Tack Peter Eriksson

Igår kväll exploderade Twitter i ilska. Många av de jag följer uttryckte sin upprördhet över Peter Erikssons radiointervju där han klart och tydligt förklarar att Miljöpartiet tänker införa datalagringsdirektivet.

Jag tänker ta Peter Eriksson och Miljöpartiet i försvar. Till skillnad från andra är jag nämligen inte alls arg på Eriksson för den här intervjun, utan snarare tacksam. Det är ju utomordentligt ärligt och paradoxalt rakryggad att redan nu berätta att man inte har någon ryggrad. Jag hade önskat att Centern kunde ha gjort samma sak inför förra valet så att jag hade sluppit kasta bort min röst på dem.

Inför förra valet hade Centern profilerat sig som en stark röst för frihet och mot det framväxande övervakningssamhället, och därtill ett parti där flera uppkäftiga nya krafter tog plats. Därför fick de min röst, och vi vet ju hur det gick. Centern släppte allt vad motstånd mot övervakningssamhället heter och röstade igenom både FRA-lagen och Ipred. De nöjde sig inte ens med att rösta igenom skiten – Centern har dessutom tagit ett stämmobeslut på att de numera är för FRA-lagen. Vad som från början var en kompromiss är nu partiets officiella politik.

Miljöpartiet är på många sätt Centerns spegelbild på vänsterkanten. Står nära mitten, har (naturligtvis) en stark miljöprofil och har därtill en stark profil som ett parti som står upp för den personliga integriteten. Även Miljöpartiet har genom åren haft för vana att släppa fram nya och uppkäftiga krafter.

Men nu gör alltså Miljöpartiet precis som Centern beträffande datalagringsdirektivet (Lex Bodström). Först är man emot, sedan är man motvilligt för (som en kompromiss måhända) och sedan visar det sig att man har skrivit en motion för lagens införande som Socialdemokraterna anslutit sig till. Kompromissen är numera partiets officiella politik.

Jag undrar varför. Varför vek Centern ner sig så fullständigt? För att sitta i regering, visst. Makt lockar. Men vad är poängen med att sitta i regering om man inte använder den till vad man tror på? Vad är det för mening med makt om man bara går någon annans ärenden? Då är man en lakej och inget annat.

Och varför gör Miljöpartiet samma sak? Är de så sugna på att bli erbjudna ministerposter av Socialdemokraterna att de ställer upp som syndabockar? Centern driver Moderaternas politik som vore det deras egen och Moderaterna går fria. Tänker Miljöpartiet driva Socialdemokraternas politk som sin egen och låta Socialdemokraterna gå fria? Varför så korkade? Övertrumfar maktkåtheten den egna självbevarelsedriften?

Det finns förstås en avgörande skillnad här. Centern väntade till efter valet med att kasta av sig masken och säga ”moahahaha” till sin väljare och gräsrötter. Miljöpartiet gör det redan före valet. Det måste ändå betraktas som ärligt och uppriktigt och dylikt ska förstås uppmuntras.

Därför: Tack Peter Eriksson för att du berättar hur det ligger till så att folk slipper rösta på ditt parti. Och på samma sätt som Miljöpartiet förklarar att de ogillar Lex Bodström men ändå avser driva igenom det hoppas jag nu att medborgarna förklarar att de gillar Miljöpartiet men låter bli att rösta på dem.

Men nu vill jag inte låta Peter Eriksson få sista ordet, utan ger det istället till hans partikollega Carl Schlyter som, efter en uppräkning av den plan som finns för att bekämpa Lex Bodström på EU-nivå, levererar följande:

Om vi trots detta inte kan stoppa det så får vi helt enkelt betala 100 miljoner om året i böter. Det är ändå betydligt billigare än vad datalagringsdirektivet kostar (mellan 170-600 miljoner). Jag betalar hellre 20 kr om året i ”frihetskostnad” på tele/data-räkningen än 100 kr om året för finansiering av ”storebror”.


Andra bloggar om: , , , , , intressant?

30 reaktioner på ”Tack Peter Eriksson

  1. Politiker är som ishockeymålvakter. Med skillnaden att man har den ondskefulla masken bakom den leende.

  2. Lake: Det finns ingen anledning till att du eller någon annan ska behöva ta åt er för att partiledningen har kidnappat partiet.

  3. Jag tycker att det är intressant att diskutera skillnaden mellan hur ett sakfrågeparti (som pp) och ett samhällsbärarparti (som mp) kan och förväntas agera i sådana här situationer. Det fina med den bespottade sakfrågeparti-konstruktionen är att den slipper hamna i frågor om regeringsduglighet, om att ”ta ansvar” för många olika, sinsemellan oförenliga frågor.

    Samhällsbärarpartiet känner ett ansvar – och förväntas ta det, av en stor del av sin väljarkår – för hela samhället och kommer för sin överlevnad att behöva kompromissa med ideal. För att maximera antalet röster behöver man kompromissa. Ett sakfrågeparti maximerar röster genom att inte göra det.

    Det är min övertygelse att båda dessa varianter behövs i partipolitiken. Det ger väljaren möjlighet att lyfta enskilda sakfrågor som inte får kompormissas med, samtidigt som vi bör ha samhällsbärarpartier som kompromissar med allt det där andra. Bara sakfrågepartier vore en lika stor katastrof som den fullständiga dominansen av samhällsbärare som måste visa sin regeringsduglighet.

    (Jag tycker f ö att ideal är blaha blaha: I verkligheten bygger man från där man står, inte därifrån man vill komma… Därför har jag måhända lättare att hålla mig från affekt och hela ”visa ryggrad”-diskussionen här.)

  4. Morfar lärde mig av oklara skäl hur man hugger ngn med kniv i bröstet när jag var så där 10-12 år (helt teoretiskt förstås). Han ville väl gissningsvis att jag skulle vara bra på allt. Man måste tydligen sikta lite uppåt för att komma in mellan revbenen.

    Nu är ju dina knivar mer verbala än stålsmidda. Men likväl känns det som att du fick in både vinkeln och lyckades vrida om för att orsaka både skada och smärta.

    Morfar var dessutom en hedersman och det enda som överträffade hans humor och elegans var möjligen hans känsla för heder och integritet. Jag föreställer mig således att inlägget inte bara får mig att applådera, utan även förmå morfar att sätta ned kaffekoppen på bordet i himlens berså (den med utsikten över alla de vackra flickorna o där bästa whiskyn serveras efter middagen)och applådera det här.

    (Att Lake lider är bara ett litet pluss ;). De där centerpartiklarna skall få för att ha lurat av mig en röst!)

    Sophia B’s last blog post..Timbro under kirurgkniven

  5. Marcus: Visst är det intressant, men det är faktiskt också så att det finns saker man inte kompromissar om. Det är det som har gått fel i politiken – politiker är så inkörda på ”man måste kompromissa-linjen” att de glömmer att man ibland måste ge fan i att kompromissa. Och förresten väntar jag fortfarande med spänning på att få veta vad exakt Centern har fått för sitt ”kompromissande”. För det är väl det en kompromiss innebär – att man ger något och får något? Så vad har jag som centerväljare fått?

    Regeringsduglighet är för övrigt bara ett annat ord för maktkåthet. Jag ställer mig fortfarande frågan vad meningen med att ha makt är om man ändå inte får styra åt det håll man vill. Vem som helst kan surra fast sig själv vid rodret, men det betyder inte att h*n kan styra.

    Avslutningsvis undrar jag också hur Miljöpartiet blev ett ”samhällsbärarbarti”. Namnet antyder ju att de borde vara ett sakfrågeparti.

  6. Sophia: Jag trodde att poängen med din anekdot skulle bli att morfar ville lära dig att man inte hugger folk i ryggen. :)

    Hur som helst så är jag enormt hedrad över att du tror att din morfar hade gillat den här texten. Jag hoppas att min egen morfar sitter bredvid och applåderar ikapp. Helst hade jag förstås helst sluppit behöva skriva den.

  7. Så kan man ju se på det. Men jag är mest förbannad på att språkröret står och ljuger svenska folket rakt upp i ansiktet. Och mest är jag irriterad på den tredje s.k statsmaktens undfallenhet. Finns i det inte en enda jävla journalist som är påläst numer?

    Stefan’s last blog post..Tarantella

  8. Josh: ”det finns saker man inte kompromissar om”

    Jo, visst är det så. Jag skulle tro att mp har svårt att kompromissa om vissa miljöfrågor, till exempel. Att man kompromissar om datalagring visar bara att detta inte var en sådan No compromise-fråga för miljöpartiets ledning. Det finns en fara i att projicera sina egna ideal på någon annan, det visar ju även Federley-exemplet. Mp vill bli regeringsdugliga* för att kunna genomdriva sina viktigaste frågor, inte våra viktigaste frågor.

    Sedan tror jag visserligen att mp allvarligt har missbedömt hur viktig datalagringsfrågan är för deras breda väljarbas. Det är lite som om de har tänkt att den fortfarande bestått av de där kånkenkoftorna och inte de ”unga urbana”.

    Och jo, mp har nog blivit mer och mer ett parti med statsbärarambitioner. Det envetna tuggandet om deras ansvarslösa EU-motstånd är nog en sak som delvis brutit ner detta (samtidigt – kan man anmärka – som många forna EU-kramare blivit alltmer kritiska till den direktivatur som denna klubb faktiskt innebär), men också det tveksamma och illa betalda nöjet att alltid utgöra förutsättningen för en socialdemokratisk minoritetsregering…

    *”Regeringsduglighet” är för mig ett mycket mer provocerande ord i all sin fesborgerliga präktighet. Maktkåt är för… banalt, för min avancerade smak. ;)

  9. Det jag har så svårt att förstå är varför Miljöpartiet viker sig.

    De är (var kanske man ska säga efter detta) så pass stora nu att de istället hade kunna ställa krav och ultimatum på S i några frågor, och de makthungriga S hade varit tvugna att lägga sig platt.
    De sitter i en bättre sits att stjälpa regeringen än vad PP antagligen kan drömma om att hamna i även om det går väl.

    Och dessutom om de gjort tvärtom och tydligt gått ut med det hade de antagligen fått än mer räster och större möjlighet att faktiskt ställa några principiella krav.

    Antar att det är av vana de fortsätter med småpartiersmentaliteten. :(

  10. Är det apropå statsbärandet, att även PP har lite dragningar om man t.ex. ser till diskussionen om valsedlar etc?
    Rädslan att inte bli godkänd är tyvärr en stark drift för att göra konstiga saker av olika slag.

    Sophia B’s last blog post..Timbro under kirurgkniven

  11. Kommer inte ihåg vem som skrev. Jag skulle vilken dag som helst byta ut hela riksdagen mot de 345 första namnen i telefonkatalogen.
    Jag skulle personligen till och med sova bättre om de bytte ut dem mot 345 stycken från vilken kåk som helst i landet.
    De skulle göra mindre skada för landet.

  12. Marcus: Återigen intressanta synpunkter, och du har helt rätt i att det finns en fara i att projicera sina egna åsikter på andra. Och du har säkert rätt i att det okompromissbara för miljöpartiet är just miljöfrågor. Problemet, och återigen i likhet med centern, är att man haft ganska hög svansföring i integritetsfrågorna tidigare.

    Och jag undrar fortfarande vad jag som centerväljare fick istället för frihet. Ursula? ;)

  13. Klara besked är alltid bra att få. Det blir färre och färre (endast ett ju!) alternativ till valet i höst. Spännande.

  14. Josh: Jo, man har haft en hög svansföring i integritetsfrågor och det – tillsammans med dålig läxläsning – får man betala för nu.

  15. Jenny: Det är ovanligt att få klara besked, därav tacket. :)

    Marcus Och Lars-Erick: Det är alltid de man har visst hopp om som man blir förbannad på. De där hösäckarna som man inte trodde något om från början klarar sig undan.

  16. ”Men vad är poängen med att sitta i regering om man inte använder den till vad man tror på?”

    Ptjaa … om du lyckas hålla dig fast i tre spelomgångar är du försörjd på livstid. Kan det va nåt ? Som en såndär skraplott med 25 lök i månaden under 20 år fast bättre.

    Lite såna där mekanismer som vi tänkte att du skulle få tillfälle att loda lite, något är rejält trasigt i den där kåken.

  17. @ #11 Stefan som undrar om det inte finns ”en enda jävla journalist som är påläst numer?”

    Tomas Ramberg på SR som gjorde radiointervjun var oerhört påläst och så långt ifrån undfallande man kan komma — med några få artiga frågor reducerade han Peter Eriksson till en blöt fläck. Mästerligt.

Kommentarer inaktiverade.