Bygg din egen polisstat

Satya Magazine New Face of Terrorismphoto © 2008 Will Potter | more info(via: Wylio)
Igår visade Jan Guillou att även en trött och sur gammal höna ibland finner ett korn när han skrev en krönika om tillståndet i Sverige. Guillou själv beskriver det som att montera ned demokratin för att skydda demokratin – en paradox som vi använt och varnat för i åratal, till stor del för döva öron. Återstår att se om Guillou kan bryta igenom ljudvallen. Själv skulle jag vilja ta det ett steg längre och påstå att vi använder terror för att bekämpa terror. Låt mig förklara.

Terror betyder fruktan eller rädsla. Att slänga på suffixet -ism ger illusionen om att det är en ideologi, vilket är missvisande. Snarare är det en metod, och den går ut på att skapa en rädsla och använda den till att nå sina mål.

När man pratar om terrorism så får de flesta en bild av ett par jeppar i rånarluvor med kalashnikovs på näthinnan. Idag har de kaftan, men tidigare har det förekommit poncho och batiktröjor också. Modet har växlat i våra föreställningar om terrorister, naturligtvis i takt med vad som är aktuellt. Det är också den sortens terrorister man ofta syftar på när man använder klichéer som ”den enes terrorist är den andres frihetskämpe”.

Den här sortens terrorism föds ur fattigdom, förtryck, segregation, ockupation och desperation. Att ta till våld och rikta det mot oskyldiga mål är extrema åtgärder och används som en absolut sista utväg. Det är bland annat därför jag ogillar begreppet terrorism, därför att genom att ge intryck av att vara en ideologi är det lätt att få för sig att det inte är desperata åtgärder utan något som kommer lika naturligt som avregleringar för högern, mera skatt för vänstern och dubbelmoral för Mona Sahlin.

Men att använda rädsla som medel är inte något som är enbart förbehållet de desperata skäggmiffon som vi lätt föreställer oss. Rädsla kan skapas på många sätt. Den som har reell makt behöver inte spränga sig i en krogkö eller kapa flygplan för att skapa rädsla.

En polisstat bygger på rädsla. Folket i en polisstat ska förmås hålla sig i skinnet genom att frukta överheten. De ska inte känna någon delaktighet i samhället utan uppleva att de existerar på nåder, och de ska veta att de övervakas och att polisen vilken morgon som helst kan slå in dörren och slita dem ur sängen inför ögonen på deras skräckslagna barn.

Om jag ville skapa en polisstat så finns det ett antal knep jag skulle ta till.

  • Övervakning. Människor måste intalas att de alltid syns, utan att se sina övervakare. Det senare är centralt i panopticonkonceptet – om du inte ser din övervakare kan du inte vara säker på om du observeras eller inte, och måste därför alltid agera som om du observeras. Jag skulle mycket medvetet se till att inte lämna några försäkringar utan tvärtom vara luddig om både syfte och avgränsning, just för att få panopticoneffekten. Men den som har rent mjöl i påsen har såklart inget att frukta.
  • Kommunikationsfrihet är ett farligt hot mot min polisstat så det måste bort. Jag ser vad du mailar och hör vad du säger, och framför allt vet jag vem du pratar med. Det räcker inte med att du håller dig inom lagens råmärken, du måste också tänka på vem du umgås med. Annars kan du råka illa ut ändå. Även om jag officiellt inte får använda överskottsinformation från avlyssningar så saknar mitt system en funktion för att radera den. Oops!
  • Anonymitet måste bekämpas. Allting som görs anonymt bör misstänkliggöras och föraktas. Jag skulle bekämpa det både högt och lågt. Både med argument som organiserad brottslighet och mobbning för att få så många som möjligt att ställa upp på att anonymitet är något dåligt. Yttrandefrihet, ja visst, men man måste ju kunna stå för vad man säger, eller hur? Och om du protesterar mot det ena eller det andra, till exempel i närheten av amerikanska ambassaden, så blir du fotograferad och hamnar i ett register. Terroristkramare där!
  • Informationsfrihet är också ett allvarligt hot mot min polisstat, så bort med den. Men det kan jag ju inte säga öppet, så jag skulle förbjuda något som inte en vettig människa skulle protestera mot. Som tittförbud för barnporr. Men på kuppen skulle jag smyga med lite andra saker, som teckningar och generellt luddiga riktlinjer kring vad som egentligen är barnporr och inte. Sjuttonåringar som visar tuttarna? Bebisar som badar näck? Vuxna som spelar yngre (som Beverly Hills 90210 fast porr)? Myndiga kvinnor med små bröst? Det ska vara omöjligt för den enskilde invånaren i min polisstat att utröna och det är själva poängen. Du ska passa dig så du inte snubblar in på en sida som kan tolkas som olaglig, för har du riktig otur så tittade jag just då. Eller så kan jag gå tillbaka och upptäcka det senare med hjälp av datalagringsdirektivet.
  • Om något ändå händer så ska det slås till hårt. Insatsen och straffet ska inte stå i någon uppenbar proportion till brottet. Och givetvis slår polisen till i gryningen. Alltid. Så även om du släpps inom några timmar eftersom du uppenbart är oskyldig så har både du och alla andra lärt sig att leva med ännu större marginaler. För vem vill uppleva att bli väckt på det viset, med maskerade poliser som riktar vapen mot din familj och förhör dina barn? Och hur kul är det egentligen att träffa grannarna sedan? Ingen rök utan eld, det vet man ju. Men om du anser att polisen har begått tjänstefel kan du ju alltid gå tillbaka till polisstationen och polisanmäla polisen, så kommer polisen att utreda polisen och skriva en rapport på den osynliga skrivmaskinen.
  • Omständlig byråkrati är också en ingrediens jag skulle ta med. Det ska vara hopplöst snårigt både att följa reglerna och att få upprättelse när myndigheter gör fel. Det får inte finnas utrymme för förnuft och medmänsklighet. Tjänstemän ska agera som robotar, och så länge de gör det och lyder order så skyddas de av byråkratin. Om det underlättar kan de få en uniform.
  • Söndra och härska. Ingenting förenar som en gemensam fiende heter det, och det är bra så länge jag behöver peka på diffusa yttre hot för att få igenom mer övervakning. Däremot är det ju lite jobbigt om folket enas mot mig, så därför är det en bra idé att så split. Alla som hör till samma religion eller folkgrupp som de där terroristerna bör du hålla dig på armslängs avstånd ifrån, annars kan du själv hamna i något register på guilt by association. Och jag ser det med mitt sociogram. Alla som protesterar mot den rådande ordningen är foliehattar och trubbelmakare så dem vill du inte heller associeras med. Turordningsprincipen fungerar bara om man ser till att ingen vill försvara den som står lägst i rang för stunden, vare sig det är kommunister eller horor eller bögar eller fildelare eller folk med konstiga efternamn.

Allt det här syftar till att passivisera människorna i min polisstat så att de håller sig i skinnet. Ordning och reda. Genom att ha otydliga gränser och obehagliga konsekvenser kommer de flesta att leva med stora säkerhetsmarginaler och tillämpa självcensur, den mest effektiva censuren av alla. Jag vill inte att de ska läsa samhällskritiska texter. Jag vill inte att de ska söka kultur utanför den prime time-underhållning som jag tillhandahåller eftersom det riskerar att väcka någon slags nyfikenhet. Jag vill att de ska jobba, betala skatt och bedöva hjärnan med tv-fruar. De får själva välja om de vill se fruar i Hollywood eller New York, Skåne eller på Östermalm. I min polisstat har vi valfrihet, damn it!

Papers Please [Explored Apr 28, 2010 #43]photo © 2010 Vic Bonilla | more info(via: Wylio)
Någon berättade om en person som efter ett besök i Sverige konstaterade att han aldrig sett ett land så väl förberett för att bli en diktatur. Jag minns tyvärr vare sig vem som kom till denna dystra konklusion, eller vem som berättade det för mig, men orden fastnade och jag började betrakta saker ur ett annat perspektiv. Och jag är rädd att han kan ha haft rätt. Efter tvåhundra år av fred och en lång tid av ett stabilt välstånd är vi så invaggade i föreställningen att staten alltid är god att vi inte kan tänka oss något annat och därför saknar instinkten att förstå varför man inte bör tumma på vissa principer. Till det är vi benägna att lyda vem som helst i uniform, väl drillade att hala upp legitimationen eller rabbla personnummer och därtill konflikträdda. Man vill ju inte ställa till en scen. Jag vet själv hur jag reagerade när jag tog tåget till Göteborg och konduktören bad om legitimation. Trots att det gör mig riktigt förbannad att behöva legitimera mig på inrikes resa plockade jag tyst och duktigt fram körkortet. För trots allt var det ju inte konduktörens fel. Hon gör ju bara sitt jobb. Och så har hon uniform.

Så vad försöker jag säga? Att Sverige är en polisstat? Nej, inte ännu. Men, för att låna Ron Pauls ord, vi är på god väg.


Andra bloggar om: , , , , , , , , intressant?

33 reaktioner på ”Bygg din egen polisstat

  1. Bra text. Har letat efter den i några år nu. Har hittat en hos Henrik Alexandersson någon gång, men den hade inte samma pedagogiska stil riktigt.

    Det är viktigt med sånna här texter, där man tydligt kan se en helhet. Det som jag verkligen saknar är texter som visar hur det kan komma att gå, utan att låta orealistisk. Om du kan göra en sådan, utan att dra på dig foliehatten, med många försiktiga steg som kan sammanfattas i ett jättekliv, utan att man märker det, tills att vi verkligen är där. Är det möjligt?

    Tack.

  2. En aspekt på informationsfriheten (eller snarare bristen på den) som jag saknar i din systematik är att det faktiskt räcker med det där enda, oantastliga undantaget för att sopa bort informationsfriheten helt och hållet; jag skulle kalla det ”undantaget som förintar regeln”.

    Att undantaget är luddigt utformat, så att ingen vet var den faktiska gränsen för det tillåtna går, är en sak. En annan är det enkla faktumet att undantaget alls existerar, för då kan man försvara nästan vilket intrång som helst i privatlivet på blotta misstanken om att något otillåtet har skett. Och märk väl, jag talar inte här om den befogade misstanke som myndigheten formellt måste ha för att få göra intrånget i fråga, utan om den mentala misstanke som vem som helst kan hysa och få styrkt genom den myndighetsåtgärd som har vidtagits – eller som påstås ha vidtagits – enligt principen ”ingen rök utan eld” (som du också är inne på, fast under en annan punkt).

    Du nämner själv förbudet mot innehav av viss ”information”, av vilket med naturnödvändighet följer att man inte kan avskriva en framkastad misstanke utan att faktiskt undersöka den information som man misstänker skulle vara otillåten.

    Det behöver nu inte vara något faktiskt existerande slag av information som man lagstiftar om; man skulle i princip kunna förbjuda innehav av digitaliserade ritningar till kärnreaktorn på den hemliga, nazityska månbas som i andra världskrigets slutskede skall ha uppförts på månens baksida. Sannolikheten att någon här på jorden skulle inneha en sådan ritning på sin dator är i praktiken noll, men redan den juridiska möjligheten att söka igenom vilken dator som helst vid misstanke om dylikt innehav är tillräckligt för att den i vissa fall under ”synnerliga omständigheter” åtminstone kan tänkas ligga aningen närmare 1 än -1.

    Den granne som yrvaket en söndagsmorgon ser polisen bära ut dina datorer, telefoner, miniräknare, DVD-spelare, MP3-spelare, kameror, böcker, digitalur och ungarnas alla TV-spel behöver alltså inte tro vare sig att du uppsåtligen gjort något olagligt eller att polisen just har överskridit sina befogenheter, utan kan lugnt somna om med förhoppningen att du snart skall vara friad från den förmodligen felaktiga, om än kanske befogade, misstanken om innehav av digitaliserade ritningar till kärnreaktorn på den nazityska månbas som i andra världskrigets slutskede skall ha uppförts på månens baksida.

    Hur det verkligen förhåller sig behöver din granne aldrig få veta; av hänsyn till din personliga integritet går säkerhetspolisen aldrig ut med något tillkännagivande av huruvida misstankarna mot dig har vare sig styrkts eller avskrivits, och de rykten om dig som denna sekretess ger upphov till saknar betydelse för bedömningen av ditt fall, så dem behöver du inte bry dig om.

    Detsamma gäller förstås om du misstänkts för att planera att spränga centrala Göteborg.

  3. Ludde: Tack. Jag ska fundera på ditt önskemål och se vad jag kan göra.

    Anders: Du har förstås helt rätt i vanlig ordning och jag blir alltid lika glad över dina bitska och pedagogiska kommentarer. Det här är mitt första försök att bygga en polisstat så ett och annat misstag räknar jag med. :)

  4. Kan du inte radera denna post och mala sönder ev papperskopia?
    Onödigt att ge personer med diktatorsfasoner en handfast manual sådär. Och gratis dessutom.

    Fastän så slår det mig att de vet givetvis allt detta tidigare. Sedan lång tid. Det är därför det ser ut som det gör.

    Och vi andra kan ha det som en checklista där vi bockar av vad som redan är gjort.

    Det är förfärande mycket.

  5. Lars-Erick: Jag tror inte att de vet. Jag tror att det är det som är problemet. Helt ärligt; jag tror inte på en ondsint konspiration, jag tror på dumhet och närsynhet. Ibland skulle jag önska att det var ondska därför att det är mer förutsägbart än dumhet.

    Jag undrar om våra poliker också gått på myten om den ständigt goda staten. ”Vi representerar folket i en stabil demokrati, därför kan våra beslut inte vara farliga.”

  6. Wow! Med sådana texter förlåter jag dig för att du inte uppdaterar så ofta nu för tiden ;)
    Kvalitet slår kvantitet så nu behöver du inte skriva mer i år om du inte vill.

  7. Det var ett tag sedan Jag kollade till här. Men Jag blir jäkligt imponerad av checklistan ovan! Du har ju tänkt på allt josh!

    Vi kommer att börja rampa upp verksamheten i sverige ganska snart, och Mina assistenter kommer att behöva en koncis kom-ihåg-lista, för att inte tappa fokus. Jag vet inte vad ditt ändamål var med att skriva den, men Jag vet vad Jag skall ha den till.

  8. Det glädjer mig att du upptäckt senator Ron Paul. Jag är kanske inte lika gediget kristet fostrad som han, men han är duktig på att väcka tankar. Och dessutom är han en bra pedagog.

    Personligen skulle jag vilja se en handbok i hur polisstaten skall undvikas. Inte ens brottslingar är rädda för den. Och tyvärr är inte vanligt folk tillräckligt skraja för vad som kan komma att ske.

    Får att återknyta till senator Ron Paul: han är mycket ideologiskt baserad. Han utgår från en ideologisk övertygelse. Det är därför han vid flera uppmärksammade fall röstat helt emot partilinjen – ja, till och med stått helt ensam i senaten!

    Finns det någon sådan politiker i Sverige? Nej. Har det funnits? Vet ej. Borde det finnas? Ja, för f-n! Fast frågan är om det hjälper. Ron Paul har ofta varit isolerad i sitt eget parti, och här i Sverige tycks politisk isolering näst efter triangulering vara en hederssak.

    Längtan efter att gå i exil bara växer. Men till var?

  9. Joshen. Tyvärr beror det nog på dumhet, som du skrev.
    Och mot dumhet är det svårt att argumentera el strida.

    Dumma politiker. Korkad polis.
    och så Ask förstås.
    Måste nog logga ut.

  10. Det är klart att bekämpningen av terrorism kan leda till övertramp, och den diskussionen är viktig. Men Guillou återanvänder här det gamla statsterrorist-argumentet som i korthet säger att den som på något sätt använder brutala metoder eller begår övertramp i bekämpandet av terrorism själv är en terrorist.

    Jag tycker att det vittnar om bristande känsla för proportioner. Palestinierna i Göteborg blev inte sprängda i luften, inte lemlästade, de fick inte sina halsar avskurna. De fick vapen riktade mot sig. Det är i mitt tycke lite respektlöst mot de anhöriga till offer för verklig terrorism att relativisera så här.

    Särskilt som Guillou antyder att det är mer en fråga om islamofobi än meningsfullt polisarbete. Att det drabbar muslimer så ofta beror på att dödsbringande terrorism världen över till största delen utförs av muslimer. Och givet att det finns många andra grupper som lever med ”förtryck, segregation, ockupation och desperation” utan att spränga oskyldiga människor i luften så ligger det närmare tillhands med en religiös/kulturell förklaring.

  11. Paradigm: Islamofobi är väl islamofobi även om den, som du argumenterar för, är välgrundad? Ja, det finns många grupper som lever med förtryck, segregation, ockupation och desperation utan att spränga oskyldiga människor i luften. Det finns massor av muslimer som inte gör det också, varför den förenklade religiösa/kulturella förklaringen faller. Jag hävdar fortfarande att terrorism föds ur det jag rabblat upp, men religion är självklart också en faktor. Religion är ingrediensen som krävs för att rättfärdiga handlandet. Som Nobelpristagaren i fysik Steven Weinberg har säger: ”Med eller utan [religionen] kommer det alltid att finnas goda människor som gör goda gärningar och onda människor som gör onda gärningar. Men för att goda människor ska göra onda gärningar behövs det religion.” Och det gäller ingalunda islam, utan alla religioner. Den religion/kultur-baserade förklaring som du tycks luta åt är inte applicerbar på terrorismen på Nordirland eller i Spanien.

  12. För mig ter sig en välgrundad fobi som en självmotsägelse. Fobi är ju per definition något irrationellt.

    Att de flesta muslimer inte är terrorister betyder inte att den terrorism som utförs av ett fåtal inte är religiöst och kulturellt betingad. Du föredrar att se religion generellt som problemet men hur förklarar du i så fall Islams särställning? Hinduer, buddister och andra kommer inte i närheten när det gäller terrorism med dödlig utgång. Om min teori är förenklad så ter sig din än mer så.

    Dödstalet för konflikten i Nordirland är ca 3500 under loppet av 40 år. ETA har dödat 800, även det under en lång tidsperiod. Det är dessutom en nationell konflikt mellan Irland och Storbritanien så det är inte helt jämförbart. Men notera att ”The Troubles” under nästan ett halvsekel bara skördat 500 offer mer än 9/11. Eller att självmordsbombare enbart i Irak under 2005-2006 dödade 15 000. Eller att konflikten mellan regering och islamister i Algeriet skördat 150 000- 200 000 offer.

  13. Jamenvisst håller Jag med dig paradigm! Precis som du antyder så är det ok med ett par övergrepp av misstag om de görs mot palestinier, just för att de är palestinier.

    Och likafullt är det självklart: Om en bakfull polisman råkar blanda ihop post-it-lapparna på tjänsterummet så att din lägenhetsdörr blir sprängd av misstag, vore detta ett felaktigt övergrepp, just för att du inte är palestinier.

  14. Paradigm: Du har rätt om fobi, och jag håller med dig. Så är vi överens om den biten.

    Min poäng med att de flesta muslimer inte är terrorister var enbart som motvikt till att det finns massor av människor i desperata situationen som inte är terrorister. Det bevisar ingenting, vilket var själva poängen.

    Jag är rädd att jag inte har tillräcklig kunskap i ämnet för att erbjuda en förklaring till islams särställning. Kanske beror det på att islam har ett hårt grepp om en del av världen där många andra ingredienser i terroristkakan finns. Kanske beror det på att islam är mer fanatikervänligt. Jag vet inte. Men jag är övertygad om att om man jävlades tillräckligt med Sydamerika så skulle vi få se katolsk terrorism också. Den fanatism som finns bland kristna i USA är inte heller att leka med, och inhemska terrordåd har ju också förekommit.

    Den nordirländska konflikten är inte jämförbar för att det är en nationell konflikt säger du. Visst, engelsmännen var de enda som ockuperade (i IRA:s ögon) Nordirland och därför det enda land som var intressant att bomba. Om vi hade haft en koalition av länder som ockuperat Nordirland hade det kanske sett annorlunda ut? Ska vi räkna dödsoffer borde vi väl också räkna hur många som fallit offer för demokratiska bomber i Irak och Afghanistan? Enligt http://www.iraqbodycount.org/ är vi uppe i runt hundratusen civila dödsoffer i Irak. Om ungefär femtontusen av dem är terrordåd, som du anger, vad är resten?

    Dessförinnan, medan Irak var mål för hårda embargon, förekom en uppgift att omkring en halv miljon irakiska barn dött till följd av brist på förnödenheter. På en rak fråga svarade amerikanska FN-ambassadören Madeleine Albright att det var värt det. Donald Rumsfeld slängde sig lite nonchalant med termer som ”collateral damage”. Lite svinn får man räkna med. På vilket sätt skiljer det sig från den islamistiska terrorismen, om vi bortser från skägg och att det är demokratiskt valda företrädare som bollar med människors liv på det viset?

    Jag försvarar inte terrorism, och kanske är det så att islam är en mer terroristvänlig religion än andra. Men både kristen och judisk terrorism förekommer och har förekommit, och jag tror inte att jag skulle vara ett dugg lyckligare av att förlora min familj till demokratiska bomber än till islamistiska självmordsbombare. Någonstans behöver man försöka se saker från andra sidan.

  15. Reinfeldts Hund skrev:

    ”Jamenvisst håller Jag med dig paradigm! Precis som du antyder så är det ok med ett par övergrepp av misstag om de görs mot palestinier, just för att de är palestinier.”

    Jag tänker inte bemöta det som du tror att jag antyder utan bara det jag de facto sagt. Att du behöver ”straw men” för din argumentation är ditt problem.

    Josh skrev:

    ”Enligt http://www.iraqbodycount.org/ är vi uppe i runt hundratusen civila dödsoffer i Irak. Om ungefär femtontusen av dem är terrordåd, som du anger, vad är resten?”

    Enligt IBC själva så räknar man alla offer i de våldsamheter som uppstått efter invasionen 2003. Där ingår offer för våld mellan olika grupper i landet och även brottsoffer. Dessutom gäller detta 2003-2010 medan min siffra avsåg 2005-2006.

    Jag försvarar inte kriget eller några andra övergrepp. Vad jag vänder mig emot är att du och Guillou genom att tänja på terroristbegreppet till bristningsgränsen bagatelliserar det mycket brutala våld som oskyldiga människor utsätts för. Vad gjorde egentligen polisen i Göteborg som motiverar att de kallas terrorister? De gav några örfilar och pekade med sina vapen på barn i en razzia byggd på dåligt polisarbete. De må vara självsvåldiga, inkompetenta och kanske även rasistiska – men terrorister? I så fall måste man fråga sig hur dessa väl organiserade och beväpnade terrorister står sig i konkurrensen. Om deras fiende nu är muslimerna, hur många av dessa har man lyckats döda? Finns det ett enda misstänkt fall där en eller flera svenska poliser skulle ha dödat en muslim av ideologiska skäl?

    Nej, och det är just därför Guillou försöker upphöja några örfilar till terrorism. Men i så fall förlorar ordet sin mening. Det är att bagatellisera den verkliga terrorismen. Då är reklam-makare, tuffa hockeyspelare och dåliga föräldrar som hotar barnen med stryk också terrorister.

    Jag har dock inget emot en diskussion om hur terroristbekämpningen bäst ska bedrivas och de faror som uppstår när politiker använder den för sina egna syften.

  16. Paradigm: Jag håller med dig om att det blir fånigt att tänja terroristbegreppet så långt. Om det uppfattas som att det var det jag försökte göra så har jag varit otydlig. Vad jag försökte lyfta fram var att rädsla som metod används av andra än regelrätta terrorister och att det finns andra, mer sublima, sätt att skapa rädsla än att spränga sig i krogköer. Så nej, jag kallar inte polisen i Göteborg för terrorister. Skulle inte falla mig in. Och du har läst mig tillräckligt länge för att veta att jag inte har nåt intresse av att ta en kula för Guillou. ;)

  17. det är det sämsta som kan hända i en debatt att folk plötsligt blir överens.

    försökte få till en diskussion om alla förändringar med apoteken senaste familjemiddagen, och alla höll med, så blev ett ganska kort samtal.

  18. Mja, det beror väl på. Om man blir överens för att man lyckas enas eller övertyga varandra så är det väl alldeles utmärkt? Däremot är det förstås skittråkigt med folk som håller med om vad som helst.

Kommentarer inaktiverade.