Nätvänligheten III

Okej, nu är det verkligen dags för en kampanj här. Idag kan vi läsa att även Carolina Gynning lägger ner sin blogg på grund av trakasserier. Jag betvivlar inte vare sig Gynnings eller Birros eller någon annans vittnesmål, men problemet är att det hela tiden är den mörka sidan av Internet. Folk som inte deltar i sociala medier, som inte läser bloggar, läser tidningar och får bara den bilden, så de tror på Jan Guillou när han skriver om den så kladdade bloggosfären (som han inte vet något om) och de tror på Lisa Bjurwalds som skriver om bloggsörjan (som hon inte heller vet något om) och de tror att Schulman är Kungen av svenska bloggare och att Birro och Gynning är naven som resten av bloggosfären, som förresten är helt onödig och betydelselös, roterar runt. De tror det därför att gammelmedia säger att det är så.

Det är dags att aktivt börja jobba för att lyfta fram de positiva sidorna av kommunikation. För det är trots allt vad det handlar om; kommunikation. Det finns väl ingen som tycker att kommunikation är dåligt, ändå målas Internet upp som något farligt. Därför vill jag se en kampanj för nätvänlighet.

Jag uppmanar alla att berätta om sina positiva erfarenheter. Berätta om kontakter som knutits, berätta om den ansiktslösa människan som du aldrig träffat men som ändå satt uppe halva natten för att hålla dig sällskap över MSN när du mådde dåligt, berätta om tips och råd du fått, om den goda viljan, om personen som sa ”du får den här av mig” när du behövde något. Jag vet att historierna finns därute, för jag har upplevt dem och jag har sett dem, men de behöver berättas och de behöver berättas av så många som möjligt.

Jag kommer att uppdatera den här posten med länkar till varje enskilt inlägg som avhandlar nätvänlighet (förutsatt att det är länkat hit för annars är risken stor att jag missar det). Det regnar ändå ute. Sätt igång att berätta!

Människor som har historier att berätta:
Roger – Nätvänligheten
Tumtum – Nätvänligheten vs näthatet
Kidneybönan – Nätvänligheten
Heja Abbe – Allt är inte hat, Marcus
Unni Drougge – Därför är jag fildelare i själ och hjärta
Maskopi – Nätvänlighet
Lisa Olsson – Nätvänligheten
Trollhare – Bloggkärleken har gett mig viljan att leva
Julia Skott – Mer internetkärlek
Lotten – …och många med mig…
Hanna Wagenius – Nätet är kärlek
Andra sidan – Nätvänlighet
Snowflake – Nätvänligheten: bland bokbloggarna
Lyrans noblesser – Nätkärlek
Ingrid – Nätvänlighet
Paperbacklover – Ett slag för det goda nätet
En bok om dagen – Bloggarkärlek, finns det?
As good as it gets – Nätkärlek kan leda till gotlandstips
Onasut – Nätvänlighet
Jan Lindgren – Näthatet – jag har också råkat ut för det


Andra bloggar om: , , , , intressant?

58 reaktioner på ”Nätvänligheten III

  1. Blir så inspirerad att jag inte ens har tid att springa över till min blogg, jag skriver här och hoppas det är ok. Jag träffade min man via nätet. Jag träffar dagligen trevliga människor via nätet, har vänner över hela världen jag aldrig träffat irl, men som ändå betyder oändligt mycket för mig, via nätet. Jag fick för inte så länge sedan själva the Pick of Destiny från en vän i Canada, bara för att. Jag skulle kunna skriva ett oändligt inlägg om allt jag fått men nöjer mig med dessa små illustrerande exempel.

    Morrica’s last blog post..Lärare är väl också människor? Ja, det är just vad de är

  2. Räcker det inte med att hänvisa alla som inte tror dig till ”Abbes Pappa”? Där får de se på nätvänlighet, för att inte säga ”nätkärlek”.

    Alla främmande människor som där uttrycker sina spontana känslor bland kommentarerna är enormt, och då har jag inte ens nämnt själva inläggen.

    http://www.hejaabbe.com/

    Men ditt sätt kanske också kan funka på Josh…

    Markus ”LAKE” Berglund’s last blog post..Ny trend med naket på flyget?

  3. Utan internet skulle jag knappast ha haft någon kontakt alls med någon människa utanför familjen. Sen att jag har ”Sveriges dödaste” msn och har lika svårt att etablera nya kontakter på internet som i verkligheten (om än inte svårare) är en annan femma.

    Internet har inte varit någon räddare i nöden för mig, men ialla fall ett alternativ.

    Och stereotypen att man bara sitter vid datorn för att man är ”lat” är lagom störande. Ialla fall i mitt fall.

  4. Mattias: Det räknas. ;)

    Morrica: Jag tycker att du ska skriva det där oändliga inlägget när du har tid.

    Lake: Ju fler exempel desto bättre. Abbes pappa tycks förvisso vara full av goda exempel.

    Magnus: Jag stör mig också på den där stereotypen. Och visst, det kan vara nog så svårt att knyta kontakter på nätet också. Det ÄR svårt det där med mänsklig kontakt. Men hey, du är med i samtalet online och det räknas.

  5. http://www.kattforum.se brukar jag hänga på OT-avdelningen, där får man se exempel på näthjälpsamhet varje dag tycker jag. Det mest hjärtevärmande exemplet jag kommer på just nu är från slutet av maj när en medlems dotter skulle åka tåg från Göteborg till Luleå, på grund av en massa strul slutade det med att dottern skulle sitta på tåget i 18 timmar utan vare sig mat eller dryck, och helt utan pengar för att kunna köpa sig något i restaurangvagnen. Efter mammans lätt panikslagna inlägg erbjuder sig en annan forummedlem att åka ner till stationen i Västerås när tåget åkte förbi där och lämna över en kasse mat, vilket också skedde. Helt otroligt, hade knappast gått att rodda ihop ett sådant företag utan nätkommunikation (eller mobiltelefoner för den delen), och att främmande människor hjälper varandra på det viset tycker jag sälla man ser IRL

  6. Josh: Ja, för det är verkligen en stereotyp. ”Lata människor” som lever vid datorn dygnet runt, dricker sin Jolt-cola, och kommer ha helt förstörda ryggar om 30 år ;)

    Känner inte igen mig helt i det där. Man kan också bli ganska upplyst av internet, och hitta nya kontakter, även om man får kämpa hårt för att hitta guldkornen därute.

    Och i bloggar kan man ha hitta åsikter och tankar som är bra mycket klokare än ”gammelmedia” som inte försöker dölja att de vill bestämma vad folk ska tycka och tänka.

    Jag har inte brillor stora som hus, fräknar eller pottfrisyr, men ja, det kan ändå vara svårt med mänsklig kontakt.

    Jag har som svårt att hitta mig själv, eller tro att någon skulle uppskatta mitt riktiga jag.

    Där spelar internet en viktig roll för mig, på internet kan man lättare vara sig själv (det motsatta gäller också förstås) och man kan bli bedömd utifrån insidan, istället för i verkliga livet där en del inte ens orkar hej:a eller dömer en pga av tex vikt, utseende och alla såna detaljer.

    Now by da way..Nu ska jag gå och dricka min jolt-cola och spela CS i min anletes svett! WhooO! *ironi*

  7. Lite självskryt kan jag också bidra med; har lånat ut en femhundring till en fullständig främling på samma forum så att hon kunde köpa sig ett SL-kort vilket krävdes för att hon skulle kunna ta ett tillfälligt jobb som hon erbjudits och få lite ordning i sin ekonomi. Femhundringen fick jag tillbaka direkt när hon hade fått första lönen för det jobbet, precis så som överenskommet

  8. Befinner man sig ”nerkopplad” är det också definitivt ännu lättare att falla bort i ”systemet” och bli en bortglömd grå klump vars åsikter eller sällskap ingen vill ha.

    Tyvärr tar inte alla till sig att ”internet-människor” är av kött och blod dom också. En del tex vill inte att deras internet-kontakter ska bli en del av deras ”riktiga” liv. Och de tillåter sig att skita i det faktum att ”digitala” vänner har känslor och kan bli sårade.

    Jag förstår mig inte på sådana människor. Du Josh tex verkar väldigt öppen för att även internetkontakter kan bli del av ens verkliga liv.

    En del är helt stängda och verkar hysa avsky inför tanken att en person man har kontakt med på internet även kan bli en vän i verkliga livet.

    Ja det hemska internet:et ja…Misslyckas relationen i verkliga livet så beror det ju helt klart på att personen kom från det hemska internet:et och att det är ett omöjligt sätt att lära känna nya människor på ;)

    Men vi som har svårt för att knyta kontakter i verkliga livet då ? Är det så konstigt om jag blir lite sur när någon hånar internet som ett sätt att skaffa nya vänner på ??

    Utan internet och dess kontaktmöjligheter så hade jag om möjligt varit ännu bittrare och ensam än vad jag är idag.

    Det ska inte underskattas, bara för att vissa muppar gillar att dra upp internets ”faror och nackdelar” i tid och otid.

  9. Carro: Bra exempel där!

    David: Tack för tipset, ska kollas upp.

    Magnus: Varför inte sätta upp en blogg du med? Det ser ju ut som att du kan skriva, du har nåt att säga, kör hårt.

    Jag är inte bara öppen för att internetkontakter kan bli en del av ens verkliga liv. Jag gör ingen skillnad på ”verkligt liv” och ”internetkontakter”. Men så har jag varit inneboende hos en ”internetkontakt” och har nyss fått barn ihop med en annan. Det blir inte mycket verkligare. Faktum är att den klart största delen av min umgängeskrets (som jag träffar i köttet då och då) är människor jag ursprungligen lärt känna via nätet.

  10. Okey … här är då en vitare sida för att lufta ämnet … http://deadinsect.co.uk/blank_page.html Men annars så är det nog helt klart som så att folk som sällan eller aldrig använder detta Internet förknippar det ganska ofta med porr , kriminalitet , fildelning , skyddade ip som surfar runt och bär sig illa åt , horor som köpt en dator och slängt telefonen , nätmobbing mm mm.

    Det positiva är för stunden …

    Personligen har jag knutit starka band med en Amerikanska som jag mailat i mer än fyra års tid nu om precis allt möjligt på denna Jord.Tro det eller ej men tjejen trodde en gång att vi hade isbjörnar i Sverige.En klassisk arbetaretjej i detta USA som skulle kunna vara som vilken Svensk som helst.Vi är trots allt inte så olika när det kommer till kritan trot mångas påståenden. :)

  11. Folk är otrevliga överallt. Om de inte varit otrevliga på nätet också hade jag blivit förvånad!

    Jag har dock ingen solskenhistoria att dratta till med. Faktum är dock att majoriteten av mitt umgänge har jag lärt känna via bloggar och hemsidor.

  12. Förresten, det har jag ju visst! Allt började med ett Livejournal-konto för 9 år sedan.
    Couch-surfing för folk som semestrat i Sverige alternativt pluggat på distans : en australienska bodde en vecka hos mig i Malmö, en Göteborgare hade vår lägenhet som bas när han läste distans i Malmö och andra löst folk som sovit över en natt på väg någonstans.
    När man delar sin vardag på nätet, allt från dagens nyheter till känslolivet och jobb, lär man känna varandra på ett sätt som man inte alltid gör med bästa vännen i stan.

  13. Jo, jag har faktiskt tänkt på att starta upp en blogg. Jag har själva grundideèn ganska klar för mig själv. Så det kommer nog upp nån gång…

    Alltså ibland är jag bra på att skriva, men jag är medveten om jag ibland tenderar att falla över till rent svammel. Rent allmänt så borde jag skriva mer. Det är ett bra sätt att ventilera ut sina känslor.

    Men först måste jag se den spännande upplösningen av Dexter 3, för att få ut det ur min skalle ;)

    Adios!

    ps. Är en solskenhistoria där man lär känna en söt blondin med stort hjärta på internet ? Isåfall har även jag någonting att komma med.

    ds.

  14. Tja, jag träffade min fru på nätet, och det var snart tio år sedan. Vi chattade på nätet och hade då inte råd att mötas eftersom vi var sex tidszoner ifrån varandra, men då betalade en annan nätbekant min biljett till USA. Bara en sån sak.

    Jag har återfått – och framförallt, uppråtthåller – kontakten med en hel del gamla vänner via nätet.

    Vårt band startade helt och hållet för att jag och min gamla gitarrist som inte spelat ihop på 20 år lite på måfå skickade låtidéer fram och tillbaka via internet.

    Jag har av och till haft kontakt med en kille som jobbar i min gamla bransch, mest via forum och lite via Facebook. För nån månad sedan behövde han hjälp med en översättning (min nuvarande bransch) och gav mig ett rejält lukrativt och roligt jobb. Förra veckan träffades vi för första gången IRL (att kalla det AFK som TPB-grabbarna bygger på en missuppfattning, anser jag), och det kändes helt naturligt att snacka om allt som vi har gemensamt. Förmodligen kommer vi att jobba ihop mer i framtiden.

    Och apropå att jag träffade min fru via nätet; det här var hösten 1997, och det är kul att under åren ha sett den berättelsen gå från exotisk, mystisk och främmande till i stort sett vardaglig och mondän.

  15. Största solskenshistorian skulle dock vara om internet kunde göra skillnad i Iran. Det ser iofs inte ut som att vi kommer göra det och protesterna börjar tystas men iaf. Det finns en del mycket rörande videos därifrån och det är kul att se sådant engagemang och framtidstro bland människorna där nere. Videos som inte hade kunnat komma ut utan internet.

    Jag gillar när människor från olika grupper går samman och gör någonting gemensamt. Vänsterpartister som demonstrerar tillsammans med ungmoderater och sånt. Jag ryser av det, jag kan inte hjälpa det. Det slår an någon sträng någonstans.

    Vem hade kunnat gissa för några månader sedan att joltcola-drickarna som bara vill ha allt gratis skulle engagera sig i mänskliga rättigheter i Iran? Och faktiskt försöka göra något åt saken? Det kändes ganska otippat. Nördar och kvinnorättsrörelsen i Teheran.

    Irangrejen har rört mig väldigt mycket.

  16. suck. som guillou & co skulle ingen resonera i verkliga livet. ”jag har blivit utsatt för elaka kommentarer, ergo all mänsklig interaktion är ond.” det finns faktiskt filter där man kan sålla bort vissa frekvent återkommande hatiska ord. jag hade inte varit den jag är idag utan internet, jag hade inte haft många av de jobberbjudanden och vänner jag har utan nätet. som tidigare kommentatorer nämnt så överväger det positiva.

    isabelle’s last blog post..Bisarra födelsedagspresenter, del 2

  17. Jag är ganska säker på att internet är ungefär som allting annat. Du får ut vad du tar med dig in. Har du starka åsikter så kommer du få mothugg av andra med precis lika starka fast motsatta åsikter. Har du en dålig attityd kommer du att få dålig attityd tillbaka. Om du är snäll, glad och vänlig så är det antagligen det du får tillbaka.

    Sedan är det ju klart chansen att stöta på rötägg och plattnackar ökar ju fler man får kontakt med.

    En liten tangent är ju att man hittar det man söker. Söker du på våld och otrevligheter så är det vad du hittar. Men då är det ju frågan om problemet är internet.

  18. Jag har ingen blogg, men nätvänlighet är jag i stort sett beroende av! Eftersom jag flyttat över 20 gånger blir vännerna med tiden så utspridda att sällskapande på nätet är enda alternativet till dyra resor! När jag tänker efter så är flertalet av mina vänner sådana jag mött över nätet. De flesta av dem jag har dagligt umgänge med har jag aldrig träffat öga mot öga. Jag har fått hjälp med allt från datorer till avlopp, har översatt och putsat upp andras ansökningshandlingar, frågat och besvarat miljoner frågor i forum och chatrum. Av tusen personer jag mött har kanske femton varit rötägg som jag behövt blockera. Tyvärr märks ett enda rötägg mer än hundra stillsamt hjälpsamma och vänliga, så jag är glad att ämnet tas upp här!

  19. Att Carolina Gynning, eller Birro lägger ner innebär bara att deras bloggar är döda. Inget annat.

    Mitt eget bloggande ligger oftast på ”trivialnivå”, men det har gett mig många nya insikter och kontakter. Det har också lärt mig mycket om hur andra har det i sin vardag. Några nya riktiga ”vänner”, har det dock inte inneburit. Men det lider jag, å andra sidan, inte brist på.

    Bert’s last blog post..Blomsterkoll II

  20. Jag är förvisso en som alltid föredrar att träffas live framför livet på nätet. Kanske därför jag skaffat mig vänner på livet även via min blogg? :-) Och det knäppa är att jag inte vet hur det gått till. Man har bara förundrats över hur roligt det kan vara i kommentarsfälten och det ena ger det andra. Som t ex att dricka öl med Josh, Drf och Sug-Steffe! :-)

  21. Jag har ju erfarenhet av båda hållen… att skriva ett helt inlägg känns fånigt men jag kan säga som så; jag har blivit utsatt för grova trakasserier på webben tidigare men de senaste åren har jag träffat många underbara människor online; via bloggar har jag lärt känna två av mina tre bästa vänner. Genom att vi började som ”bloggkontakter” hörs vi ju numera av nästan dagligen och det är guld. Att de sedan bor en massa mil härifrån är ju småpotatis. :) Min tredje ”bästa vän” lärde jag känna helt enkelt på nätet, innan vi båda bloggade och bara surfade runt och kommenterade i folks gästböcker på vanliga hemsidor :D Så hur mycket elände man än träffar på nätet så vinner surfandet ändå över mig. Mina vänner, som jag aldrig skulle mött om det inte vore för Internet, ger tillräckligt med positivitet, för att uthärda allt elände som passerar. :)

  22. Alltså.. nu pratade jag bara vänner. Kärlek finns ju också. Min man och mitt ex är båda resultat av vänskap via webben. ;)

  23. ”Jag uppmanar alla att berätta om sina positiva erfarenheter.”

    here it goes:

    För det första har jag nöjet att få sprida mina ypperliga åsikter och vetbäst-kunskaper över nätet, bland i synnerhet Svea Rikes befolkning.
    Ärligt talat, hur stor var chansen före bloggarnas och facebooks tid att vanligt folk kunde få klämma fram vad de ansåg sig ha några vettiga kommentarer kring.

    Kontakter irl. Bloggar och diskussionsfora har gett mig ett antal pubträffar och lunchträffar av rang (och då räknar jag mig i utgångspunkt som en av de mer grå och minst kända medborgarna)

    Kostnaden för att skicka meddelanden och avtala träffar är myyyycket mindre än före internets tid.

    Carolina Gynning har jag fördomen emot att hon inte läser undertecknads ypperliga blogg eller några andra ”intellektuella” eller ”djupa” sidor, så hennes uppfattning om ”det dära internätet” kvarstår, av ren intellektuell lathet från hennes sida.

    Inget som vi andra kan göra något åt. Hon drar alla över en kam för att det finns några galningar som hotat henne (vilket är himla elakt av dessa galningar att göra, iofs, men det har inte med resten av internetaktörerna att göra, mind you Carolina)

    Cecilia’s last blog post..”I’m going to Lou’s’ana”.. – Det här med humor och fattigdom

  24. Hon är en god vän. Förhoppningvis för livet. Det skulle ju innebära en seger för det hemska internetet ;)

    Alltså varför gör media en så stor sak av att Gynning och Birro plockar ner sina bloggar ? Jo, bara för att de är kända människor.

    Deras bloggar är/var ju verkligen ingenting märkvärdigt.
    Vem skulle orka läsa Gynnings blogg om hon bara var en vanlig svensson ?

    Någon ?

  25. När jag miste mitt vanliga knegjobb hittade jag ett nytt som frilansare på nätet. Jag bor långt ute på landet och skulle inte träffa någon utom familjen, eftersom jag alltså inte har något jobb utanför hemmet, om jag inte hade nätet. Jag har fått många riktigt goda vänner, och har hittat nya intressen tack vare nätet. Och ja, klart att man träffar dessa personer IRL också med tiden.
    Jag har emellanåt uppdragsgivare på andra sidan jordklotet och det är inga problem. Om jag vill, kan jag ta datorn med mig och fortsätta jobba från en bredbandsuppkoppling i Australien utan att någon egentligen märker någon skillnad. Snacka om att man fått frihet och flexibilitet.

    Att träffa en nätbekant för första gången kan vara en svindlande upplevelse. Där står man och stirrar på en främling under några sekunder. Och sedan tar man kvickt upp en diskussion man haft online och sedan sitter man där som två barndomsvänner och pladdrar i timmar. Det är underbart för oss hämmade typer som hatar inledningsfasen när man ska göra ett fantastiskt gott första intryck och givetvis aldrig kommer på vad man ska säga och göra. Jag tror att de som lärt känna mig via nätet har fått en betydligt mer sann och rättvis bild av mig än många som bara hälsat flyktigt på mig IRL.

    Nätet är underbart och otroligt mångsidigt. Däremot har jag aldrig spillt någon tid på att läsa Gynnings, Birros eller Schulmans bloggar … men jag har kommenterat deras senaste utspel i min egen blogg. För de är ju ”nyheter”.

    Ghosthand’s last blog post..Kränkta bloggare

  26. Jag hann länka till dig innan din kommentar dök upp. Jag vet inte om det är imponerande snabbt eller bara sorgligt. ;)

  27. Ojoj, det finns massor av vänlighet på nätet!! Själv hade jag inte överlevt min arbetslöshet, tror jag, om jag inte haft nätet där jag knutit många trevliga kontakter av olika slag. Inte mentalt iaf. Har fått flera goda vänner tack vare nätet, jag har ventilerat många av mina problem och löst ett och annat problem för andra.

    Men det är ”vanligt” folk som är mest intressant, inte kändisar, tycker jag. Jag läser aldrig kändisbloggar t ex.

  28. Det finns lika mycket nätvänlighet som det finns vattendroppar i havet. Men det är inte intressant att läsa om det vardagliga, och därför väjer media att endast uppmärksammar det negativa, eftersom att det ger läsare.

    Samma sak i verkliga livet: Det finns vänlighet vart man än vänder sig – men betyder det att media skriver om sådant? Nej. Dom ger oss det vi vill ha, vilket tyvärr är de OVANLIGA och chockerande händelserna. Brutalt språk på nätet, hemska våldtäckter på gator, bedrägerier, stora misstag och tragedier…

    Sad but true. Vi kan inte kritisera att vi får nyheter som vi ber om.

    Lägg upp en artikel om hur pernilla gav jordgubbar till sin lillasyster och en annan artikel om hur prästen kidnappade ett barn och mördade det. Vilken får flest läsare, vilken ger pengar till tidningarna? That’s right… Hemskheter lockar läsare and that’s it.

Kommentarer inaktiverade.