver, en annan kommenterar, en tredje kommer på något helt annat utifrån det som diskuteras, och så vidare. :)

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: