När det enda offret är brottslingen är det fel på lagen

Censorship Kills - 2photo © 2007 Hannes Trapp | more info (via: Wylio)
Igår körde Sydsvenskan en läsvärd artikel under titeln Den dubbelt dömde – om Simon Lundström, mangaexpert och översättare av japanska serier som dömts för barnpornografibrott på grund av sitt innehav av dylika serier. Artikeln spreds som en löpeld på både Facebook och Twitter. Baserat på de reaktioner jag har sett från folk som har kommenterat hos mina bekanta är okunskapen fortfarande mycket stor om att det här händer i Sverige idag, och att det dessutom inte är fråga om en märklig dom utan att det faktiskt är så här lagen ser ut. Det enda som hjälper mot det är således att tjata.

Vi har alltså i Sverige en lagstiftning som förbjuder innehav av barnpornografi. Redan det är inte helt oproblematiskt eftersom kriminalisering av innehav alltid medför en viss rättsosäkerhet. När innehav av barnpornografi kriminaliserades 1999 var det kontroversiellt. Men det verkligt märkliga är definitionen av barnpornografi. För det stannar nämligen inte vid det de flesta av oss automatiskt tänker på – sexuella övergrepp mot barn. Icke! Som barnpornografi räknas allting visuellt erotiskt material föreställande personer som är under 18 år. Det är märkligt eftersom byxmyndighet räknas från 15 års ålder. Från 15 till 18 år får ungdomar alltså knulla hur mycket de vill, men om det avbildas så är det barnporr. För en ironisk twist kan detta jämföras med den svenska förhållningen till sex och pengar; det är förbjudet enligt lag att betala för sexuella tjänster (prostitution) såvida det inte förevigas (pornografi). Om vi försöker bortse från personliga värderingar av detta så kan vi väl enas om att det finns en viss inkonsekvens och att det är svårt att hitta någon princip att luta sig mot?

Men det slutar inte där. Barnpornografi innefattar inte bara visuellt material av erotisk karaktär föreställande verkliga personer under 18 år, utan även overkliga sådana. Det är här Simon Lundström kommer in. Det han har fällts för är innehav av teckningar som rätten anser är erotiska och föreställer personer under 18 år.

Jag skriver ”anser” därför att här kommer den hopplösa frågan om tolkning in. För det första är det högst individuellt vad som är erotiskt och inte. Som en personlig referens kan jag nämna att jag finner videon till Alanis Morrisettes ”Thank U” mycket vacker, tilltalande och rörande, men erotisk? Nej. Morrisette är naken genom hela videon men jag tycker inte att den är erotiskt laddad. Det är just därför den är vacker och rörande. Kanske gör det sitt till att den är högst osexigt blurrad, men jag tror inte det. Min poäng är hur som helst att naket inte nödvändigtvis är erotik. Och omvänt – det kan vara påklätt och mycket erotiskt. Problemet här är att gränsdragningen är allt annat än knivskarp. Det finns således en risk att bryta mot lagen utan att veta om det.

När det då dessutom kommer till tecknat tillkommer ytterligare en svårighet. Hur avgör man åldern på en tecknad figur? Rykten säger att en av de bilder som Lundström åtalades för ansågs föreställa en minderårig flicka, baserat på att figuren inte hade utvecklat bröst. I själva verket föreställer den en man. Man kan alltså inte teckna lite vardaglig bögporr i Sverige utan att riskera att dömas för barnporrbrott av en heteronormativ rätt! Lägg då därtill att poängen med tecknat är att låta fantasin flöda, att överdriva och strunta i vardagens alla begränsningar. Superhjältar har alltid overkligt fyrkantiga hakor till exempel. Just mangagenren kännetecknas av överdrivet stora ögon och oskuldsfulla karaktärsdrag, vilket förstås gör den extra känslig för moralpanik.

I begreppet låta fantasin flöda finns förstås också friheten att skapa varelser som inte har någon koppling till verkligheten alls. Alver är rätt erotiska varelser, rent av ibland en smula incestuösa enligt mina källor med insikt i fantasyns värld, men hur bestämmer man åldern på en alv? Eller en älva, eller en tomte, ett troll eller en vätte? Och är det rimligt att 18 års åldersgräns gäller för alla dessa varelser vars livscykler kanske ser helt annorlunda ut än människans? I dokumentären ”Trolltyg i Tomteskogen” får vi till exempel följa skogstomten Tor som ska gifta sig, vid 101 års ålder. Vilket inte är någon ålder för en skogstomte… Ja, ni förstår att det blir komiskt ganska fort. Är det rimligt att våra rättssalar ska upptas med den sortens spörsmål? Det är tecknade figurer vi talar om.

En anledning som lagts fram till att man har valt att inkludera även teckningar är en teori om att tecknad barnporr skulle bidra till en normalisering vilket i sin tur då skulle öka efterfrågan på verklig barnporr och leda till fler verkliga övergrepp. Samma typ av argument har förts fram mot pornografi, men mig veterligen finns inga belägg för att porr skulle leda till våldtäkter. Om det vore så enkelt att det man ser vill man göra, då borde det i allra högsta grad vara aktuellt att förbjuda underhållningsvåld. Eller hur? Om tecknade bilder på sex med minderåriga får mig att vilja ha sex med minderåriga, då borde jag väl rimligen också drabbas av lust att styckmörda någon när jag ser på Dexter? (Faktum är att artikeln om SImon Lundströms öde får det att suga lite i styckmördartarmen, medan Dexter bara är underhållande.)

Samma dag som Piratpartiets förre partiledare Rick Falkvinge gjorde några mindre lyckade uttalanden om barnporrlagen i Sveriges Radio, gick justitieminister Beatrice Ask ut i SVT och påpekade att hon minsann inte är något geni heller. Hon försvarade lagen med att det handlade om att försvara själva barndomen, och gjorde en jämförelse med samhällets nolltolerans mot främlingsfientlighet. Det haltar dock betänkligt. För det första: Om det var barndomens helighet det handlade om borde man väl i konsekvensens namn inte få skildra barn som dödas och lemlästas heller? För det andra: Det är mig veterligen inte olagligt att framställa, sprida eller inneha visuella rasistiska skildringar. Man kan förvisso dömas för hets mot folkgrupp om man gör idiotiska uttalanden eller viftar med svastikor, men det går fortfarande alldeles utmärkt att teckna en gammeldags Mississippilynchning. Det är med andra ord snömos.

I ovan nämnda artikel om Simon Lundström uttalar sig kammaråklagare Thomas Bälter Nordenman och menar att lagen är rimlig eftersom det finns mjukvara som kan omvandla fotografier till teckningar, så om man därför inte också förbjuder teckningar så kan det ses som en lucka i lagen. Härligt! Då vill jag upplysa om att det finns mjukvara som kan omvandla fotografier till fullkomligt nonsens eller brus. Det kallas kryptering. Därför bör innehav av krypterade filer likställas med barnporr, annars kan det ses som en lucka i lagen. Om man sparar bilderna utan filändelse så kommer datorn sannolikt att öppna dem som stora textfiler med långa rader av bokstäver och siffror. Innehav av bokstäver och siffror bör således förbjudas och likställas med barnporr…

Som ni märker har jag svårt att låta bli att raljera. Det är helt enkelt för att det hela är förjävla dumt. Trots det är det ett mycket allvarligt ämne. Vem av er känner sig nu hundra procent säker på att ni inte har någonting i bokhyllan eller i fotoalbumet som inte skulle kunna klassas som barnpornografi? För att inte tala om datorn. För här kommer nämligen nästa problematik: Vad räknas som innehav?

Alla som har tillgång till Internet och inte har fått sin nyfikenhet amputerad har någon gång porrsurfat, och har man gjort det har man sannolikt också råkat på tecknad porr. Då är vi där igen – hur avgör man åldern på en tecknad figur? Själv har jag sett tecknad skämtporr med figurer från Simpsons, inklusive Bart och Lisa. Och att de är barn vet vi ju. Det framgår tydligt i serien. Bart är 10 och Lisa blott 8 år gammal. Det har de varit sedan 1989… Poängen är hur som helst att detta enligt definition är barnporr och har du snubblat över en sådan bild så har den också sannolikt sparats i din dator, om än temporärt.

Men du vet om att en raderad hårddisk inte egentligen är raderad va? Den har bara fått tillåtelse att skriva över befintlig information. Exakt hur det fungerar rent tekniskt har jag själv inte tillräcklig kunskap för att förklara. För resonemangets skull räcker det dock att det är så, och att raderade diskar således går att återskapa. Det gör man också vid polisutredningar. Så, även om du var en aldrig så god människa som raderade de erotiska exemplaren av alla teckningar som tillhandahållits av din mangalangare så kan de fortfarande återskapas när polisen beslagtar dina datorer vid ett tillslag för att du till exempel ligger i vårdnadstvist med ditt ex som polisanmäler dig för våldtäkt mot ert barn. För att bara dra till med något. Jag vet inte hur man ser på raderad hårddiskar i ett sådant fall, men rimligen måste även material som återskapas av polisen räknas som innehav, annars ser det ju ut som en lucka i lagen. Eller hur, kammaråklagare Thomas Bälter Nordenman?

Det här är en oerhört farlig lagstiftning och jag skulle kunna fortsätta spy galla över den i några meter till. Till exempel genom att fördjupa mig i att den riskerar att förstöra delar av vårt kulturarv. Både våra bibliotek och filmarkiv innehåller med säkerhet material som kan tolkas som barnporr enligt nuvarande definition, och kanske rensas bort ”för säkerhets skull”. Självcensur. Jag skulle också kunna ifrågasätta vad som räknas som att ”bereda sig tillgång till” och hur bevisbördan ser ut där när en dator granskas i efterhand. Räcker det att ha tagit emot en fil som man inte förrän efteråt ser vad den innehåller? Jag skulle kunna ägna ett par stycken åt det både skrattretande och skitfarliga i att tingsrätten hemligstämplade bevismaterialet vid rättegången mot Simon Lundström. Rätten ville väl inte sprida barnporr, eller göra åskådare till brottslingar genom brott mot tittförbudet. Men det får räcka så här.

Jag vill bara avslutningsvis beklaga Simon Lundströms öde och uttrycka mitt deltagande. Samtidigt måste jag också tillstå att det är bra att den här domen har fallit, därför att den är ett så tydligt och bra exempel på hur absurd lagstiftningen är. Innan lagen utvidgades var vi några som varnade för att precis det här skulle kunna hända. Det viftades bort med att det osannolikt och att det inte var det som var lagens syfte. Nu vet vi att det inte alls är osannolikt. Och dessutom – det är lagens syfte. Det är det mest skrämmande i det hela. Simon Lundströms öde är inte effekten av en olycklig tolkning av lagen.

Ta med er den tanken. Våra folkvalda tycker att det är rimligt att innehav av tecknade bilder ska kunna sluta med fällande dom för barnpornografibrott.


Andra bloggar om: , , , , , , intressant!

24 reaktioner på ”När det enda offret är brottslingen är det fel på lagen

  1. Angående det där med filradering på hårddisk så tas bara pekaren till informationen bort. Det som pekar ut var informationen lagras på hårddisken sparas i en filallokeringstabell på ett eller flera olika ställen på hårddisken beroende på filsystemets uppbyggnad.

    Det kan alltså likställas med att bränna/döda katalog-/klasifikationssystemet på ett bibliotek. Böckerna står kvar på samma plats de alltid gjort, men blir lite svårare att hitta.

    Även om informationen skrivs över upp till 50 gånger kan man ändå hitta rester av data och/eller till och med kan återställa hela filer.

  2. Jag råkade träffa på en pedofil på tunnelbanan igår som berättade att hon hittat ett lagligt sätt att titta på barnporr. Hon berättade att hon tycker att fotografierna på riksdagsledamöterna på Riksdagens hemsida ser ut som grovt pornografiska bilder på mycket små barn. Hon berättade att hon därför ständigt går in på Riksdagens hemsida och hoppas på nya bilder. Hon sade även att hon tyckte att riksdagsdebatterna var som barnporrfilmer. Hon tyckte sig se samma saker i dessa sändningar som hon tidigare gjorde i barnporrfilmer.

    Jag tycker att det är konstigt att hon ser sådana bilder på Riksdagens hemsida men inser också faran i det. Tänk om fler än hon ser samma sak när de besöker http://www.riksdagen.se?! Och tänk om de efter det får för sig att våldta barn?! Jag har inte ens vågat gå in på Riksdagens hemsida efter att ha hört hennes upplevelse av den. För tänk om JAG blir påverkad av dessa bilder och börjar våldta barn?! Jag vill verkligen inte ha sex med barn, men om min syn på sex med barn normaliseras så kanske jag kommer att vilja ha det?!

    Jag minns ju hur jag såg naturprogram på TV när jag var liten och såg igelkottar para sig. Extremt farligt säger jag, eftersom jag försökte sätta på en igelkotte när min sexualitet vaknade till liv några år senare. Naturprogrammen på SVT höll på att perforera min kuk eftersom min syn på igelkottssex hade normaliserats!
    Inte nog med det, senare höll jag även på att bli uppäten av ett lejon eftersom jag i Narnia sett att Aslan är snäll och kan prata och jag behövde fråga om vägen när jag gått vilse under en resa i Afrika. Helvetes djävla skit, säger jag bara! Dessa saker måste förbjudas!

  3. jugge, irrelevant poäng men om du tycker att Aslan är ofarlig så har du sett/läst en annan narnia än mig. Han beskrivs tydligt som farlig:)

  4. Hur ser då lösningen ut på problemet? Är det bara när polis och åklagare lyckas bevisa att det ligger ett verkligt övergrepp till grund för bilden som någon ska kunna fällas för innehavet? Måste detta bevisas bortom rimligt tvivel eller var ska ribban ligga? Det finns ju ett intressant förslag, där ingen riskerar att straffas för innehav av tecknade bilder, men där å andra sidan verklighetstrogna manipulerade foton skulle kunna omfattas av lagen. Det läggs med andra ord ett ansvar på bildinnehavaren. Fínns det tillräcklig grund att anta att ett verkligt övergrepp ligger bakom kan det göra innehavet olagligt. Ingen skulle då kunna dömas för innehav av t.ex. mangabilder. Jämför med brottet häleri, där det ligger ett annat brott i botten (stöld).

  5. Jag upplever att Thomas Bälter Nordenman har en lucka i huvet. Hans spekulationer om hur lagen kan upplevas i olika teoretiska sammanhang borde ha stannat vid fikabordet och inte ha fått plats i rätten.

  6. Känns oerhört rättslöst med dessa tolkningar hit och dit. Det ene personen ser i ett grafiskt mönster är långt ifrån säkert att näste person ser.

  7. Buddy Jesus: Tack för klargörandet om hårddiskar.

    Juggen: Har jag sagt att du är en sjuk människa? :)

    Skadlig: Se ovan.

    Jakob: Jag vet inte hur lösningen ska se ut. Jag vet bara att den nuvarande lagstiftningen är fullständigt absurd. Den variant du lägger fram låter spontant intressant.

    Larnaca: +1

    Jenny: +1

    Peter: Mycket intressant! Stort tack för tipset!

  8. Tack, jag gör mitt bästa. Tycker bara lite för mycket om tangenter :)

  9. Jag tycker argumentet om att köra ett ”seriefilter” över bilden också är larvigt. De riktiga barnporrbrottslingarna vill ju inte se tecknade bilder även om de vet att den är baserad på en riktig bild. De är ju ute efter the real stuff.

  10. En annan grej jag funderat på är hur polisen som jobbar med detta ska uppfattas. De innehar ju, åtminstone temporärt, och ser på barnporr. Det som skiljer poliserna från brottslingarna är i så fall deras tankar. Jag undrar om man verkligen hade för avsikt att kriminalisera människors tankar.

  11. Morr: Jag kan förvisso inte sätta mig in i en ”riktig” barnpornografs tankar, men jag tror att du har rätt. Jag vill ju inte se serietidningsporr heller. Jag vill ha the real stuff.

    Paradigm: Polisen har väl något slags automagisk dispens, tänker jag mig. Men jo, det är en form av tankebrott. Inte minst om man betänker att vad som avgör om en bild är barnporr eller inte i viss mån beror på sammanhanget den förekommer i. Tekniskt sett kan alltså samma bild vara laglig och olaglig i två olika förekomster. Förenklat: Laglig i familjealbumet men olaglig i mappen ”porr” på datorn.

  12. Tack för rolig/läsvärd inlägg. Har inte motivet en roll i en rättslig bedömning i detta fall? Om syftet tydlig(are) är att bilderna innehas i pornografisk ändamål. Tex en mapp med nersparade pornografiska bilder till skillnad från en temporärt lagrad banner. Det verkar ju inte så eftersom motivet för mangaöversättaren då borde friat honom.

  13. Tack själv, Tommy. Jag vet inte riktigt hur det är med det där. Det finns visserligen någon formulering om bildens sammanhang är viktigt. Nu kanske just de här mangabilderna förekommer i något som är tecknad porr rakt igenom, vad vet jag. Hur som helst så tycker jag att det är lite skumt formulerat och om sammanhanget är viktigt så måste ju en och samma bild kunna vara barnporr och inte i två olika sammanhang. Men du har förmodligen (och förhoppningsvis) helt rätt om den temporärt lagrade bannern.

  14. Farlig väg att gå Tommy. Vem ska avgöra motiv? Risk att det blir mer tyckande som ej är underbyggt på bevis.

  15. Teoretiskt kan man väl tänka sig att en pedofil som är hyfsat bra på att rita, kan göra sina egna teckningar. Är det olagligt, och vem skulle i så fall upptäcka det?

  16. Såvitt jag förstår är det inte olagligt om inte teckningarna är avsedda att spridas. Det intressanta uppstår ju ifall pedofilen ritat för eget bruk och någon stjäl hans dator och sprider bilderna.

  17. Har jag missat det här inlägget eller bara lyckats förtränga det? Hur som haver är det alltjämt riktigt bra skit!

    ”Angående det där med filradering på hårddisk så tas bara pekaren till informationen bort. Det som pekar ut var informationen lagras på hårddisken sparas i en filallokeringstabell på ett eller flera olika ställen på hårddisken beroende på filsystemets uppbyggnad.”

    Yepp, det är därför känslig information (krypteringsnycklar, försvarshemligheter…Madicken) alltid skall kombineras med verktyg som förstör själva datat. Linuxvärlden har ex. kommandot shred för detta så följande löser det problemet: shred FILNAMN; rm FILNAMN

    ”Även om informationen skrivs över upp till 50 gånger kan man ändå hitta rester av data och/eller till och med kan återställa hela filer.”

    Nja, det där är en seglivad myt som bygger på att man feltolkat Gutmannmetoden. De tankar som den byggde på utgick dels från disktyper som inte längre används, dvs MFM/RLL, och dels från okrypterat data. Så länge man har en någorlunda modern disk (SATA) och/eller krypterar sitt data så är man safe. Mer läsning:

    https://en.wikipedia.org/wiki/Gutmann_method#Criticism

Kommentarer inaktiverade.